Inspirationen som försvann ...

Ingen har väl vid det här laget missat den stora snackisen om Paolo. Det tog till och med över Corona nyheterna på fredag eftermiddag.

Jag har följt honom på Instagram i flera år. Och redan före sociala medier har han varit en stor inspirationskälla för mig. Vi är nästan jämngamla och det var bland annat pga av honom jag började med Yoga. Han framhöll yogans fördelar på ett bra sätt och när man passerat 50 behöver man ju särskilt mycket smidighet och rörlighet, och kan en gubbe i min ålder lära sig stå på händer så kan jag.

Jag har flera av hans träningsböcker och några av kokböckerna och flera gånger har jag gått med i ”15 med Paolo” , senast i början av detta år. 

Den senaste tiden är det Paolo och Elin tillsammans som jag inspirerats av. Jag har många gånger funderat hur man kan leva med den disciplinen och det driv dom har och förundrat mig över hur allt bara kan verka så perfekt. Med lekfullket, diciplin och kärlek till varandra har dom dagligen publicerat otaliga små filmer på spännande Acroyoga övningar, smidighetsträning, styrka och matlagning och deras jakt på vingrden i Italien var ju spännande att följa.  Men jag är ju en ganska klok tant ändå, så jag vet ju att allt inte är så som det framställs på sociala medier, och nu på slutet har jag tänkt mycket på hur dom bara orkar hålla igång livet och sina sociala kanaler dag ut å dag in på det sätt dom gjort.  Det har verkligen verkat så bra… till i fredags morse.

Jag, som många andra, såg hans inlägg tidigt på morgonen och funderade såklart på vad tusan som kunde ha hänt som skulle sabotera hela hans liv, men jag kunde inte ens föreställa mig vad det var, förrän bomben kom där mitt på dagen.

Hur korkad får man bli? Att han mår skit är ju en sak, det är det många som gör,  jag själv har ju haft mina perioder som ni alla vet. Självskadebeteende har jag också sett på nära håll. Men  jag kan inte riktigt fatta att han går och skadar nån annan för att döva sin egen smärta?? Hur idiotiskt är inte det? Självskadebeteende är ju just det, att skada sig själv, inte andra….

Han skulle ha tagit sig en redig fylla och haft ångest över det istället, det hade i alla fall inte drabbat nån annan än han själv.

Nu har han inte bara svikit alla sina nära och kära, begått brott, utnyttjat å våldtagit, saboterat ALLT han byggt upp och dessutom fått alla sina följare, mig inkluderad, att känna sig bedragna. Man undrar ju om det var värt det? För att döva smärtan i sin själ??

Jag kan komma på 1000 andra saker att göra åt saken. Så allt han skrivit om på instagram de senaste åren var bara ett skal kan man tro nu, inget han egentligen står för på eller menat på riktigt. Så många kloka ord han strött omkring sig både när det gäller träning men också när det gäller livet i övrigt.

Att man kan känna sig så sviken av nån man inte känner, det trodde jag inte. 

Samma morgon publicerade han en kärleksförklaring till sin sambo, den ligger kvar på Instagram som ett hån, men han har stängt av möjligheterna att kommentera den. Jag kan  inte ens föreställa mig hur hon känner efter allt detta. På hennes instagram finns inte mycket av Paolo kvar nu, alla filmer och bilder med dom två är borta.

Men hon finns kvar. Hon är stark och klok och jag hoppas hon tar sig ur även detta med samma styrka som med allt annat hon gått igenom. Hon är en riktig fighter och  inspirationskälla som jag hoppas fler hittar till. Jag kommer då fortsätta följa henne och sen får jag helt enkelt hitta inspirationen  hos mig själv. 

Vindelälven på  fredagskväll. På händer, visserligen med stöd då forsen rusade förbi under mig, men jag står iallafall .....! 
Jag ska försöka peppa mig själv framöver. Jag har ju allt inom mig så det skall nog inte vara några problem. Man kan bara man vill, Så äre ju, och trots allt har många av hans "citat" fastnat, även om det kanske bara var ord för honom så har jag tagit dom till mig och gjort nånting bra av det. 
 

 

 

 

Taggar: Träning;

Mot Vindeln

Då är vi laddade, packade å klara för "husvagnsförsta".
Det är ju lite sporadiskt med husvagnssistor och förstor i våran värld eftersom vi inte har nån egen vagn. Som vanligt blir det svärföräldrarnas vagn och det blir första svängen även för den i år. Den är nybesiktad och jag har vinterstädat den.
Vi har  lyckats dra ihop 5 vagnar så det bär iväg efter jobbet mot Hotell forsen i Vindeln. 
Vindeln är lämpligt långt bort, det är en fin camping och det finns fina strövområden längs älven.
 
De jag mest oroar mig över i helgen är mina växter i växthuset, men jag har har bett min fina svärmor att kolla till dem, så det ska nog klara sig. 
Det har ju varit rejält kallt senaste veckorna på nätterna. Hade jag vetat det så hade jag nog inte satt ut dem för 2 veckor sen. Men nu är det som det är och krävs både värme och fiberdukar för att dom inte ska frysa. På dagarna när solen ligger på blir det ju över 30 grader där inne så det är ju en stor skillnad... 
Jag tror nån av melonerna och nån gurka frusit, men jag hade ju några stycken så det ska nog gå bra. 
 
Jag hoppas iallafall på lite värme snart och att det håller upp under helgen så vi får några sköna nätter i vagnen. Fredag - lördag blir i Vindeln och lördag-söndag i Rödå enligt plan och om inget annat händer så avslutar jag helgen i Umeå med "halvåtta" gänget på söndag kväll. Hos Jennie denna gång.
 
Så det bli en fullspäckad helg och det ser jag fram emot.
Nästa vecka är ju en kortvecka å i slutet på den ska visst värmen komma smygande. Jag hoppas på det iallafall.
 
Ha en fin helg alla, det ska jag försöka ha. Bilder kommer på måndag!
Puss på er.
 
Vårat boende i helgen står å väntar på oss efter jobbet, fylld med både mat, dryck, vinterkläder och filtar. Bara att kroka fast i bilen å åka. Ska bli trevligt 
 

Semester funderingar

Vi hade ju som planerat att ta en sväng till Kroatien i Augusti/September, men det får bli ett annat år av förklarliga skäl.
Så det lär bli en semester i Sverige i år. Inte dåligt det heller iof å reskassan får växa till sig till nästa år. Kanske man kan få tillåtelse att smita över till Norge om det hinner släppas lite på restriktionerna där.
 
Vi hade ju även en Finlands resa inplanerad med en avslutning på Åland, men den lär ju inte heller bli av. Målet var ju MotoGP som jag gissar kommer bli inställt, men vi har inte  avbokat än, vi har till mitten av Juni på oss med de hotellbokningar vi har så vi avvaktar lite.
 
Men det som är mest troligt är att vi håller oss i Sverige i år. Då är frågan vad man ska hitta på då. En MC semester känns ju lockande .
Jag skulle gärna glida neröver under nån vecka å bara stanna där det passar. Vi får se.
Vi har ju varit iväg några gånger på lite kortare svängar, men planen för en längre har alltid funnits men inte exakt vart vi skulle ta vägen.
Frågan är om man ska dra iväg flera eller bara vi. Det är ju både ock att vara många. Många viljor men väldigt trevligt att vara ett gäng. Allt hänger liksom i luften och det är väl ingen panik heller, vi får ta det som det kommer, och med vad som händer och om man lever till sommaren ens...
 
Nu är ju MC säsången officiellt här iallafall då vi körde till jobbet igår. Så då tar ju tankarna fart mer på allvar.
Vi funderar lite till
 
Jimmy på sin förra hoj på våran mini MC semester till Norge 2016. Fantastiska vyer och rolig åkning. Bakom honom är "drakryggen" som man ser vid Saltströmmen utanför Bodö. Här hade jag inte MC kort än, så det var att åka bakom, men det var inte så dumt det heller.