Klimakteriet?

Kvinnor i min ålder å runt kring 50 är antingen på väg in, ut ur, mitt i eller har passerat detta fantastiska stadie i livet som kallas Klimakteriet. 
 
Vi pratar ganska lite om det av nån anledning.
Det man pratar om är möjligen dessa  "värmevallningar" som iallafall jag i princip till nu,  trott varit de enda man kan känna av under denna period. För det är det enda man märker på de som är mitt inne i det, förrutom det uppenbara då att mensen upphör.
 
Jag , som så många andra, har ju haft en spiral i hela mitt vuxna liv, så när frågan "när hade du sin sista mens" kommer, så har jag aldrig haft en aning.
Det verkar liksom vara det som är ett av svaren på om man är inne i det eller ej.
Men hur vet man annars?
 
Jag har ju pratat om detta med min dåliga sömn ett tag.
Tog kontakt med VC och fick träffa läkare flera gånger och han har försökt utreda vad problemet kan vara.
Själv föreslog jag ju detta med klimakteriet, eftersom jag på slutet googlat en hel del i ämnet och lärt mig massor på egen hand och förstått att det då rakt inte är bara dessa vallningar man kan ha utan även några av de trevliga symptomen nedan , där bland annat sömnproblemen finns.
Men eftersom jag inte haft dessa vallningar, utan snarare frossa,  så  trodde inte läkaren att det var problemet, så jag har provat lite olika saker på hans inrådan, men inget hjälper. 
  • Trötthet
  • Värmevallning
  • Yrsel
  • Minskad lust
  • Humörsvängningar
  • Irritation
  • Håravfall
  • Viktökning
  • Hjärtklappning
  • Uppblåsthet
  • Huvudvärk
  • Tinnitus
  • Svaghet i urinblåsan
  • Dåligt minne
  • Oregelbundna menstruationer
  • Kliande hud
  • Illamående
  • Ledvärk
  • Ångest
  • Sköra naglar
  • Matsmältningsproblem
  • Inkontinens
  • Dåligt humör
  • Cystit
  • Vaginal torrhet
  • Koncentrationssvårigheter
  • Oesteoporos
  • Känslomässiga förändringar
  • Depression
  • Sömnlöshet
  • Värkande muskler
  • Ömma bröst
  • Rikliga blödningar
  • Hudförändringar
  • Panikattacker
Wow.... här snackar vi!
 
Kära medsystrar i 45-60 års åldern... Hur många av dessa symptom kan ni bocka av? 
Jag kan då lätt pricka av minst 10 av dem. Men hur skall man veta att det är Klimakteriet å inte bara att man håller på bli galen, är inne i en depression, utbränd, är allvarligt sjuk eller helt enkelt att detta är jag som person numera? 
Ja, det kan man ju inte veta. Har man svettningar så är det bingo direkt, men det har jag inte, eller jo, jag har haft såna hela livet så det är ingen skillnad ÄN ( det kanske kommer) och mensen har jag ingen koll på heller. 
 
Men jag har nu iallafall själv konstaterat att jag är i mitt inne i detta. Jag MÅSTE vara det. Jag är 55 år och kan bocka av flera av dessa symptom. 
Att jag dessutom allt som oftast känner mig som en "surkärring" numera är ju likom grädde på moset.
 
Nåväl. vad gör man då?  HUR GÖR NI ANDRA? Ni som vet. Hör av er!
Ni vet att ni kan kommentera här. Jag publicerar INGA kommentarer, dom hamnar i min mail och ni kan vara totalt anonyma om ni vill  Jag vill bara veta: Vad fan gör man?
 
Nu har jag ägnat åtskilliga timmar åt att googla, googla å googla och mitt första försök blir detta. Ett tillskott som ligger högt upp på listan av tillskott man kan testa som skall funka. 
Jag skall ge det 2 burkar ( 2 månader) så återkommer jag.
Förmodligen kan det kan ta ett tag, som med alla andra tillskott, innan man märker nån skillnad. Men för mig kommer det vara direkt uppenbart om jag får tillbaks sömnen och sluttar sprattla runt på nätterna i vad som närmast kan beskrivas som "pirr i musklerna" . 
Nån som testat? Resultat på det? Finns det andra tillskott man kan ta?
 
Har förstått att man kan få östrogen utskrivet, men då måste man kanske ha lågt på värden på nåt vis å alla prover jag tog förra månaden var bra ( vad som nu menas med det).
 
Sen har jag läst både det ena å det andra + och - när det gäller att få det utskrivet. Inget är klart å enkelt. Allt är orimligt luddigt kring en fas i livet som vi ALLA kvinnor på ett eller annat vis skall igenom och märker av. Visst är det konstigt?
 
Kan inte låta bli att på ett typisk kvinnligt sätt konstatera att om det vore männen som skulle igenom detta så hade det funnits  hjälp att få för länge sen.
Eller går dom igenom en liknande fas? Vem vet ? Jag har ingen aning. Detta är otroligt okänd mark för mig iallafall. 
Nån  som vet mer,  hör av er!