Corona tider...

Ja det händer ju inte så mycket runt kring just nu.
Jag tränar än så länge på som vanligt. Badhuset har öppet och även 360.
 
Det är dock mycket mindre deltagare märker man och 360 har bantat antalet platser så det är luftigare i lokalerna nu. På badhuset märks det också såklart och nu har valt att plocka bort mitt söndsgspass, men torsdagarna är kvar än så länge, min fasta step grupp. Men man märker en stor skillnad, ungefär hälften av alla är borta.
 
Jag har ett stort behov av den sk "egentiden" nu , förmodligen för att man hänger upp i varandra hela kvällar och helger. Jag är en del i Vilmas lägenhet nu. Där är det bara jag när inte Vilma är hemma och det är fint och städat och jag behöver inte gå å vara irriterad på allt. Hemma håller jag mig ganska mycket på övervåningen med katten och mina växter å Netflix såklart. Alla har gått ner i nåt "sleepmode" nu då man inte kan göra så mycket mer än hänga hemma . 
 
Jag har lite panik över den dagen vi alla måste vara hemma instängda i huset. Men den dagen den sorgen om det blir så. Då får nog vi nog bli bättre alla på att hjälpas åt med allt hemma, det funkar inte för mig att gå å vara irriterad hela tiden som det är nu. Men det är bara jag som påverkas,  så just nu försöker jag bita ihop och hålla det inom mig så gott det går.
Det finns ju mycket allvarligare saker att lägga energin på egentligen, men jag kan inte rå för att jag reagerar på saker som jag gör. 
 
Det är påfrestande tider för alla, oron ligger över en hela tiden och man matas dagligen med information om det stigande antalet smittade, och för mig med min stökiga hjärna är det lite jobbigt emellanåt att hålla den våta filten på avstånd och jag märker att jag kryper in i mitt skal mer.
Många kommer ha det kämpigt på olika sätt en lång tid framöver och det påfrestar allt när det är som det är nu, förhållanden och andra reationer kommer att sättas på prov.
Förhoppningsvis så är det MC tider på riktigt snart så jag kan ta mig iväg om jag får den där "paniken" . Vilmas lägenhet är ett andningshål även om det är en källare.
 
Påsken är ju på G och det är för övrigt min favorit högtid, men det ligger ju som en mörk oro över alla nu när vi närmar oss. Hur ska det se ut efter Påsk när alla börjar resa och röra på sig?
 
Vi har inga planer alls. Mamma fyller ju som sagt 80 på skärtorsdag men det kommer inte alls att bli som det var tänkt då. Hennes stora fest får vänta. Dom har ju som stängt in sig på "farmen"och tack ock lov är det ju en isolerad fastighet som det är.
 
Det jag just nu oroar mig för är Vilma.  Hon har inget jobb och ingen inkomst och det är inte lätt att få nåt jobb heller för henne som det ser ut nu. Men så länge läget är som det är kommer jag inte att säga upp hennes lägenhet. Hon själv är mycket i Umeå nu, så nån av dessa två källarboenden är alltid "lediga" just nu iallafall. Vi får se hur läget blir framöver. 
 
Ida börjar sitt nya jobb på onsdag, på sin 22a födelsedag och det känns ju skönt. Även om hon har A kassa under sin arbetslöshets tid så är det behövligt att ha nåt vettigt att göra om dagarna. 
 
Vi har det inte alls så farligt än här uppe i norr. Det verkar ju vara värre i söder med smitta å annat, så än känns det hyfsat lugnt även om man såklart får vara försiktig och vi vet väl alla att det kommer smygande uppöver så sakteliga. Med fasa väntar jag på kulmen även här...
 
Vilmas lilla mysiga lägenhet 
Här finner jag nån sorts ro. jag är ensam, det är fint, välstädat och den enda som skitar ner när inte Vilma är här, är jag... 

Sköna söndag

Då var det söndag igen och just nu laddar jag för terminens sista Multispinning som jag ska ha om några timmar. 
Inatt ställde vi om klockorna och då blir det ju ljusare direkt. Det är en skön känsla när man får längre kvällar, för det är så det känns. 
 
Förutom Corona oron jag har så blev det en riktigt bra helg. Vi började med lite "spa" på Jimmys jobb. Jag promenerade dit när jag slutat, en liten sväng på knappt en halvmil. Sen bastade vi och åkte in till stan å åt middag på nya "La Cena". Gott,  tevligt och mysigt. Sen bussen hem strax efter 22. 
 
Lördag blev en riktigt trevlig dag eftersom vi tog ut hojarna på en tur. Det är nog det tidigaste vi varit ute nåt år  tror jag, redan i Mars...
 
Vi var upp till Jimmys mamma å pappa å fikade ute på deras inglasade altan. Dom hör också till riskgruppen å då måste vi  hålla avstånd.
Det är trist å tråkigt men nödvändigt om vi ska få slut på spridningen. Men det måste ju finnas en massa människor som inte följer alla rekommendationer, annars hade vi inte haft det såhär. 
 
Lite klurande över växthuset hann vi å med å lite tid i solen, 
På det hela en riktigt bra helg, och nu väntar en vecka som förmodligen kommer bli ännu lugnare än de vi haft hittills...
 
Men nu är det officiellt vår iallafall å det är ju nåt att hålla fast vid.
Jag å Jimmy på La Cena. 
Ut å lufta hojar på lördag. Kring noll, men vi var klädda så det värsta var nog gruset som ligger på vägarna. Men snart så är även MC säsången igång på riktigt äntligen!
 

Helg

Ja just nu vet jag inte om jag  kommer leva till jag är 53, Ingen vet och det är väldigt oroande. men jag  hoppas ju att det som händer i världen kommer så sakteliga att ge sig. Men det kommer hela tiden nya uppgifter och hotet kryper närmare och närmare även Burträsk.
 
Mitt i  "jamen vi behöver inte oroa oss här i Burträsk" så befinner jag mig personligen i en djup oro att jag inte ska klara mig, att mina gamla föräldrar inte ska klara sig å att mina barn kanske ska drabbas.
Det är på riktigt allvar nu.
 
Vi måste följa folkhälsomyndighetens uppmaningar vad som än händer i våra  liv.
Min mamma fyller 80 och min pappa 78 om några dagar, och jag vill mest av allt vara där med dom då men jag KAN BARA INTE .
Kan inte riskera deras liv bara för att jag vill fira dom, för det är precis vad det hela handlar om.
Att rädda liv!
Dom vill åxå såklart att jag å mina barn ska vara där då dom fyller år, men mer än längtan av att vara med dom måste vi vilja att skydda våra äldre.
Mina föräldrar är i högsta grad i riskgruppen, och jag, med mitt dåliga hjärta å höga blodtryck kanske åxå är det....vad vet jag ?
 
Jag vill vara med mamma å pappa såklart, men jag kan inte.
Träffar jag dom nu å smittar dom så är det på mitt samvete om nåt händer, så enkelt är det.
Vill jag ha dom i livet så träffar jag dom inte nu och då har vi förhoppningsvis många år kvar att hänga.
 
Ida sa härom dagen " jag har bara en morfar å mormor och dom är jag rädd om" och så är det. 
 
TA HAND OM ERA NÄRA OCH KÄRA!
 
Mamma å pappa nu på jul..
Jag vill ha dom i livet många år framöver, men samtidigt vill jag träffa dom nu när båda fyller år,
Men jag väljer att avstå nu. Jag vill ha dom kvar så länge dom orkar efter detta jävla Corona lämnat oss.