Äntligen lite sommarfeeling

I fredags fick vi hem alla barnen.
Det är så trevligt när vi alla kan äta middag tilsammans, det händer inte så himla ofta och krävs lite planering.
Nu hade vi även bjudit hem Jimmys mamma å pappa på middag. Dom har inte vart å ätit med oss på jättelänge på grund av Corona... men nu kunde vi sitta ute så det kändes ju bra.
Så det blev grillade burgare och premiärmiddag i vårat uterum.
 
Sen på lördag fick vi sommarfeeling och rev ut det gamla soldäcket som gjort sitt för länge sen. Vi ( läs jag) har funderat mycket på detta och hade egentligen velat göra ett JÄTTETORT däck ute men det fick bli ett mindre än jag hade tänkt men ändå ett större än det som fanns där. Blev riktigt bra iallafall. Nu är det bara solen vi väntar på och den är ju på G känns det som.
Alla barnen + Marcus och Jimmys föräldrar hemma hos oss på fredag. Tur vi har stort hus så vi inte behövde sitta på varandra som det ser ut här ...
Gamla soldäcket. Ganska trångt och dessutom var det inte en bräda som satt fast heller...
Sådärja, då blev det några kvadrat större. Nu skall det bara dit ett vindskydd å lite nya möbler. 
 
 
 
 
 
 

Klämdag

Det är ju ingen nyhet att såna här konstiga veckor ställer till det en del i mitt jobb, men med god planering så brukar det lösa sig.
Även Norge har haft en röd torsdag och för min del är det ju alltid bättre när det är stängt även där.
 
Jag jobbar hemifrån idag. Ingen av de andra i pendlar bilen skulle in, Jimmy behöver bilen och det är lite för kallt än på morgonen för att våga sig på hojen. Kanske till veckan att man kan börja ta den till jobbet. Men när det är under 4 grader är det lite för kallt  det kan dessutom vara halt. Senare på dagen är det inga problem. 
 
I övrigt så blev de tre första dagarna på veckan ganska normala. Jag var riktigt trött på måndag efter min tidiga morgon, så det blev en tidig kväll.
Tisdag kämde jag in 2 träningspass. Ett på lunchen och sen ett Yoga pass hos Dara på kvällen, så onsdag fick bli en vilodag.
På onsdagkväll tog vi en liten random tur till Nicke å Lena å blev kvar där till efter midnatt. Vi skulle bara dit en sväng å kolla på deras nya uterum, men det var så trevligt så det blev en lång sväng.
 
En ledig torsdag på det som spenderades till största delen i växthuset. Nu har vi fått igång bevattningen och det börjar spira där inne. Jag var lite orolig att allt skulle frysa när det varit så kalla nätter, men nu verkar det vänt så jag kanske inte behöver bädda med fiberdukar varenda natt.
 
Ikväll kommer tjejerna hem, vi tänkte grilla och nu kan vi ju sitta i uterummet hoppas jag så Jimmys föräldrar vågar komma hit å äta med oss. Vi har inte haft premiärmiddag där ute än, så det är hög tid. 
Nicklas å Jimmy på onsdag. Vi har ju MC intresset ihop med Nicklas och Lena så vi lär ses en del i sommar hoppas jag. Tyvärr blev det ju ingen Finlands resa i år med dom, men vi flyttar fram den till 2021 å hoppas på bättre tider då. Ett jättefint uterum har dom byggt iallafall, och där satt vi hela kvällen.
Jimmy har fått igång bevattnigen i växthuset.. Den drivs av solceller på utsidan och släpper ut lite vatten hela tiden,  så det ska bli spännande att se hur det funkar.
Kolla lilla klasen vindruvor! Den ena av vinrankorna är mer produktiv än den andra, finns några såna här små klasar redan, så det blir iallafall lite druvor senare i sommar. 

Inspirationen som försvann ...

Ingen har väl vid det här laget missat den stora snackisen om Paolo. Det tog till och med över Corona nyheterna på fredag eftermiddag.

Jag har följt honom på Instagram i flera år. Och redan före sociala medier har han varit en stor inspirationskälla för mig. Vi är nästan jämngamla och det var bland annat pga av honom jag började med Yoga. Han framhöll yogans fördelar på ett bra sätt och när man passerat 50 behöver man ju särskilt mycket smidighet och rörlighet, och kan en gubbe i min ålder lära sig stå på händer så kan jag.

Jag har flera av hans träningsböcker och några av kokböckerna och flera gånger har jag gått med i ”15 med Paolo” , senast i början av detta år. 

Den senaste tiden är det Paolo och Elin tillsammans som jag inspirerats av. Jag har många gånger funderat hur man kan leva med den disciplinen och det driv dom har och förundrat mig över hur allt bara kan verka så perfekt. Med lekfullket, diciplin och kärlek till varandra har dom dagligen publicerat otaliga små filmer på spännande Acroyoga övningar, smidighetsträning, styrka och matlagning och deras jakt på vingrden i Italien var ju spännande att följa.  Men jag är ju en ganska klok tant ändå, så jag vet ju att allt inte är så som det framställs på sociala medier, och nu på slutet har jag tänkt mycket på hur dom bara orkar hålla igång livet och sina sociala kanaler dag ut å dag in på det sätt dom gjort.  Det har verkligen verkat så bra… till i fredags morse.

Jag, som många andra, såg hans inlägg tidigt på morgonen och funderade såklart på vad tusan som kunde ha hänt som skulle sabotera hela hans liv, men jag kunde inte ens föreställa mig vad det var, förrän bomben kom där mitt på dagen.

Hur korkad får man bli? Att han mår skit är ju en sak, det är det många som gör,  jag själv har ju haft mina perioder som ni alla vet. Självskadebeteende har jag också sett på nära håll. Men  jag kan inte riktigt fatta att han går och skadar nån annan för att döva sin egen smärta?? Hur idiotiskt är inte det? Självskadebeteende är ju just det, att skada sig själv, inte andra….

Han skulle ha tagit sig en redig fylla och haft ångest över det istället, det hade i alla fall inte drabbat nån annan än han själv.

Nu har han inte bara svikit alla sina nära och kära, begått brott, utnyttjat å våldtagit, saboterat ALLT han byggt upp och dessutom fått alla sina följare, mig inkluderad, att känna sig bedragna. Man undrar ju om det var värt det? För att döva smärtan i sin själ??

Jag kan komma på 1000 andra saker att göra åt saken. Så allt han skrivit om på instagram de senaste åren var bara ett skal kan man tro nu, inget han egentligen står för på eller menat på riktigt. Så många kloka ord han strött omkring sig både när det gäller träning men också när det gäller livet i övrigt.

Att man kan känna sig så sviken av nån man inte känner, det trodde jag inte. 

Samma morgon publicerade han en kärleksförklaring till sin sambo, den ligger kvar på Instagram som ett hån, men han har stängt av möjligheterna att kommentera den. Jag kan  inte ens föreställa mig hur hon känner efter allt detta. På hennes instagram finns inte mycket av Paolo kvar nu, alla filmer och bilder med dom två är borta.

Men hon finns kvar. Hon är stark och klok och jag hoppas hon tar sig ur även detta med samma styrka som med allt annat hon gått igenom. Hon är en riktig fighter och  inspirationskälla som jag hoppas fler hittar till. Jag kommer då fortsätta följa henne och sen får jag helt enkelt hitta inspirationen  hos mig själv. 

Vindelälven på  fredagskväll. På händer, visserligen med stöd då forsen rusade förbi under mig, men jag står iallafall .....! 
Jag ska försöka peppa mig själv framöver. Jag har ju allt inom mig så det skall nog inte vara några problem. Man kan bara man vill, Så äre ju, och trots allt har många av hans "citat" fastnat, även om det kanske bara var ord för honom så har jag tagit dom till mig och gjort nånting bra av det. 
 

 

 

 

Taggar: Träning;