Du har två val: kärlek eller rädsla. Välj kärlek.

Söndag,  och jag är helt matt efter kvällens Step pass. Jag har fått ihop ett riktigt jobbigt pass och just idag gick all min energi åt att ta mig själv och gruppen igenom det. 
 
Jag är trött på att känna mig svag , trött och ledsen och likt överskriften har jag just i detta nu tagit ett beslut att försöka tvinga mig sjäv att  må bra. 
Jag MÅSTE komma ur den här känslan så jag kan komma vidare. Jag har ju helt stannat av nu och det är så himla jobbigt och jag är superless på att gå runt såhär. . Less på alla tankar, less på att inte sova ordentligt och less på att ta alla kommentarer och påstården som personliga föroämpningar. 
 
Jag KAN, jag är BRA och jag vet att jag KLARAR allt som jag vill klara. Jag måste bara försöka och våga. Ingen annan än jag kan ju hjälåa mig med detta och jag funderar på mina "manra" ovan och skall försöka ge det en chans.
Det är lätt att krypa undan i ett hörn och det är lätt att ta åt sig ller att fly. Mitt skal är av nån anledning inte alls så hårt längre och det kan ju bero på att jag slappnat av lite. 
 
Jag får ändra strategi helt enkelt så får vi se hur det går. Massor av träning  därtill men kanske inte leda så mycket. 
 
Vima är supernöjd med sitt "nya" rum och det blev så fint. Hon har knappt lämnat det på hela dagen. Och nu sitter alla saker hon skall ha på väggarna och det allt är i orning. 
 
Nu skall jag försöka ladda om för veckan. Denna vecka har inget inplanerat förrutom helgen då vi skall till Rödå och jag längtar....
 
 
 
Vilma pysslar på...
 
 
Ja, se den ungen...... Glad för det mesta när hon var 6 månader, och även idag 14 år senare

Du har inget behov av att resa bort. Res inom dig själv

Lördag kvälll. Killarna ser hockey, Vilma myser i sitt "nya " rum oh jag sitter  soffan och funderar på helgen hittills....
 
Fredagkväll blev himla bra. När vi kom hem från jobbet var grabbarna hemma och vi lagade middag och åt. Myigt. Sen skulle vi iväg oh kolla på hockey på ladan i Burtäsk och när vi står där dyker Ida och Marcus upp!!
Helt oväntat.
Vilma visste om att dom skulle komma men vi hade ingen aning och  jag blev så vansinnigt glad. Har inte sett dom sen begravningen för två veckor sen. 
 
Vi såg Idol och myste i soffan. På Lördag for dom på stan och Jimmy tapetserade Vilmas rum. Det blev så himla fint. Nu är det tredje gången på två år som hon får nytt nytt rum och jag hoppas det är sista gången på ett tag som vi behöver fundera på tapeter åt henne. 
 
För mig känns det viktigt att hon trivs och för henne är rummet vikigt . Nu är det fixat och jag hoppas hon känner att det blev ett riktigt "Vilma rum".
 
Ida och Marcus åkte hem efter middan och som vanligt när jag får "låna" Ida en stund så rör det runt en massa känslor i mig och nu är jag ganska slut . 
 
Jag börjar vara trött på min "känsla" som ligger och stör mig och jag längtar efter att få vakna lycklig och glad. Just nu ligger det en slöja av sorg över mig hela tiden och jag vet inte hur jag skall bli av med den.
 
Denna vecka har det inte blivt så mycket tränig och det kanske kan hjälpa till att förstärka känslan. Jag skall ge nästa vecka massor av träning så får vi se om det blir bättre.
 
Närsta hejg ska vi vara i Rödå och jag längtar...
DÅ kanske jag kan få kliva ut sorgen ialla fall för en helg och bara ha KUL med mina föräldrar och vänner som jag saknar så himla mycket. 
 
Lite bilder hittlls från helgen då...
 
 
 
Vilma blev åxå gad när Ida och Marus dök upp.
 
 
 
 
För några år sen köpte jag ett armband som jag lykades tappa ... Jag har saknat det ända sen dess.. I veckan köpte jag äntligen ett likadant. Love it...
 
 
 
Jag är inte förvånad att Jimmy kan tapetsera... Det finns ju inget han inte kan har jag märkt. Själv är jag  nöjd att stå på sidan och se proffsen arbeta... 
 
 
Rummet är klart att flytta in i
 
 
 
NÖJD tjej. I morgon skall vi fixa till med tavlor och annat. 
 
 

Njut när du kan, uthärda när du måste

Veckorna går riktigt fort nu. Dagar kan vara sega men dom går som fort på nåt vis ändå. 
Vi håller på i Vilmas rum och river tapeter. Det är ett ganska tråkigt arbete, men det är bra terapigöra. Man behöver inte tänka på vad man gör utan bara låta tankarna vandra fritt.
 
Känslorna jag burit på sista veckorna håller i sig.  Jag känner mig förvirrad och har inte riktigt hittat min plats eller hur jag skall förhåla mig tlil saker och ting. Det är ganska oroligt inom mig just nu och det skapar en massa dåliga tankar och förmodligen åxå dålga beteenden.
 
 
Nån gång då och då tittar jag in hos Michael Larsen på hans blogg, och ofta skriver han om saker som snurrar i mins skalle för tillfället. Det är lite intressant att han skriver om saker jag åxå spekular i och ibland sätter han iksom ord på mina funderingar på ett märkligt sätt.  Om ni har tid;  Läs gärna nån av hans inlägg. Exempelvis detta. Jag tog detta för att jag har många kring mig fortfarande som har det lite tungt av olika anledningar.
 
http://separation.se/hur-ar-man-sann-mot-sig-sjalv-i-ett-forhallande/
 
På tisdag kväll var vi på en föreläsning i SKellefteå och det var precis lika träffande det. Han pratade om aktuella saker både för mig personligen, i mitt förhållande med Jimmy och på arbetet ....
 
http://www.saj.se/forelasare/Erik%20Fernholm?gclid=CJXSj63R-sACFWfqcgodFRQAug
 
Ikväll har jag varit på mitt första förädrarmöte här och de kändes lika märkligt som allt annat just nu... 
 
Det enda som känns riktigt bra och tryggt är mina känslor för Jimmy. Där finns det inga tvivel och det känns skönt... Det skall nog gå bra det här åxå hoppas jag.
 
Så himla mycket som hänt de senaste åren så kanske det inte är så konstigt att man landar lite hårt ....
 
 
 
Vilmas rum före....
 
 
Några timmars arbete blir det....
 
 
Knogarna far illa av arbetet. Ser ut som jag varit i slagsmål.....