Throwback Thursday

Är ju inte riktigt lika intresserad att backa å läsa i bloggens början då jag mår så bra som jag gör nu, vilket jag för övrigt tjatar om hela tiden. Kanske för att inte falla ner i svackan igen. Jag vill inte ha tillbaks de känslorna som jag hade då och jag vill inte heller börja fundera på nån gammal skit. Men jag är glad att det finns kvar. Det blir ju som en dagbok. Vilket åxå var tanken från början. 
 
Jag håller ju på å petar med en liten årskrönika , det tar ju lite tid å skriva ihop en sån, å då får man ju backa detta år iallafall. 
Jag skulle kanske skrivit en 5 års krönika när de passerade, men det gjorde jag ju inte, så jag får vänta till 10 års dagen kanske. Med tanke på hur fort tiden går så är det inte så långt bort. 
Jag som bara skulle skriva ett tag ...å nu har jag hållit på i 7,5 år!! Hur galet kändes int det?
 
Många ord har flugit från mina fingrar  över tangenterna under åren och jag gjorde nu "på kul" bara en liten neddykning i början på december de år jag skrivit. 2012- nu för å se vad som var på tapeten i början på december de åren.
 
Ni som hängt med mig hela vägen vet ju att jag skrev å skrev i början. Nästan varje dag tror jag. Å hur mycket ord som helst. 
Detta är inlägget från 7/12 2012 (om nån orkar läsa). Känner att jag var en ganska klok människa ändå. Jag hade mycket tankar att skriva ner och det roliga var att jag fick feedback senare från många som var i samma situation och som hade nytta av mina tankar och det är ju kul att höra.
 
https://sunkmamma.blogg.se/2012/december/frihet-ar-inte-att-inte-ha-nagra-plikter-det-ar-mojligheten-att-valja-det-som-passar-mig-bast-och-sedan-ta-konsekvenserna-av-mitt-val.html
 
Lite snabbt då..
2012  så kan man följa min lycka över att få flytta in i huset i Vindeln som blandades med det allmänt jobbiga tillstånd jag var i.
2013  var det ganska samma. Huset trivdes jag i och jag å tjejerna hade skapat oss ett fint liv där. Men det var ändå ensamt. Jag hade många gånger bara Vilma som sällskap och hon hade ganska jobbigt med sig sjäkv då.  Dessutom var jag van att kuta över till grannar i byn bara sådär, men nu var det ingen som bodde i närheten.
2014  var första julen i Burträsk och lika blandade känslor då. Vilmas första höst där var jobbig och det var jobbigt för mig också när jag inte riktigt hade funnit mig tillrätta.
2015  började det gå lite bättre för oss alla, även om jag fortfarane hade lite svårt att anpassa mig till livet i en mellanstor by. Jag började få "egna" vänner och det är ju behövligt. men jag klamrade mig fortfarande fast vid Jimmy och det måste varit jobbigt för honom . Jag gjorde en sån surprise helg för honom det året åxå. Vi var till Umeå hela helgen. Vi firade åxå jul ihop det året alla. Jimmy, Lasse jag å kidsen hos mamma å pappa.
2016  hade jag nyss sagt upp mig å såg fram emot mitt nya PostNord jobb.. Vi renoverade övervåningen under hösten och det var klart till jul. 
2017  då var den sista Martinsons julfesten för oss. Det visste vi inte då, att Jimmy skulle byta jobb under 2018, men det var en kul fest på Piteå havsbad med gänget, och för mig som redan bytt jobb blev det kul att få återse alla. 
2018  slogs jag ganska mycket med mina demoner, men fick min diagnos under det året, men det blev lite följder av det och det är väl nästan nu sista halvåret som jag känner att jag på riktigt kunnat landa i "hur jag är". I december hade vi iallafall en riktigt kulig Medeltids fest i Rödå i början på december. 
Ja, nu är vi på 2019,  och hur det är nu vet ni ju redan. 
 
I scrollandet 2012 ramlade jag över denna bild.. Det var i slutet av december som jag plötsligt fick ett infall att klippa lugg tvärt emot vad mina döttrar tyckte. Men den blev såklart inte långvarig och numera ser jag ju inte alls ut såhär längre. Ganska kul å se..
 
December 2012 jag kan ju se att det inte var nån riktig glädje i blicken, men det är väl för att jag vet hur jag mådde där. 
 
 
 
 
 
 
 

Black Week å annat

Mitt i Black friday veckan, å det är ju en vecka som inte går nån förbi. Det verkar bara växa detta  å hela veckan är som svart nu tydligen.

I Postnord världen har man laddat för denna vecka ända sen i vårs. Denna period nu å fram till mellandagsreorna är peaken på året för paket sidan.

För mig är det inte någon skillnad. Det är en lugn period nu och det är lite halvsegt vissa dagar. Men man får försöka göra så gott man kan med det. Min gamla chef PO s ord ringer i mina öron ännu , 10 år senare. När vi hade det lugnt på Martinsons sa han ”Passa på å njut nu, ni vet hur det kommer se ut om ett par månader”…

Jag minns att jag tom skrev upp det på vår anslagstavla. Datumet och texten Inget händer för att vi skulle komma ihåg det när den galna perioden började.

Men de va då.  Nu är det andra galna saker som händer och för mig har det varit bra med en lugn vecka på jobbet. Mer om det senare.

Började veckan med lite shopping med Vilma på måndagskväll. Det är alltid kul att ha med henne när man ska handla kläder. Hon har sån koll. Blir alltid nånting handlat när hon är med. Dessutom tycker hon det är kul.

Igår hade vi avslutning med Joyvoice. Vi hade en liten konsert på en halvtimme där vi sjöng höstens låtar. Det gick riktigt bra å det var många å lyssnade. Tom Vilma å hennes kompis Sally kom å lyssnade.

Nu hoppas vi VERKLIGEN att det blir en kör även till våren. Så  gå in å anmäl er ni som bor i närheten av Burträsk! www.joyvoice.se där finns alla körer, sen är det bara att leta efter den som är närmast. Även ni som inte bor i Burträsk men vill sjunga ska kolla såklart , körerna finns i nästan alla städer. Det är ju så KUL å alla kan va me.

I kväll kör jag höstens näst sista Multispinning, så jag ska ta i lite extra tror jag, och imorgon fyller min älskling 42! Å det ska firas såklart.

Jag passar på att lägga upp en gammal bild som ideligen dyker upp i mitt Facebook flöde. Bilden är från våren 2013 och Jimmys första officiella besök i Rödå på den numera nedbrunna ”lönnpuben” .

Vi ser båda så himla unga ut, å Jennie är en klass för sig som vanligt.

 

Framrutan ska vara större än backspegeln... -Olof Röhlander

Ibland, å särskilt på hösten, så får jag för mig att läsa lite bakåt i tiden i bloggen. 
 
Jag startade ju detta skrivande på sommaren 2012, vilket känns som en evighet sen, och det börjar ju nästan vara det också, 7 år....
 
I oktober 2012 hade jag ganska nyligen flyttat till Vindeln med tjejerna. Vi bodde i en 2a som vi lyckats få tag på ganska snabbt när vi väl bestämt oss att lämna Rödå. Förhoppningen var dock HUSET på Ängsvägen som vi ville hyra,  och det fick vi åxå i mitten på december samma år. Då var lyckan total.
Men jag mådde skit, å till det fanns många olika anledningar, och jag ska inte gå ner mig i att spekulera i vad som gick fel eller vad som kunde ha fått saker att vara bättre. Det POSITIVA med denna period var att jag å tjejerna skapade en egen liten familj som blev ganska stark under de 2 åren själv i Vindeln. Vi var tvungna att hjälpa varandra. Ida (då 14 år)  var inne i sin lite mer vidlyftigare period så det var mest jag å Vilma ( då 12 år) hemma , men jag tycker ändå att det var en mysig tid. Vi hade likson vårat eget. Bara vi. Ingen annan och det var skönt på ett vis. 
 
Jag var ändå ganska klok då ( om jag får säga det själv) hade iaf mycket kloka tankar i skallen som jag skrev ner på bloggen. Nu , såhär i efterhand , kan jag tycka det är bra att de finns kvar. De periodvis kalla och mörka minnena vill dock gärna gripa tag i mig för mycket om jag stannar kvar å läser vidare, så det ska jag inte göra nu. Åter till nutid. 
 
Helgen blev en skön helg. Med tanke på hur fantastiskt bra jag mår just nu så är det bara att njuta å åka med på resan så att säga. Jag har ju sen i somras nångång slutat äta medicin och mår ändå så bra, men får vara lite medveten om mitt speedade jag. Nu har jag ju så förbaskat ont i ryggen, så jag kan inte vara igång som förr. och det kanske är meningen...att jag ska varva ner och ta det lugnt. 
Vi var på Rödåliden i helgen. Myste med katterna. Jimmy jobbade lite i skogen å jag plockade några små stackars svampar. Vi åt gott vilade mycket och på lördag kom Ida och hennes Marcus och hälsa på, med sig hade dom sushi..
Härliga dagar  som avsluttades med en sväng i svamp skogen innan vi åkte hem till Buträsk igen.
 
Nu är det några jobbdagar, sen Mia Skäringer på torsdag och en natt på hotell i Luleå. Känns nice de me.
Pappa och mamma lever ju med musiken väldigt nära, så instrument saknas inte 
Såklart Jimmy ville testa lite stå-bas.
Vardagsrum , eller SALEN som man sa tidigare
Förrutom musiken så är det en konstnärlig ådra på familjen Windelius. Detta ritade mamma nångång när hon var liten och sjuk å hemma från skolan . och det har fått vara kvar på väggen inne i "Kammaren" innaför köket. 
Mamma fyller 80 i April och pappa 78. Även om dom är pigga ännu så går det inte att undvika tankarna som kommer om hur vi ska kunna förvalta detta arv när dom inte orkar bo här längre... Men det hoppas jag är ett tag bort.