Oro ser sig omkring, rädsla ser bakåt, tro ser uppåt, skuld ser ner, jag ser framåt

Ja, nu ser jag verkligen framåt!
 
Helgen blev jättebra, som vanligt inte riktigt som jag tänkt mig, men bra ändå. 
Ida for ju som sagt med Marcus till Sollefteå och jag och Vilma skulle ha en trevlig kväll. Vi lagade fläskfilé och det blev riktigt gott. Sen provsminkade hon mig och vi testade håruppsättnihgoch kläder jag skulle ha på bröllopet på Lördan.
Vi hade tänt värmeljus i nästan varje rum och det var riktgt mysigt...tillls brandlarmet slog igång. Sen gick det hela väldigt fort.
 
Jag stod i duschen och hörde det pipa men trodde det var en telefon. Sen hörde jag Vilma skrika och då förstod jag på en gång vad som hänt.
I hennes rum brann det för fullt.... Katten hade sprungit runt i sängen och lyckats välta en av prydnaddskuddarna över värmeljusen på sängbordet och det brann på bordet och i sängen. Vi lyckades släcka elden , men det blev lite brandskador här och där. Överkast, sängläder, sängbordet, klockradion på bordet och lite annat var bara att bära ut. Lite skador på golvet åxå. 
 
Vi tömde rummer på grejer och vädrade hela natten. Vi var båda chockade och somnade och sov oroligt i min säng.
 
På morgonen vaknade jag kockan 6 och började sanera Vilmas rum från sot . Tänk vad det hinner bli mycket sot på så kort stund. 
 
Vi tackar bradvarnaren för hjälpen och kommer aldrig mer att tända ett värmeljus som inte står i en djup lykta och i ett rum vi ite själva är i. Tänk på det ni alla som har katter åxå det är fort hänt att en svans kommer för nära eller att dom, som i detta fall busar runt, så det flyger grejer hit å dit. Ljusen skall inte stå så att dom kan komma för nära. Vi är åxå glada att vi var på övervåningen när det hände. Hade vi varit i källaren och sett film som vi tänkt hade vi aldrig märkt detta förrän för sent...
 
Vi var lite skärrade på lördag men Vilma sminkade mig och jag skjutsade henne till Mimmie. Sen bar det av till Burträsk och sen till Bygdeå där Bröllopet skulle vara.
 
Det var väldigt spännande. Jimmy visste inte vilka som var bjudna och han kände i princip bara brudparet och ev nån till. Men SÅÅ glad jag blev när jag satt i kyrkan och uppräckte att Karin och Jonas satt där åxå.
 
Vi umgicks en hel de just när barnen var små, dom har två barn i samma ålder som Ida och Vilma, fast grabbar... och dom var och hälsade på oss i Svanstein ett par gånger.
Vi såg alltid till att träffas när vi var hem till Umeå , men när jag skilde mig från Lasse och dom fick sitt tredje barn, sen tappade vi kontakten och har har inte sett eller hört från som på kanske 10 år. Men många gånger har jag funderat på dom men aldrig kommit mig för att ringa...
I övrigt kände jag ingen, men vi satt med trevligt folk under middan och det hände nåting hela tiden. så kvällen gick fort. Jimmy har ju varit sjuk hela veckan och var väl sådär iform men i samma takt som han fick i sig drickbart så kom han igång mer å mer.... Vi valde dock att fara hem när dansen började, då var kockan redan 12. Det var ju en bit att köra åxå. 
 
Jag har ju i alla år alltid varit den som kört bil är vi ska nånstans men nu på slutet har jag mer å mer börjat känna att det är jobbigt. Kanske inte för att jag vill dricka, men det är så jobbigt att köra på natten. och hur det än är med drickandet så är det lite jobbigt att vara på en fest när alla "kommer igång" och man sjäv är hänvissad till vatten eller cola.
Nästa fest skall jag INTE köra och nu är det dax för Sunkmamman att släppa kontrollen och inte alltid vara den som håller i bilnycklarna. Efter 15 år som chaufför tänker jag säga upp mig helt enkelt. Bara sådär. 
 
Vi sov till 12.30 på Söndan!!! Det var Ida som väckte oss när hon ringde och jag var mer ä förvirrad av att vi sovit bort hela dagen men det behövdes. Jag har åxå en groende förkyling på G och det var kanske sömnen som räddade mig nu.
 
På kvällen skulle jourkören träffas för att börja med Julsångerna, så strax efter 17 lämnade jag Burträsk för denna helg och ser genast fram emot nästa helg då det är 40 års fest och då skall jag INTE köra! 
 
En härlig helg är slut och skulle det inte vara nacksärren och huvudvärken så skulle jag nog må ganska bra...jag hoppas jag tar mig upp i morgon ..
 
 
Kocken i full gång.....
 
 
Vilma fick alkoholfritt rött vin till middan
 
 
Vi pysslade lite 
 
 
Sviter av branden
 
 
 
Kudden som vi tror startade branden
 
 
Karin och Rickard
 
 
Snyggaste killen på festen..... och han är min
 
 
No comments...............

Snubbla inte över sådant som ligger bakom dig

Det är nåt speciellt med första snön.

Vilma blev överlycklig i morse, men hon har längtat länge efter snön och kylan och hon  längtar efter julen redan.  Att få pyssla, mysa, baka och greja. Jag känner att jag måste göra allt jag bara kan för att få henne att behålla den känslan.

Min julstämning har tyvärr mattats av genom åren av alla konstiga jular och alla problem kring julen. Vart man skall vara, vart barnen skall vara, inga pengar att köpa julkappar av osv…. men i Jul skall det bli mysigt, nånting att minnas.

Vi funderar på hur vi skall fira julen bara. Tjejerna vill vara i Rödåliden med mina föräldrar och det är ju där jag åxå spenderat alla mina jular som barn och är det julstämning nånstans så är det där. Så det bli nog så.

I fjol var det precis i dagarna som jag kraschade på allvar. Som jag skrivit förut ;  ända sen jag började blogga är ett av syftena jag har just att kunna gå tillbaks och läsa.  Ibland nu när jag läser känns det inte ens som jag skrivit det som står där . Hela September och oktober är nog 100 %  Sunkmamma och nästan som ett stort svart hål numera.  Usch vad jag mådde DÅLIGT.  

Jag har flera gånger skrivit att jag ville vakna upp om ett år då allt var över. Nu är jag där och alla dagar jag har kämpat för att ta mig igenom allt känns nu som en rikedom att ha i ryggsäcken.  Jag skulle inte göra om det men jag är väldigt glad att jag har den erfarenheten nu.  Det jag skrev då  är väldigt värdefullt för mig nu och förmodligen kommer även det jag skriver nu att vara det sedan.  Vem vet var man är om ett år.

Det har varit ett jobbigt år, ett slitsamt, tärande och tungt år. Jag har fått testa mina egna  OCH flickornas gränser både psykiskt och fysiskt och jag är idag mycket starkare än tidigare och har en lite annorlunda syn på mig själv än tidigare. Tjejerna känns mycket stabilare åxå även om dom är mitt i tonåren då det normalt skall vara lite rörigt. Våran relation är bra och vi kan prata om det mesta.

Mitt i allt elände i fjol  kärleken till Jimmy fram. Den växte lixom fram ur smärtan och sorgen vi delade och det känns som det är en av anledningarna till att vi är så starka tillsammans.  Vi fick en väldigt tung start och att vi kände varandra väl innan allt startade var nog en nödvändighet för att det skulle funka.

Fortfarande är vi inte ”framme” vid målet eftersom vi bor i var sin ände av Västerbotten men vi får ihop det ändå ganska bra tycker jag och just nu är det lätt att leva och jag är kär, lycklig och mycket tryggare än på länge. Fortfarande dyker jag ner i hålet och får besök av den våta filten, men jag har lärt mig att hantera det hela även om jag på inget sätt är beredd när det kommer. Men livet är ju så. Trist skulle det väl vara annars….

I morgon är det fredag.  Ida skall med Marcus och hans familj till Sollefteå och bo på hotell och delta i en middag med cancerfonden.  Marcus syster dog i cancer när han var liten och föräldrarna är väldigt engagerade i cancerfonden. Så det är bara jag och Vilma hemma på fredag.  Vi skall laga god mat och se film har vi bestämt och prova lite håruppsättningar på mitt hår inför bröllopet på Lördag. Känns som det kan bli ännu en trevlig helg.

 

 
Snart är det vinter igen.....

 

Det är inte lyckliga människor som är tacksamma. Det är tacksamma människor som är lyckliga

Idag är det onsdag. Jag har fortfarande ont i tärna och Jimmy är hemma och sjuk.
 
På jobbet harvar vi på. Vi försöker klara oss på en person mindre, men jag vet inte hur det kommer att gå i slutändan. Mycket hänger ju fortfarande på Anna och hennes sjukskrivning. Hon jobbar 50% i dagsläget och det är trixigt att få ihop det när hon går hem mitt på dagarna och har hunnit påbörja en massa saker. Själv slåss jag med limträ leveranserna till Norge. Det är ganska mycket pill med det i dom osynkade systemen vi har, det blir mycket dubbeljobb. 
Ute är det kallt och i morse hade jag i motorvärmaren för första gången i höst. Mörkt är det åxå när jag stiger upp och det är man som inte van. 
 
I eftermiddag kom Jimmy och åt middag med oss. Han skulle hämta hem den rackarns bastun från Abborrtjärn. Det var första gången jag såg honom på tre dagar och det pirrade i hela kroppen när jag väl fick kramas med honom. Han är så fin....Vi hann ses en timme innan han rullade hemöver med tunnan på släp. Jag for hem och satte mig i soffan och tog tag i träningsplaneringen. Jag har länge funderat på hur jag skaöö lägga upp min styrketräning för att få det roligare och rsultat. Nu känns det som jag hittat en planering som funkar. Det bygger på endast två styrkepass / vecka, men det finns utrymme för ett extrapass om jag skulle ha tid / vara sygen. Därtill mitt Step / Tabata på torsdagar och ett till konditionspass, lättare typ promenad / jogging. 
 
I morgon skall jag försöka köra mit step pass med en skadad tå... Nu får verkligen mina ledaregenskaper sättas på prov. Är man en bra ledare skall man väl kunna dirigera sin grupp genom passet utan att behöva delta helt själv? Vi får se. Tabatan är inga problem, det är stepen jag oroar mig för,  vi får se hur det går. 
 
I morgon blir det en "vilodag" i Hällnäs. Vi får se vad det blir av dom dagarna nu när vi är färre. Men samtidgt är det nåt JAG måste får för att orka med jobbet och den nya pressen. Jag är livrädd att hamna i vårens situation och det är ju det min chef inte riktigt förstår Att jag måste få krpa undan iaf en dag / vecka för att orka. Han får helt enkelt ta det om han vill ha mig i gruppen...
 
Nu skall jag fara å hämta Ida. Hon har parkerat sin moppe för vintern och det är klokt. Det kommer att bli halkigt och eländigt snart.
 
 
Planerar min träning för fullt. Notera den slöa katten som ligger med mig i soffan. Ingen träning där inte....