Hjärtat har sina skäl, som inte sinnet förstår sig på. - Blaise Pascal

 
Citatet ovan kan man nog vända på om man vill, men jag skulle kanske säga såhär:
 
Hjärnan har sina skäl som inte kroppen förstår sig på
 

Idag är det prick en vecka sen jag mådde riktigt dåligt sist. Måndagen var bättre eftersom jag var hos min psykolog på besök och han ger mig alltid nya saker att tänka på, eller han leder mig till nya tankar om det som verkligen händer runt mig. Om inget nu händer som kan få mig att ramla ner igen, så känns det som jag tagit några steg upp sen förra söndan. 
 
Inga tårar på flera dagar och även om paniken visade sig en kort stund igår så kunde jag kontrollera den och få den att vända bort. 
 
Sååå, från att ha tagit en minut i taget, vidare till en timme i taget, så skall jag kanske kunna hoppas på en dag i taget ...
Jag håller tummarna att det verkligen är så.
Även om det känns svajigt så känns det bra. Som att gå på tunn is och bara fösöka unvika vakarna eller att trampa igenom.
 
Fredag kväll kom mina föräldrar, Jimmys föräldrar, Ida och Marcus och åt med oss. Vi var 11 personer på middag och det kändes jättemysigt.
Sen for vi alla förrutom grabbarna till kyrkan för en konsert med Roger Pontare. 
 
 
För massor av år sen fick pappa en jul cd i present från jobbet med Pontares jullåtar.  Den blev en favorit för mig och jag har  lyssnat på den alla jular efter det.
Speciellt en låt från cdn,  som jag sjöng för flickorna när dom var små och inte kunde somna. Jag har alltid tänkt att det skulle vara mäktigt att få höra den live, åsså så sjöng han den!! Coventry Carol!
Himla häftigt var det. Han är ju en fantastisk sångare och kyrkan var fullsatt. Mäktigt
 
Lyssna gärna på den nedan. 
 
Det var så mysigt att vara alla här och äta middag och efter konserten drack vi glögg och åt pepparkakor innan mamma och pappa for hem. Ida och Marcus stannade kvar och vi såg en film. 
 
Igår var det 40 års fest här i Burträsk. Det var 5 personer som slagit ihop till en fest och det var ett himla party. Mycket trevligt.
Jimmy, som verkligen fyllde år just på Lördag blev åxå firad på scenen, helt oväntat!
Det var lekar, bra musik och ett band som spelade. 
 
Idag har jag och Vilma varit hem till mamma och pappa och sjungit med jourkören. Nu är det bara en övning kvar innan konsetren den 14 dec. Spännande.
 
Den här veckan har varit mycket bättre än den förra och jag hoppas bara det håller i sig in i nästa vecka och gärna längre såklart. Jag blir starkare oh starkare för varje dag. 
 
Vi tog lite bilder i kyrkan , men det var svårt att få till nån riktigt bra bild på Roger Pontare så jag hoppar över det. 
 
 
 
 
Vi åkte skridskor på sjön på lördag. Hur häftigt som helst!
 
 
 Jimmy på skrillor. Fint väder och skönt att hinna se solen en liten stund. 
 
 
 Födelsedagsbarnet på riktigt blev firad av vår kollega Anders, som var en av jubilarerna. Det var 90 tals tema och många hade fått till det riktigt bra med kläderna.! Jag har ju slängt allt, men Jimmy hittade sin gamla outfit. Till och med mittbenan satt som en smäck :-) 
 
 
 Fullt ös...
 
 
Ge er gärna tid att lyssna på den här Julsången....
 
 

Du kan inte tvinga sinnet att slappna av. Låt det bara vara - Peter Russell

 
Jag har lärt mig att när man mår skit ett tag så kommer en period när allt bara står still. Tankarna, kroppen och till och med livet känns stilla. Det finns inget att säga, inget att skriva och det är som lite tråkigt det med även om det är skönt att jag inte gråtit nånting idag. Det blir en tomhet som ersätter paniken och ångesten.
 
På jobbet rullar det på och jag fortsätter i min bubbla och försöker att inte förvänta mig så mycket av allt och alla.
Jag försöker göra ett bra jobb men enbart för att vill känna sjäkv att jag gör det. 
 
Det är en massa anndra oroligheter och omorganisationer  på gång på jobbet som gör att det är fler som har det jobbigt, så jag är inte ensam just nu ialla fall, och det känns skönt på nåt vis hur konstigt det än låter.
 
Imorgon kommer mamma, pappa, Ida , Marcus och Jimmys föräldrar Vi skall äta och gå på Roger Pontares jul konsert i kyrkan. Skall bli så himla mysgt!
 
Sen skall vi försäka hitta nåt "90 taligt" att ha på oss på den 40 års fest vi skall på på Lördag kväll...
 
 
 
Jag satt och bläddrade bland gamla bilder och hittade denna... Älskade Sally. Jag saknar dig fortfarande... 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Var inte så hård mot dig själv. Utan vänlighet mot oss själva kan vi inte älska världen - Buddha

 
Satt och läste lite vad jag skrev för ett år sedan och jag inser att på ett sätt har inte mycket förändrats men på andra sätt har det blivit en stor förändring. 
När jag sist satt hos min Psykolog så pratade vi om det senaste året och det är ju faktiskt ganska mycket saker som hänt  och en hel förändring för min, Vilmas och Idas del.
Det är klart man blir påverkad.
 
Jag hoppas fortfarande att vi skall komma ut som starkare personer efter detta.
 
Just nu är jag bara så hiskeligt trött, det går lixom inte att sova bort. Men det är ju åxå mitt i den mörkaste hösten. Det är inte ljust nån gång på dagen och det är riktigt trist. Ingen snö och ingen justämning. Jag försöker julpynta så sporadiskt men det vill lixom inte komma varken justämning eller pyssel sug...
 
Ingen annan verkar heller ha det så det är väl bara att vänta då....
 
På jobbet är det som vanligt och jag har gått in min "bubbla" för att klara dagarna.
 
Jag försöker streta på och nånstans hoppas jag att jag skall  vakna i morgon och må bra..... 
 
 
 
Lite pyssel kommer fram så sakta....Innan söndag kanske det skall vara på plats.