Gör det du förmår, med det du har, där du är

Snart helg...... Känns som milstolparna är helgerna och det som är emellan bara en trransportsträcka. Jag har ju alltid älskat mitt jobb men på senaste tiden har det börjat tära på krafterna och nu håller jag upp ögonen för andra jobb. Jag har svårt att tro att det skall bli nån ordning nångång, och efter dagens samtal med min chef så förstår jag att det kan bli svrt. Han har ju förstått att det är KRIS, men det är mcket han INTE förstår än. och jag vet inte om jag orkar försvara, kämpa, gnälla, föreslå och fundera på framtiden mer.... Just nu hänger allt i luften. Vad skall Jon ha för arbetsuppgifter? Kommer Anna tillbaks och vad skall hon göra isåfall? Vart skall Jimmy sitta som inte vill sitta med oss? Hur skall vi fördela alla arbetsuppgifter framöver? Vem skall lära upp Jon fortsättningsvis? Just nu känns det som jag är hans arbetsledare och det är tärande....När han inte har nånting att göra kommer han ju till mig. Han är duktig men jag vet inte vad jag skall lära honom härnäst och jag får inte riktigt det stöd jag behöver  av min chef tyvärr.  
 
Idag var jag och Lasse och fick lite föräldrar stöd. Det är lite rörigt runt Ida och hon har förändrats rätt mycket bara sen jul. Jag har fått sätta nya och tydligare regler och vissa saker vet jag ite om det är bra eller inte. Idag fick vi veta att det är helt rätt det vi gör och stöd och hjälp finns om vi behöver och det känns skönt. Ida är en duktig och frammåt tjej, väldigt mogen för sin ålder och klok. Men hon har en del sidor som jag inte blir riktigt klok på , men så kanske det är med tonåringar..... Hon är väldigt lik mig på många sätt och ibland förstår jag precis hur jobbigt hon har det. Jag tänker på min egen uppväxt då. 7an-9an var plågsamt jobbigt och jag hade stora problem med att hitta en plats. Jag mådde ganska dåligt och jag minns att jag fick magkatarr under den perioden. I 9an hittade jag teatern och det tror jag lättade massor. En värld där man kan spela en roll och får vara nån annan. Efter det gick jag teater och musik linjen på gymnasiet och det var två roliga år. Men när jag ser tillbaks på högstadiet så är det inte med glädje och ljusa minnen tyvärr. Jag hade hoppats mina tjejer skulle få en bättre upplevelse, men jag vet inte riktigt. Ida är nyfiken på livet och det är ju mycket lättare nu förtiden att få kontakt med folk och deras sociala nätverk ser helt annars ut än vad mitt gjorde. Hon har väl gjort lite tokiga val på slutet, men hon är fortfarande världens mest fantastiska Ida och när hon är på bra humör kan man inte annat än bi smittad.... likaså när hon har sina dåliga dagar...
 
Jag var till gymet åxå för första gången på jättelänge. Skönt att få ta i och även om jag känner att kroppen är svag och orkeslös försökte jag köra ett normalt pass med mindre vikter än vanligt.
 
Mina föräldrar blev här för ett tag sedan utsedda till Årets Eldsjälar och jag hittade detta på nätet
 
 

Stipendiater och medaljörer uppmärksammades

Umeå kommun uppmärksammade under söndag 24 februari framgångsrika idrottsprofiler för 2012 och delade ut stipendier i kategorierna årets idrotts- och/eller ungdomsledare, årets aktiva idrottare, årets eldsjäl samt lång och trogen tjänst. 

Eldsjälar som inte vinner medaj, men är ovärdeliga

 
Utan att kunna vinna medaljer är det många människor som arbetar i det tysta i Umeås framgångsrika föreningsliv. 
Laila och Lars Windelius från Rödålidens Blåbandsförening är två av Årets eldsjälar 2012. De arbetar som ledare för motionsgymnastik och tar ett stort ansvar och initiativ för musiklivet i Rödåbygden.
 
 
Man blir ju lite stolt och imponerad av deras iver och ork och engagemang som vi ser bland annat i "Jourkören" grattis säger jag till mina fantastiska föräldrar
 
 
 
Ikväll är det inte bara jag som bloggar... Simba testar åxå
 
 

Den som finner frid i sitt hus är den lyckligaste av dem alla, vare sig han är kung eller bonde.

Ja, det blev ju arbete idag då, det gick bra , jag blev sjukt trött bara efter lunch och mot fikat var jag helt slut. Jag är ju inte på topp om man så säger. Penicillinet slåss med in fektionen som inte riktigt vill ge sig som den brukar. Men jag kanske måste hålla ut några dagar till. 
 
När jag skulle hem körde jag fel för första gågen sen jag flyttade till Vindeln. Jag var halvvägs till Mickelsträsk när jag upptäckte misstaget och vände. Jag satt i telefon med ungarnas pappa och diskuterade en mass saker och jag körde nog bara på rutin. 5 år efter samma väg har satt sina spår tydligen. 
 
Ikväll kom Johan och hälsade på. För några år sedan umgicks vi väldigt mycket. Han var den första jag lärde känna ordentligt när jag började på Martinsons och första åren satt han i Bygdsiljum. Vi gick långa promenader på luncherna och snackade om allt möjligt. En ung kille med förvånansvärt mycket livserfarenhet och många kloka tankar om livet. 
 
Sen flyttade han till Kroksjön och det blev längre och längre mellan besöken i Bygdsiljum, men vi fortsatte snacka och under många resor hem har vi pratat i telefon genom åren. I början på 2011 fick han uppdrag av mig att få till min "degiga" och långsamt förfallande kropp och han tog sig an uppgiften riktigt seriöst. Under ett helt år servade han mig med nya träningsprogram, han peppade mig och såg till att jag skötte min träning. Det är nog tack vare honom som jag fortfarande håller på att gymma även om jag numera sköter det lite mindre seriöst och på egen hand. 
 
Det var kul att han kom och vi satt och snackade i ett par timmar innan han drog vidare hemöver....
 
Nu har jag målar lite i Vilmas rum och jag funderar seriöst på att gå isäng. Jag är helt slut i kroppen och jag gissar jag kommer att sova som en stock.
 
I morgon är det en ny dag och våran lilla familj tar ännu ett steg framåt mot ett bättre liv hoppas jag. jag återkommer till det. 
 
 
Johan och Jimmy på Stadsfesten 2011
 
 
Johan fick en onepiece av oss kollegor när han fyllde 30 för nåt år sedan. 
 
 
 
 
 
 

Äkta glädje är ogrumlad

Ja, det blev ju som väntat en pencillin kur. 
Nu skall man kanske piggna till vad det lider. Brukar ju kunna gå ganska snabbt bara man kommer igång med kuren. 
Jag passade på att lämna igen nycklarna till lägenheten idag. Nu är den dörren hel stängd. Bara besiktningen kvar nu, på onsdag. 
Min fantastiska hyresvärd Lena har ju låtit mig bo här utan att betala hyra medan jag fortfarande hade kvar lägenheten, men nu ska hon få hyra så det blir rätt. 
 
Vilma pysslar på i sitt rum, hon är duktig. Igår spacklade hon väggar och idag har hon putsat och rollat dem. Sen var vi ut och gick en sväng ner till älven. Idag var det jobbigt för Sunkmamma... Det känns att jag inte är frisk. Jag orkar lixom inte. Infektionen i kroppen gör mig trött och orkeslös och det tar bara stopp. Fick stanna flera gånger, men det var skönt att få lite frisk luft. Vilma är på hugget att motionera och det känns kul.
 
Ida har "flyttat ner" i källaren. Hon har hämtat sin gamla dator i Rödå och nu poppas det för fullt i käöllaren. rummet bakom TV n är litet och tapeterna är från 80 talet, men där kan hon sitta vid datorn eftersom hon inte har nån egen och jag av olika anledningar inte vill låna ut min till henne lika ofta som förr. 
 
Själv har jag suttit och lekt lite med foton. Hittade lite bilder i datorn som jag grejade lite med. Jag brukar inte idas håla på med sånt , det är definitivt inte min grej, men det var lite kul. Kanske beror på motivet på bilderna..... 
 
I morgon blir det arbete om inget annat händer. Sitta still på en stol kan jag ju orka med och nu när jag inte behöver springa på toa i tid och otid längre då det akuta har släppt.
 
 
Katterna har sympati viklat med mig idag.
 
 
Vilma är jätteduktig och grejar på med rummet
 
 
Undrar om det kommer att bli nån typ av data jobb för Ida i framtiden. Support på Martinsons kanske? Nej, så illa vill jag henne inte.... Samtal från logistik avdelningen hela dagarna åsså IBS .....
 
 
5 dagars kuren har startat....
 
 
Trixade med lite bilder.  Den här blev riktigt bra. Snyggt motiv åxå *ler*