Det pågår en massa "utmaningar" på FB nu där man ska lägga upp bilder på sig själv från ungdomen osv. Jag brukar av princip aldrig haka på där, särskilt inte när man får det som "utmaning" av nån då man gillat eller kommenterat en bild som nån annan lagt ut.
Nu flödar FB med bilder på vänner som dom såg ut som unga och jag tycker det är kul att se, men jag vågar inte varken "gilla" eller kommentera nån för jag vet vad som kommer då, å man är ju tråkig om man bryter en sån kedja eller backar ur en utmaning.
Även kedjebrev, julkramar, "gilla sidan för att..." osv, skänka pengar i samband med födelsedagar eller publicera nåt pga en uppmaning av nån annan. Jag lägger upp saker när jag själv vill och och inte för att nån annan ber mig, så var det med den saken. Men jag tycker, som sagt, det är kul att se vad de andra lägger upp..Men så trist å tråkig är jag, eller tjurig kanske?
Men nu är det torsdag igen och dags att blicka bakåt på nåt trevligt som hänt därför att jag själv vill göra så exakt just idag!
Jag backar till 2017. De året hände mycket kuliga saker. Vi gifte oss i Mars och strax efter det skrev jag in mig på körskolan för att ta MC kort. Jag hade ju tänkt pilla på med det i de 5 år man får övningsköra men jag körde igång med teorin väldigt intensivt på våren och när det blev dags att köra första gången på körskola i maj la jag in en överväxel och bestämde mig för att ha kortet innan semestern.
Betade av teorin i ett raskt tempo och sen matade jag körlektoner hela försommaren. eftersom jag slutat på Martinsons i början på året så hade jag en slutlön därifrån som buffert, å den gick i princip oavkortat till MC kortet som för övrigt inte är nån billig affär...
Men denn 12 juli hade jag då kortet .... 3 dagar innan semestern började.
Det var en av de lyckligaste dagarna i mitt liv och känslan av att ha gjort detta på egen hand var magisk!
Nu när solen tittar fram å vägarna blir mer och mer bara så kliar det i gas-handen nåt oerhört.
Jag är galet stolt över mig själv som, fixade det och det tänker jag på VARJE gång jag gränslar min svarta hingst!
Den innebär för övrigt en enorm frihet för mig, jag kan åka vart jag vill när jag vill, å sen är det ju SÅ kul!
Våra planer att se MotoGP ( Motorcyklarnas motsvarihtet till Formel 1) i Finland i sommar ligger just nu i malpåse då vi inte vet vart Corona tar vägen. Några tävlingar har blivit inställda och flyttade redan så vi vet inte än. Boende är preliminär bokat redan så det är bara att avvakta å se om vi kommer iväg eller inte.
Oavsett det så har jag kortet och jag kommer ligga som en rem efter vägarna så fort snön lämnat oss.
13 Juli 2017. Dagen efter jag klarat uppkörningen. Jag körde SJÄLV till jobbet för första gången. I regn, men spelar roll, jag minns känslan än. Ren LYCKA!!! Och jag kan komma på mig själv än att sitta och le brett i hjälmen när jag glider fram på vägarna.
Det är ALDRIG för sent, man kan om man vill !