2022
Som tidigare år så kommer här en sammanfattning av mitt 2022.
Mycket text! (bara som en varning)
Det är första året sen jag började blogga för 10 år sen som jag kan se tillbaka på hela året å säga, ”Jamen det blev ju ett riktigt bra år!”
Då pratar jag om mitt mående. Inte om att det är krig, pandemi, miljökris, skenande el och bränslepriser och stigande inflation och lågkonjunktur. Det är ju såklart saker i omvärlden som bekymrar mig och alla andra människor på jorden just nu. De senaste 10–12 åren har varit jobbiga för mig, så det hade ju varit fantastiskt om resten av världen också hade kunnat vara i bättre skick än vad den är just nu.
Men detta är MITT 2022.
Första och sista delen av året var det mycket Covid. Jag tror jag hade det i början av året, sjuk var jag då bra många veckor men testerna visade inget, så jag levde nästan som vanligt. Jag ställde in mina träningar några gånger, vilket är väldigt ovanligt. Men i december fick jag bekräftad Covid och blev hemma en hel vecka. Jag är ändå glad att jag och mina nära å kära klarat oss så länge och att de varianter vi, som haft det, dragit på oss under året varit milda.
Jag jobbade hemma en del under januari. Dels för Covid men också för att det var så kallt och vi inte hade några motorvärmare på jobbet OCH för att jag verkligen inte trivdes på kontoret.
Jag la mycket pussel i början av året. Det blev en mission för mig så pusselduken åkte fram å tillbaks under första månaderna där. Nu har jag fått ett nytt i julklapp, så jag är igång igen.
En del träffar blev det med Vin å Bokcirkel gänget i Burträsk under året. Vi startade liksom om efter Covid hösten innan. Samma med våra Halvåtta middagar med Rödå gänget.
I Mars åkte jag å Jimmy ner till Stockholm en helg och såg Melodifestival finalen (genrepet). Vi hann även med att se en musikal på China teatern. Det var en mysig helg bara vi två. Kul hade vi också.
Petter blev 18, min pappa 80 och min lillebror 50 under året, så lite fick vi fira, även om just 2022 var ett ”mellan år ” på stora balunser.
Det kom inte riktigt igång alls under året med större fester tycker jag. Men en hel del middagar blev det med vänner när smittan lagt sig och allt blev lite mer ”som vanligt”.
Nu känns det långt bort att man bara fick vara några stycken som träffades när allt var som värst.
Vi hann hänga lite på Rödåliden också under året. Det kändes skönt att kunna umgås med mamma å pappa på ett normalt sätt igen. Eller någorlunda normalt. Det är mindre kramar än tidigare och man tänker sig för mer nu, men vi kunde vara på Rödåliden igen iallafall och det kändes skönt. Så även på Julafton. De har vi inte kunnat de sista 2 åren.
Vi hann med en fjällresa med Rödå gänget i början på april och sen var vi ner till Stockholm en sväng till under Valborgshelgen. Då för att se Ghost på Avicii arena. Det var en riktigt bra konsert och en väldigt trevlig helg tillsammans med Jennie och Johannes.
I Maj bestämde jag mig för att sluta dricka alkohol. Även om jag nu har släppt lite på det och unnar mig en whisky på helgkvällarna och har druckit lite glögg under adventstiden, så håller jag det löftet till mig själv ännu och det tänkte jag fortsätta med.
Alkohol är lurigt och för mig betyder det att tar jag ett glas, kan jag ta ett till, å ett till…och så vill jag inte ha det. Då är det bättre att avstå helt, vilket dessutom är mycket enklare än nån halv variant. Sen är det ju fantastiskt bra att kunna ta sig hit å dit utan att behöva fundera på den saken. Bilen kan man alltid ha med sig om man är nykter.
Under Cypernresan blev det lite svårt, men jag höll mig mest till deras lokala öl som är som våran mellanöl.
I juni köpte jag en ny MC. En helt ny. Jag körde ganska mycket och fick ihop över 300 mil under säsongen.
Början av sommaren var fin. Midsommar var fantastisk. Rödå gänget kom på besök första helgen på våran semester och vi hängde på stranden hela dagen och hade en väldigt trevlig dag å kväll. Sen var sommaren över, i alla fall vädermässigt.
Semestern blev en kall historia i princip utan sol å bad förutom den veckan vi åkte hoj ner till Göteborg. Då var det varmt, över 30 grader bitvis och det var svettigt i MC stället. Men vi hade en härlig vecka i sadeln och fick ihop nästan 250 mil efter vägarna bara på den resan.
I augusti var det bättre väder, men då var semestern över. Det blev några fina kvällar i båten och sommaren gjorde som entré på nytt.
I september drog vi iväg til Cypern. Det blev en skön vecka med bara sol å bad å en massa trevliga upptåg med halva Rödå gänget.
Senhösten blev ganska loj och inte så mycket trevligheter eller äventyr. Det bästa på hösten var väl att vi bytte kontor och kom närmare stan och fick bättre miljö och jag började vara mer på kontoret än hemma.
2023 hoppas jag skall bli MINST lika bra som 2022 varit, utan några större dippar.
Jag ser främst fram emot resan till Stockholm i februari då vi skall stå på Avicii arena och sjunga Queen låtar med Joyvoice och Peter Johansson. Sen är en fjällresa med barnen inbokad i Mars.
Petter tar studenten i vår och vad som händer sen får vi se. Vad Dennis skall ta vägen är också lite oklart. Han har just nu inget jobb i alla fall, så det kanske blir skolbänken för honom. Mina barn verkar ha parkerat och det känns skönt, så där kanske det inte händer så mycket.
Jag hoppas åter på en resa till värmen under hösten, men det skall ju först vara en semester, och vad som händer på den är högst oklart. Jimmy pratar om en del hojåkning på bana både i Sverige, Norge, Finland och Tyskland, så jag kanske får ha semester hemma själv i sommar. Den som lever får se.
Jag å tjejerna pratar också om en shopping resa nånstans i nån storstad i vår, men med tanke på läget i världen, så får man helt enkelt se vad som går att göra å inte.
I världen hoppas jag såklart på en massa uppenbara saker, som att kriget tar slut, att pandemin lägger sig och att det blir mer normala priser på allt.
Nu tar jag å skålar in det nya året med alkoholfritt bubbel och lägger ett fint 2022 bakom mig och hoppas på ett lika bra 2023
Gott Nytt År på er alla
