Långsamt leder också någonstans

Så var ännu en vecka slut. Nu är det bara en kvar innan semestern och det känns härligt, men det känns åxå som den här veckan kan bli tung. 
Det har varit en skön vecka med lite måsten utanför jobbet men åxå en del diskussioner på och omkring jobbet som varit lite jobbiga.
Jag och Jimmy har kommit ännu ett steg framåt i våra gemensamma liv och det blir bara bättre och bättre.
 
Igårkväll kom ett par hit på besök som jag bara träffat som hastigast tidigare. Det var trevligt att sitta och snacka och dom blev kvar en bra stund. Känns som jag kommer mer och mer in i byn och i gemenskapen. 
 
Nu skall jag packa ihop mina saker och katterna och fara hem till Vilma. Ida är borta till tosdag kväll och sen är nästa helg fyllt av aktiviteter. 
 
Dagarna går och livet går vidare.
 
 
Äta gott är vi bra på. I natt blev det en smarrig räkmacka innan vi gick isäng.
 
 
 

Varje gång du avlägsnar negativitet i ditt liv, skapar du utrymme för mer positivitet

Snart har hela Juni gått. Nästa vecka är det två år sen jag började må dåligt och det är ett helt år sen jag började blogga. Tiden går fort men ändå långsamt. Nu sitter jag i Jimmys soffa i Burträsk, han ligger bredvid med Fanny i knät och Simba gör sitt bästa för att klösa sönder soffan.
När jag tänker på det känns det fortfarande overkligt allt. Så himla dåligt jag har mått periodvis och fortfarande är det ju inte stabilt även om det är ganska bra just nu.
 
Jag är ganska trött och det känns verkligen som dom sista krafterna för arbetet används nu. Det är en vecka kvar till semestern och jag försöker bara överleva. Känns som jag när som helst kan falla ner i hålet, men jag gör det jag kan för att klara mig. Använder alla knep jag lärt mig.
 
Att vara här i veckan känns bra. Ida är fortfarande i Tärnamo en vecka till och Vilma är med mormor och morfar. Vi grejar på lite här hos Jimmy och kvällarna är mysiga och lugna. Jimmy har grejat lite ute och jag inne. 
 
Fanny blev ju sjuk förra veckan och vi var med henne till veterinären och där hittade dom 3 fula bett som blivit infekterade. Hon blev nedsövd och tömd på var och sen penicillin en vecka. På måndag är det Simbas tur. Då ska hon steriliseras....Nästa katt med tratt.
 
I morgon är det fredag och i helgen har vi inga planer och det känns skönt. Kanske vi åker in på Stadsfesten om vi orkar... 
 
Här är lite bilder i princip från dagen då allt började.... 2 år sedan och jag ser på min blick och på hela mig att jag inte mådde bra... Dagarna efter detta är taget ringde jag VC för att få hjälp första gången.
 
 
 
 
 

Mitt mål är inte längre att få mer gjort, utan att ha mindre att göra.

Vad vore mitt liv utan såna här kvällar när jag bar går runt och "puffar kuddar" eller, ja tränat på gymet har jag åxå gjort, klippt gräset och städat lite, men inte stressat med nånting. Jag har semester i morgon!
Vad jag skall göra på min semesterdag lämnar jag till er alla att fundera på, bara några av er vet. Men jag skall åxå på banken, förnya körkort å annat "nödvändigt" när jag lix är ledig och på stan. Jag hör åxå att det är rea överallt. Ni som känner mig vet att jag ÄLSKAR att gå på stan å shoppa....eller?
Ida har kommit fram till Tärna och Vilma är hemma med mig ikväll. I morgon far hon till morfar å mormor och jag far till Jimmy efter mitt möte i Umeå.
Ha, gillar att hålla er på halster lite. Ni som vill veta får fråga och ni kommer att få ett svar. 
 
Igår kväll gjorde min yngsta ett inlägg på sin blogg som verkligen tog andan ur mig. Vilma kan sjunga, det vet jag, men hon sjunger inte så gärna "offenltigt" men efter detta så vet jag inte vad. Kan man försöka lura henne ta sånglektioner eller vad skall man göra? Hon har fått ärva den talangfulla och starka sångröst som hoppat över en generation. Från min mamma, via mig (som sjunger hellera än bra) och till Vilma...... Du bara MÅSTE fortsätta sjunga. 
Nu är det natti natt. Ikväll lämnar jag er med Vilmas sång....