Alla dör, men inte alla lever

 

Känner mig bara arg just nu. Arg och frustrerad.

Det är mycket som gör mig ilsken och på nåt vis är det lättare att hantera ilska än den andra ”våta filten ”  känslan som är mer diffus.

Framför allt är det situationen på jobbet som gör mig mest arg.

 Vår chef fick ju en TIA förra veckan och har jobbat till och från några dagar, men nu är han sjukskriven helt några veckor.

Min andra kollega som mått dåligt länge började jobba heltid härom veckan, i princip för att Försökringskassan ville det även om hon inte riktigt var redo själv.

Det gick ju inte så bra. Hon mår sämre nu och har varit borta till och från senaste veckan och måste nog gå ner i tid nu.

Jag är inte på nåt vis arg på dom här personerna för att dom är sjuka, men jag är ARG på att det aldrig blir lugn och ro, hur vissa saker sköts som vi inte kan påverka och jag är arg på vad det gör med mig.

Hur skall man kunna återhämta sig och må bra i en arbetsmiljö som man inte vet från en dag till en annan hur den är. Ibland önskar jag att jag var en känslokall och hård person. Min psykolog ger mig rådet att inte låta mig påverkas, att försöka göra mig fyrkantig, men hur himla lätt är det?

Jag är inte tillräckligt stark att göra det då det påverkar mina andra kollegor å åxå mig själv i slutändan.

Vi pratar mycket om detta på våran avdelning och eftersom vi alla är införstådda med problemen så blir det ju enklare-eller svårare.  Jag vet inte. Men det är inte kul att se sina kollegor fara illa och det är inte kul att fara illa själv heller. Skall man hjälpa varandra eller skydda sig själv? Just nu går det inte att göra både och.

Sen har min hälsporre i andra foten larmat om överansträngning.  Jag har ont i den och dessutom har jag varit avdomnat på ovansidan foten i en dryg vecka. Våran sjukgymnast masserade och satte akupunktur på mig förra veckan och Jimmy har masserat flera dagar i rad, men det hjälper inte.

Nu börjar smärtan vandra uppåt och finns i hela vänster ben.

Skit kropp som inte orkar hålla ihop. Man önskar det fanns reservdelar. Träning är ju en av mina verktyg för att må bra, och kan jag inte hålla på med det då blir det ännu jobbigare allting.

Nu blir det ialla fall middag hos mamma och pappa  och sen ett step pass med Rödå tjejerna i Världens bästa by hur det nu ska gå med min hälsporre, bortdomnade fot och onda ben. Vi kör så det ryker. Det håller så länge det håller.

 

 

 
Irriterad , arg och frustrerad Sunkmamma.....

Lägg dig till med naturens tempo. Hennes hemlighet är tålamod.

 
När jag var 5 år gammal, sa min mamma att lycka var nyckeln till livet. När jag gick i skolan, frågade lärarna vad jag ville bli när jag blev stor. Jag skrev ”Lycklig”. De sa att jag inte förstod uppgiften, och jag sa att de inte förstod livet. ~ John Lennon
 
Jag letar vidare efter det inre lugnet och lyckan och och just nu känns det ganska bra.
I Söndags var jag hem till Rödåliden. Vi träffades i Jourkören och jag blev så himla glad av att få sjunga igen. Jag förstod där och då hur mycket sången egentligen kan tillföra är man inte är på topp. Vilma var med och det var himla kul. Hon är duktig på att sjunga och efter repet stannade vi kvar och sov över.
 
05.40 satte jag mig i bilen på månag morgon, märkligt pigg. Jag stämplade in halv 7 som vanligt och jag kom samtigt som Jimmy men han kom från andra hållet. Precis som förr...
 
Måndag kväll hade jag nog tänkt ta det lugnt och inte göra så mycket. Jag gick ner på badhuset för att simma några varv, bubbla och basta, men jag hamnade på ett vattengympa pass åxå och det var himla skoj. Bra träning.
 
På jobbet är det åter som vanligt dvs ingen ordning. Våran chef har börjat jobba efter sin TIA och Anna är åxå tillbaks. Men det är svajigt och osäkert allting och jag försöker att inte påverkas så mycket men det är svårt. 
 
Enligt min chef så skall vi åka tll Norge nästa vecka som planerat och jag ser fram emot det.
Vilma är på konfirmationsläger i veckan och sen kommer hon att vara i Umeå/ Röså/ Vindeln området resten av lovet. Jag träffar kanske henne på torsdag när jag skall åka hem och köra ett step pass. Det var ett tag sen och jag längtar. Ida är hos MArcus i veckan och det känns åxå bra.
 
Som vanligt längtar jag efter helgen och det skall blli skönt att inte ha så mycket planerat!
 
 
Jag tappar ju ett kilo hår varje dag. Nu har jag köpt ett schampoo som skall hjäpa samt en annan hårkur. Idag när jag duschade tappade jag tre strån mot den vanliga näve jag brukar få i handen... Jag har svårt att tro att det verkligen kan bli resultat efter bara några tvättar.. Jag skall avvakta lite innan jag jublar högt. Men det var skönt att slippa plicka hår i duschen....

Du kan inte förhindra vågorna, men du kan lära dig att surfa.

Lördag kväll och vi har landat i soffan efter en trevlig Kick off med jobbet i Lycksele.
 
Det är ett ganska intensivt dygn och inte många sekunder över för att ta det lugnt, men det är ju inte meningen heller. 
 
Det snöade på fredag och det var jättefint ute på morgonen. Tyvärr övergick det till regn senare och det blev ett vanligt tråkigt höst/ vinter väder, men snöblandat regn och grå dis, kallt och blåsigt.
 
Jag åkte baksäte till Lycksele och det var som skönt. Jag har inte kört så mycket bil på slutet och jag satt  och funerade över det på vägen dit.
 
I 15 år har jag alltid suttit vid ratten, självvalt och självklart. Jag har varit chaufför vart vi än ska och det har jag trivts med, vare sig det är krogem , till jobbet eller nån annan stans.  Jag har inte velat sitta i bakstet för då har jag inte koll på läget  och risken att bli åksjuk stor.
 
Sen jag flyttat hit har jag helt tappat den tanken. Jag VILL inte gärna köra mer, jag har lärt mig att uppskatta den sköna avslappnande känsan av att sitta i basätet och åka. Man kan passa på att vila, fundera och bara vara . Under en bilresa kan man ju inte så gärna göra annat än att bara sitta och åka med. Det är skönt och jag klarade både dit och hemresan från att bli åksjuk. Klart jag fick använda mina knep för att lyckas, men jag hade bestämt mig för att utmana mig på hemvägen och sitta i baksätet tillsammans med två andra. Trångt och varmt och ingen syn på vägen. 
 
Jag kämpade med mig själv om jag skulle "släppa in" åksjukan eller ej, men jag lyckades hålla den på avstånd och jag är mer än 100 % övertyga om att det där sitter skallen för min del.
 
Vi åkte den berömda Botsmarksvägen och där har jag faktiskt åstadkommit att bli åksjuk på riktigt när jag själv kör bil,  men denna gång gick det bara fint.
En seger för mig själv,
Nu siktar jag på att klara av resan till Åmot i Norge nästa vecka om den blir av (beroende på hur min chef mår, som skall med)
 
Där är det 4 flygresor, 2 tågresor och 2 bilresor under loppet av 2 dygn som jag   skall klara. Det blir en utmaning och jag har redan börja förbereda mig mentalt. 
 
Imorgon bär det av till Rödå med Vilma. Vi skall sjunga med Jourkören och sen skall Vilma på Konfa läger några dagar på lovet. 
 
Medans vi var till Lycksele tog tjejerna och Marcus hand om huset och dom var kvar när vi kom hem. Dom stannade och åt och det var så himla mysigt att ha dom här.
Grabbarna kom åxå hem och vi var alla till middag. Det händer inte så himla ofta men både jag och Jimmy njuter av dom stunderna. 
 
Här är lite bilder och kommentarer av 2014 års Kick off
 
 
Årers gruppaktivitet var ett Zumba pass. Det var så himla skönt att känna sig hemma för en gångs skull. Detta är ju precis det jag håller på med. Kanse inte just Zumba, men stegen och rörelserna och musiken var precis det jag är van. Jag har tränat för den här tjejen tidigare, tror hon heter Linda, och hon är riktigt bra! Himla kul var det åxå att alla gav järnet! Inga hämningar och det var härlig stämning!
 
 
Fixad Sunkmamma på väg på fest
 
 
Från vänster Lars, ANders, Andreas och Jimmy, bredvid mig ser man en skymt av Olov. Trevliga herrar hade jag till bords.
 
 
Sextätten underhåll. Litre trist var att det vara samma koncept som i fjol. Samma låtar många och samma skämt. Det nya var en super duktig kille från USA som sjöng mycket Elvis låtar.
 
 
 
 
Våra egna entertainers gjorde succe. Mattias och Jocke. Jocke gick all in och kastade kläderna ....
 
 
 
På min andra sida hade jag Margona närmast och Ingela.