Vintern rasat......

Ja, nu är det snart Valborg igen. I fjol var vi i Rödå och i år skall vi vara utanför Burträsk hos dom vi firade nyår med. 
Det är långledigt och det skall bli skönt. Mycket ledigt framför oss nu. Massor av kort veckor. 
 
Helgen blev väldigt annars. Jag och Vilma var på stan på Lördag och shoppade lite, sen hade vi lite nagelfix och film kväll och vips var det läggdax. 
Söndan gick åt till att laga mat, kratta gården och sola. Troja blev väldigt motionerad i helgen av oss alla tre och det var sköna svängar broarna runt.
 
På kvällen kom Jimmy och strax efter det kom Peter (!) Han skulle hämta Troja och då körde han hit tjejerna samtidigt. Jag trodde aldrig Jimmy skulle gå ut och prata med honom, men det gjorde han. 
Peter var lite kort i tonen mot honom , men annars var det nog ingen fara. Så, då var det första mötet avklarat.
 
Middan blev lyckad och trots att jag var nervös över mitt tema "Svensk mat" så gick det bara bra. Jag hade gjort en Matjesilltårta till förrätt. Tjärknöl med Raggmunkar och Kantarellsås till varmrätt och Hjortronglass tårta till efterrätt. 
Som vanligt var det mysigt att sitta och prata sådär. Ronny hämtade tjejerna senare.
 
Imorgon är det som sagt Valborgsmässoafton och det skall bli såå skönt att vara ledig några dagar. Denna vecka har ag mått ganska bra, men jag funderar fortfarande en hel del på vissa ssaker och det går runt i skallen. Tiden går fort men ändå sakta och nu är det 1,5 månad tills jag blir sambo
 
 
Negelfix på lördag kväll
 
 
Svensk dukning för det Svenska temat
 

Förstör inte en bra dag genom att tänka på en dålig gårdag.

Jag lyckades klättra lite högre upp från det djupa hålet i torsdags kväll. Jag förstår ibland väldigt tydligt varför jag är ledare. Det är nånting speciellt med att stå framför en grupp och leda.
Eller jag skall inte säga att det gäller alla grupper.
 
I 30 år har jag varit ledare och jag har provat allt möjligt. vanlig gympa, aerobics, step, vattengympa, sittgympa (väldigt intressant) olika typer av cirkelträningar och annat.
 
En del grupper jag hade framför allt på Hälsohemmet i Svanstein under de år jag jobbade där, tog så mycket energi att jag var mer än fysiskt slut efter passen.
 
Men gruppen i Rödå är fantastisk. Jag har haft några såna grupper i mina dagar och dom vill man inte gärna lämna ifrån sig. Det är svårt att säga vad det beror på , men jag tror att det är en samling glada människor som mår bra av träning och det  gör att dom urstrålar den poitiva energin. 
 
Hur som helst så mådde jag bättre efter passet, som var det sista för terminen, och sen har jag bara varit nere och nuddat botten vid kortare stunder idag.
Det har varit en ganska jobbig dag på jobbet med många märkliga problem att lösa och vid halv 4 var jag så trött att jag gav upp och for hem. Jag var förbi Rödå och "lånade" Troja.
Peter var hemma och vi praade en lång stund. Det kändes bra. Han var sig lik från förr, skrattade mycket och skämtade precis som vanligt. Det var som den "gamla" Peter tinat fram igen och väldigt kul att se. Han såg ut att må bra. 
 
I Vindeln låg grill doften som ett tungt täcke över byn och jag förstår att många grillade idag, fantasiskt väder och riktigt skönt ute.
Vi åt middag på balkongen för första gången i år och sen var vi ner till älven med Troja. Peter berättade när jag hämtade henne att den tumör dom opererat bort i livmodern på henne förra året var en elak artad och han var inte så säker på att hon hade så lång tid kvar. Hon har börjar hosta och han var orolig att tumören spridit sig till lungorna. Det kändes som när vi lånade Sally i fjol, vi vet inte om det är sista gången vi får vara med henne...
 
Troja kom till oss sommaren 2006, då var hon ett halvår gmmal. Feg osäker och mycket speciell hund. Hon blev aldrig nån älghund fast hon är av rasen "Svensk Vit Älghund", en ganska ny ras i Sverige för övrigt. Men hon åt hellre blåbär än jagade älg och,  lite grann som Ferinand, lat även i skogen där hon borde vara på hugget. Hon var bara med nån jakt, sen kom Nova in i familjen och gjorde succé.
Sally och Troja blev båda två glada penionärer. Men på grund av Trojas lata läggning blev hon inte nån motionspartner till mig, så hon är nog den hund jag känner minst av dom tre vi hade. Inte heller så kelig eller närgången, mera på sin kant. Men mysig  och mjuk som en teddybjörn.
 
Ida drog iväg på byn med moppen efter promenaden till älven och jag och Vilma stannade hemma.
Jag är ganska trött efter dagens bravade och längtar mest efter att få gå isäng.
 
I morgon skall vi på stan och leta efter en skinnjacka till Vilma. Sen vet jag inte vad vi skall roa oss med på kvällen. Kanske se en film eller nånting. 
 
På Söndag är det "Halv åtta hos mig" middag här och det är del att stå i inför det. Men det känns kul ......
Nu är det nog strax dax att gå isäng, skall bara "puffa ite kuddar" först.... ha en bra helg alla
 
 
 
 
 
Lite svårflirtad vovve att få med på bild
 
 
Fin kväll
 
 
Tjusiga tjejer
 
 

Tillfälligt avbrott

Idag vet jag inte riktigt vad jag skall säga. Jag har många vänner runt mig som mår dåligt av olika anledningar.
 
Separationer, svåra beslut, sjukdommar, tråkiga besked av olika anedningar och en massa oklarheter kring myndigheter och annat. Jag lider med er alla.
 
Själv är jag kvar nere i svackan. Filten lämnar mig inte, den är här omkring och retar mig. På nåt vis får jag lite dåligt samvete som mår dåligt av egentligen ingen anledning alls när det finns så många fina människor runt mig som mår dåligt och verkligen har anledningar, precis som jag själv har haft tidigare. 
 
Men dåligt samvete eller ej. Jag mår inte bra och det kan inte hjälpas.... Jag kommer inte ur känslan och det stör mig. Jag funderar mycket på vad jag skall göra för att jobba mig ur det och komma mig vidare samt kanske undvika att hamna i detta hela tiden. Men jag kör fast. Jag orkar inte vidare. Det får vara såhär nu.
 
Ikväll blev det inte många knop för Sunkmamman. Ett möte på skolan och ett kort och oengagerat pass på gymet. Jag känner mig fortfarande trött, less och oengagerad i allt.
Ida är som en solstråle och hon har en fantastisk förmåga att känna in hur jag mår och jag tror inte hon sjäv vet om det men hon försöker peppa mig när jag är nere. Jag skall tala om det för henne en dag. Hon är en tjej full av energi och det smittar av sig är jag själv inte har nån. 
 
Vilmas Spanska klass planerar en resa till Spanien i 9an och jag vill att Vilma skall få följa om det är möjligt.
Det svåra blir att vara engagerad i att samlas in pengar. Jag måste avvakta de överiga föräldrarna. En sån här gång är det synd att man inte bor i en by där "alla känner alla" . Jag har ingen aning vilka de andra föräldrarna är och hur dom kan tänkas fundera kring detta.  Endast ett enda par där kände jag. Ett annat Rödå par. 
 
Det var jobbigt att vara i Bygdsiljum idag. Jag fick kämpa för att inte resa mig upp och fara hem. Dagen var lång och jag ville bara därifrån. Jag funderade på hur det kommer att bli när jag måste vara där varje dag. Förhoppningsvis kommer livet i övrigt att se lite annorlnda ut då.....
 
Nu är det dax att koja och i morgon är det Hällnäs som gäller. Middag hos mamma och pappa och avslutning på gympan. Det är vår i luften och jag borde vara sååå lycklig........
 
 
 
Jag känner mig trött och slö och har inte lust med nånting.