Du kan förstöra nuet genom att oroa dig för morgondagen

Så var bollen i rullning.....
Det goda året 2013 har börjat lite oroligt må jag säga. Jag kanske mår bättre och bättre på det privata planet, men som jag skrev härom dagen så är det ett stor haveri på gång på jobbet. Idag gick en av mina kollegor hem. 2 månaders sjukskrivning till följd av hög arbetsbelastning. Vi är då tre kvar. Varav en av oss tre mår så dåligt att det är frågan om vi kommer att vara två personer som under en tid skall sköta 4 heltider. Pressen på oss andra kommer att vara hög och själv är jag ju knappast den stabila och trygga personen att lita på. Min chef frågade mig idag allvarligt. "Hur mår du egentligen, klarar du detta"... Jag vet inte. Jag känner mig märkligt lugn i kroppen ändå. Mycket för att det nu är allmänt känt att vi är en skadskjuten avdelning men också för att jag nu kommer att sänka nivån på mitt arbete och bara göra det absolut nödvändigatste. Om vi överlever kommer det att bii en hel del städning sedan, men just nu måste vi ta en dag i taget och försöka lösa det som kommer på bordet. Men det jobbas just nu intensvt från personalavdelningen på problemet villket känns skönt. Vi får lita på att dom hittar en lösning, för vi har ingen.
 
Man lär sig mycket om sig själv och människorna i sin omgivning vid såna här kriser. Nu är vi 4 stycken, eller 5 om vi räknar våran chef , som just nu har det ganska svettigt, som skall hjälpas åt för att överleva. Jag hoppas vi klarar det, men jag kommer inte att låta mig falla över kanten igen. Nu känner jag igen signalerna både efter min egen krasch åxå genom att på nära håll se andra ramla över kanten gå in i väggen, mattas ut eller vad man vill kalla det. Jag googlade på symptomen på utmattning eller utbrändhet och jag kan ju känna igen mer än hälften av symptiomen på mig själv
 
Sömnproblem, jag vaknar ofta och kan inte somna om
Magen mår allt annat än bra
Hjärtat rusar och jag har högt blodtryck, två symptom jag äter medicin mot
Yrsel
Utslag 
Återkommande munsår
 
Säkert mer saker åxå men detta är nog för att jag MÅSTE ta en dag i taget och hålla mig samman. 
Jag hoppas vi får nåt vettigt ur detta till slut. Den som överlever får se. 
 
Idag fyller Urban 50. Hurra Hurra Hurra. Urban är för er som inte vet, gift med Berit som är den första vän jag fick när jag flyttade till Rödå. Hon har funnits för mig i 10 år och vi har gjort massor av roliga saker ihop. Berit och Urban var ju som min "familj" när jag separerade från Lasse och första åren med Peter umgicks vi nästan bara med dom. Urban är jättemysig och en såndär person som alltid ställer upp och med ett leende säger "Jamen det ordnar vi", 
I morgon skall jag fara förbi honom och gratta lite. 
Nu är det dax för gymet och jag skall försöka få ur mig lite saker som ligger och gror.....
 
Inser att jag inte har några "Normala" bilder på Urban, så håll till godo här....
 
 
Urban, Berit och Anna förra våren på Bygdegården. 
 
 
Halloween party 2011 

Var klok och acceptera att vägen är full av motsägelser

Min historia kring mitt förhållande till Peter vet nog alla snart, däremot är det kanske inte så många som vet min historia på jobbet, som parallellt med eller hellre kanske tillsammans med allt annat har gjort att det blev som det blev.

 

Det var en gång en glad transportledare… Som började på Martinsons i Maj 2007. Nyutbildad efter 2 år på Logistik och Transportledare utbildningen i  Vännäs. Lycklig att få jobb direkt efter utbildningen.

Systemet vi arbetade i då hette AS 400 eller även kallat det ”Grön svarta” . Mycket omodernt system, och det fanns inga kopplingar mellan det systemet och transportledningssystemet Cock Pit. Men det var snabbt att arbeta i och kunde man bara med det så fick man svar på de frågor man hade. 

 

Redan då pratade alla om det nya systemet som skulle "frälsa världen" (typ) ANders, som jag efterträdde skulle i sin nya tjänst på företaget vara med och bestämma, upphandla och starta igång det nya systemet. Samtidigt som detta skulle ske skulle även truckarna få ett datasystem att arbeta i.  Sawinfo köptes in och Jimmy, som tidigare varit truckförare anställdes som utlastningsansvarig och för att vara med och köra igång Sawinfo.

 

Hej å hå. Tiden gick och så en vårdag för fyra år sedan skulle vi då bli presenterade för det NYA SYSTEMET. Planner View. Anna anställdes för att vara med i projektet och att testköra innan systemstarten. Det visade sig att det nya systemet var lååångt ifrån klart vad gäller logistiken.  Vi kunde direkt se att dom som sålt systemet till oss inte hade en aning om vad våra arbetsuppgifter egentligen var. Hur komplicerad våran utlastning är med tre sågverk, en massa legotillverkare, samlaster mellan alla verk till olika kunder i hela världen, bil, båt , tåg…… vidareförädlat, limträ, husprojekt, conteiners .... ja allt möjligt. Systemet var anpassat för att skicka ett lass virke från A-B….

 

Det var nu det började. Hösten 2009…. Det skulle i princip snickras ihop en fungerande utlastningsmodul till oss. Jag fick arbeta på som vanligt jag medan jag hörde hur ”testgänget” arbetade på och försökte få ihop ett system som jag sedan skulle arbeta i. Jag hade lite och ingenting att säga till om och periodvis ville jag bara sitta med hörselkåpor när dom diskuterade olika lösningar, varianter och sätt jag skulle komma att arbeta på. Det var hemskt och jag minns att jag hösten 2010 efter ett år av diskussioner i korrodorer och överallt mer än en gång var in till min chef och uttryckte min oro, min frustration och rädsla för vad som skulle ske.  Jag vet att jag flera gånger bröt ihop där inne och jag började leta andra jobb. Jag hade inte en aning om hur det skulle bli i slutändan och jag mådde inte bra. Jag kände mig på sidan och helt utanför. Det blev lite bättre när Annica började, för hon var lika utanför hon….plötsligt placerad i Bygdsiljum efter en massa år i Kroksjön. 

 

2011 i April så körde då ÄNTLIGEN systemet igång ettr senare än planerat. Nu fick vi i alla fall alla vara med i ”samma båt” . Men båten var inte klar att sjösättas än på långa vägar och den kantrade ganska direkt och det var mer än ett hål i botten. Vi öste och öste vatten men det kom ständigt in mer. Våren och sommaren slet vi som djur för att få det att funka. Arga kunder som inte fick sina saker i tid, eller fel saker, sura säljare, problem med att ”se” rätt saker i systemet gjorde att vi alla så sakta började tappa hoppet om att det nånsin skulle bli bra.  Och än så länge var Limträ helt utanför detta fantastiska system, men det skulle ju åxå in. Anna som var anställd i projektet för att reda ut allt trassel hamnade på Limträ stolen i början av 2012 när Per fick gå hem.  Vi förlorade den resurs vi haft som hjälp och Anna skulle samtidigt som hon skulle lära sig Limträ och skapa nya rutiner där, även testköra Planner View limträ som skulle igång. Jag erbjöd mig att hjälpa till med testerna för att avlasta henne och för att inte ännu en gång hamna utanför, men ingen lyssnade på det örat och så blev det inte.  Hösten 2012 körde vi då äntligen in Limträ i samma. Precis samtidigt som jag personligen kraschade så skulle vi ”starta om” om kasta oss ut i det okända kaoset en gång till.

Det gick ett tag men nu efter jul blev det riktigt jobbigt. Personligen tycker jag att allt detta skötts riktigt dåligt och projektet är en katastrof. Nu är en av oss  dokumenterat ”på gränsen”, minst två av oss andra som har tydliga symptom på både depression och utbrändhet eller vad man vill kalla det, i form av såväl fysiska som psykiska besvär. Jag känner att jag inte är villig att offra min hälsa på detta längre. Jag är arg, ledsen och besviken på hur det hela gått till och att ingen tagit oss på allvar förrän vi börjar falla ifrån på riktigt. VARFÖR kunde vi inte fått en resurs redan i början av året när Per slutade. Nu är det lix för sent. Man orkar inte hur länge som helst och nu är måttet rågat kan jag känna. Jag har under hela denna period försökt arbeta, mycket för att inte ställa till med nåt för dom andra, men för vad? eller för vem?. Min första sjukskrivning i september skulle enligt både min läkare och min kurator ha varat längre än en halv vecka, men då ville jag inte vara mer till besvär än vad jag redan varit. Företaget tog hand om mig då när jag försökte tillbaks, med samtal och det måste jag säga var nog det som räddade mig då. Men fortfarande är vi fler på avdelningen, fler som mår dåligt och det poängterade jag redan då under mina samtal att vi skulle behöva ta pulsen på hela avdelningen. men inte heller det togs på allvar då. 

För ett år sen kom folk förbi våran avdelning och tittade avundsjukt på oss och sa att dom åxå ville jobba här. Vi hade trevligt, vi skrattade och vi fikade alltid go´fika. Nu är det ingen som vill vara här längre. Vi är trötta och stämningen är på botten……

Just nu kan jag inte se hur vi skall få nån ordning på nånting och jag längtar mest av allt efter att få tillbaks arbetsglädjen som jag hade förut. Nu får jag mer och mer ont i magen för varje mil jag närmar mig Bygdsiljum och varje morgon vaknar jag med en obehaglig känsla i kroppen. Känns inte kul att det skall bli på det här viset, men nu är alla bollar i rullning och vi får se vad som händer i framtiden.

 

 

 

 Jag och Anna 2010 

 

 
 
Oktober 2010 just innan Annica började
 
 
 
 
 
Jag och Annica i somras på stadsfesten

 
 
 
Februari 2012 Alla vi "penntroll" som firar Anna 30..
 
 
 
 
Våran chef.... PO
 
 
 
 
Juni 2011

När vi träffar någon och blir förälskade känns det som om hela universum står på vår sida

Ja, helgen blev precis så härlig som jag tänkt mig. 
Bara en lugn och mysig helg. God mat, skidåkning, film, lite pyssel i mitt och i Jimmys hus. Vila och sova en massa. 
 
Den första veckan av mitt och Vilmas ät och träningsprojekt är åxå till ända. 11 veckor kvar. Vi har inte mätt nånting än, tänkte vänta till nästa helg. Största skillnaden för Vilma tror jag är att hon tänker mer på vad hon stoppar i sig och i slutet av veckan fick hon en stegräknare som jag hoppas skall sporra henne att gå mer. Sallys närvaro gör ju att hon måste. Själv har jag syndat lite i helgen, men bara lite. Kinamaten på fredagkväll var väl det mest onyttiga, ja kanske den fantastiska Guinness jag drack på Lördag kväll definitivt kan höra till helgens synder. Men trots att Jimmy i vanlig ordning äter godis och en massa annat stup i kvarten, så har jag hållit mig till lite nötter bara. Mycket mineralvatten och sallad istället för potatis eller ris till maten i övrigt. jag är nog ganska nöjd med veckans mat. Träningen skulle jag kunnat öka på lite. 2 styrkepass , dubbla step pass på torsdag, en tur på skidor och 2 raska promenader samt mina mag övningar då.... Men jag skulle nog få ihop mer skidkning. Gör ett nytt försök i veckan. 
 
Under våra "vilohelger" som det faktiskt är när vi är tillsammans går kroppen ner i varv märker jag. Vi har ingen brådska med nånting och vi tar dagen som den kommer. Äter när vi är hungriga, sover och vilar när vi är trötta. Det är skönt. Vi behöver det båda två. Men jag kände i dag på skidturen att kroppen var i "sleep mode" och orkade inte mer än 5 km. Tänker inte pressa på mer heller när kroppen inte vill. Men det var skönt i skogen och kul att prova ett annat spår. (Burträsk) 
 
Tjejerna har varit hos Lasse och jag hämtade dom nu i kväll. Då hade dom bäda två varit och Piercat sig igen..... Hm, är inte så impad av detta piercande, men jag gissar det är övergående. Idas kommer ju inte att synas sen när hon ledsnar på den. Det är värre med dom som är kring munnen.... 
 
Ja, då är det bara att packa ihop för kvällen och gå isäng. Eftersom jag sovit bra i natt och även en stund på dagen kännr jag mig inte trött, men det kommer kanske. En ny vecka med nya utmaningar. Den största denna vecka blir väl arbetet med arbetsmiljön på avdelningen. Tisdag kväll skall vi stanna kvar för att ha lite samtal och annat för att reda ut hur vi mår och vad som skall göras för att vi skall orka fortätta arbeta. Vi alla är slitna av alla problem vi får tampas med vad gäler datasystemet och eftersom det tar fokus från arbetet så tappar man sugen  och gör inte ett bra jobb för att det hela tiden är en massa saker som ställer till det. Just nu skulle jag ge ganska mycket för ett annat jobb faktiskt. Som vi håller på nu är varken nyttigt för oss eller för företaget. Jag har svårt att se hur vi skulle kunna göra för att få det bättre. En ny resurs är ju på väg in, men den personen måste läras upp av nån av oss, och det kommer ju åxå ta ett tag. 
 
Åja, vi får se vad som händer. 
 
 
Bönsallad till Jimmys goda Fläskfilé istället för potatisgratäng eller annat mindre nyttigt. 
 
 
Jag var på Coop idag och laddade med frukt för veckan....
 
 
Nypiercade tjejer.... Nja. Idas nya "smiley" gillar jag inte, men den sysn ju inte heller hela tiden. Dom kring munnen må väl vara då kanske, men det kommer att bli fula ärr när dom skall bort, vilket kommer att ske en en dag ......