Ten more days under water And I already know I'll be fine Ten more days 'till it's over 'Till the darkness goes And I see the light - Avicii

 
Ja, jag antar att det är fler än jag som inte undgått att känna nånting kring Tim Berglings val att avsluta sitt liv förra veckan....
 
Jag är en av de som lyssnat, gillat, blev bestört när han meddelade att han skulle sluta turnera,  och sen fortsatte gilla hans musik och inte tänka så mycket mer på det....inte förrän förra helgen. 
 
Under den helgen såg jag dokumentären "True Stories" och jag blev riktigt betagen av den filmen.
 
 
Jag hade ingen aning att han mådde så dåligt, att han verkligen inte ville vara i fokus på de sätt han blev.
Att hans "crew" inte lyssnade, såg eller uppmärksammade vad han verkligen kände och ville. 
 
Det finns många scener i den dokumentären som gör vem som helst uppmärksam om hur han mådde, vad han egentligen ville... Vem lyssnade, vem brydde sig om vad han verkligen kände och ville?
Det hela handlar om pengar.
 
Aviciis hela koncept berörde så många och det var många som var beoende av att han gjorde sina spelningar, drev in pengar och fortsatte turnera.
Ingen verkar ha brytt sig om personen Tim. Vad han ville, hur han kände....
 
Kraven på honom blev för stora. Kraven från alla andra, inte från honom själv. Han var ganska klar med vad han verkligen ville. 
 
Själv blev jag oerhört berörd av filmen, allt runt kring honom och hur det hela slutade nu när man vet...
 
Jag vet att kraven från en själv kan vara nog så svåra att hantera.
Man ska vara snygg, ha ett bra jobb, lyckas med utbildningen, orka vara social, hänga med i vad som händer runt en, hänga med vad som händer på sociala medier, vem som gör vad, när och med vem och uppdatera sin egen status när man gör nåt kul för att ?.... vad? att alla andra ska se hur bra man har det???
 
Jag är likadan själv...
Ibland är man mer angelägen att få en bra bild av vad man upplever än att verkligen uppleva det man är i just nu...För vad?
 
Just nu känner jag bara tomhet i allt....
 
Jag har på nära håll sett vad kraven kan leda till. Hur det kan tära på en människa. Hur allt bara kan bli för mycket. 
 
Nu , senaste veckan,  efter Tims beslut att avsluta sitt liv har jag funderat mycket på detta.
 
 
Jag har ju åxå fått uppleva vad egna och andras krav kan ställa till med och jag är både glad och bestört över att fokus på psykisk ohälsa har kommit i fokus nu när allt är så uppenbart att Tim inte mådde bra.
Men att det skulle krävas att en känd person tog sitt liv för att det skulle börja uppmärksammas ännu mer det är det som gör mig bestört.
Det finns så många som mått så dåligt så länge...
 
Tim var trött, slut, less på allt och såg innen annnan utväg än att låta allt ta slut. 
 
Det är sorgligt, beklagligt och overkligt att kraven på en människa kan bli så stora att man inte ser nån annan utväg.
 
Från botten av mitt hjärta hoppas jag att fokus på detta ska bli mer uppmärksammat.
Många mår dåligt i dag. Jag har både själv och med mina nära upplevt känslan att bara vilja få slut på allt.
Men varför blir det så?
Vad kan få en människa att se allt så svart?
 
Det är en fråga som jag inte kan besvara. 
Just nu hoppas jag bara att alla som mår skit därute har mer stöd från sin närmaste krets än vad Tim hade...
 
But wherever the road is rough
You know I'll rise
I'm torn between
Fulfilling my wildest dreams
To satisfy… - Avicii
 
 
Dessa två låtar griper om mitt hjärta....
 
https://youtu.be/S565hk5T7SA
 
https://youtu.be/21hoWeMro6
 
 
 
                                                        
 
 
 
 
 

Vi beundrar fjärilens skönhet, men tänker sällan på förvandlingen den genomgått för att nå den skönheten - Maya Angelou

 
Ja, då var tatueringen gjord....
Just nu är den mest öm och värkande men det vet jag ju av erfarenhet att det går över.
Jag är ju så knasig att jag tycker om smärtan vid tatueringstillfället. Det är en skön smärta och ur det kommer nåt vackert fram. 
 
Jag valde att smycka ut min ganska enkla tatuering jag haft på armen några år med mina flickors namn.
Jag hade först tänkt göra en cover up på den helt. Men sen ändrade jag mig. När jag gjorde den första tatueringen med mina flickors namn var jag i en perod i livet jag både vill och inte vill glömma.
 
Just den dagen var åxå lite speciell på många sätt
Så den fick vara kvar som den är . Den betyder mycket för mig och det kändes fel att tatuera över den.
 
Att sen Tor gör snyggare saker och att stilen skiljer sig från den första gör inte nånting, Han gjorde ett himla snyggt jobb och nu väntar jag med spänning på hur det ska se ut när det läkt ihop ordentligt.
 
Att det blev fjärilar har sin naturliga förklaring eftersom den står för pånyttfödelse och förändring och det passar bra med tanke på de liv jag lever nu mot då jag gjorde den första.
 
Sen finns det en massa andra olika betydelser för fjäril i olika kulturer och religioner , men i stort är det samma. 
 
I övrigt har jag gjort mitt sista step pass för terminen på badhuset, ätit en trevlig middag ute i tisdags, sjungit Euphoria med kören i går och idag har jag gått / lunkat och löpt runt Sundet. En timmes sväng ganska precis.
 
Imorgon är det äntligen helg igen och vi får väl se vad för trevligheter den kommer med. Å sen ser jag mycket fram emot Valbord i Världesn bästa by med världens bästa vänner....
 
Ha en bra helg alla! Puss på er 
 
 
Resultatet av mitt 8e alster,,,,Den aldeles första jag gjorde i mitten på 90 talet har jag gjort om, så den finns inte kvar längre. Där sitter nu en STOR sak numera
 
 
 
 

Visst gör det ont när knoppar brister, varför skulle annars våren tveka?

 

 Denna helg blev det officiellt vår i min värld i alla fall.

Började helgen med årets första MC sväng. Inte så långt, men ÅÅÅÅÅ så kul!!!!

Åkte å tankade, sen en sväng till Bodbysund och hem igen. Lite trixigt var det att få ut hojarna eftersom det fortfarande var ganska mycket snö utanför dörren till förrådet, men tillslut fick dom komma ut i det fria.

 

På Lördag putsade jag fönster och bytte gardiner i några rum till mer våriga, jag städade växthuset och i uterummet…Så på Söndag åt jag å Vilma den första middan där.

Sen var jag en sväng ” runt Sundet” på söndag och jag sprang mina första kilometer för året.

Så nu är det vår!!

 

Nästa måndag är det Valborg och den ska spenderas på bästa sättet: I världens bästa by med världens bästa gäng och med sedvanlig allsång vid brasan…..

Sen vet man aldrig hur kvällen slutar haha.

 

Ikväll är det mitt sista Step pass på Badhuset innan sommaren och det har jag tillägnat i största delen Avicii som så tragist och aldeles för ung lämnade oss i helgen. En kille som producerat så himla många bra låtar...

RIP Tim....

Även Jerry och Lill Babs dyker upp i passet om än bara med en låt var. 

 

 

 
Lycklig Sunkmamma på Fredag eftermiddag...
 
 
Jag å Vilma var ensamma hemma på Söndag...Jimmy var å såg den sista SAIK matchen för säsången på ladan där Växjö tog hem SM bucklan....