Luleå

Ja det är ju inte alla år man kommer på att se melodifestivalen live. En gång tidigare har jag gjort det å det var åxå i Luleå men då på tävlingsdagen för en massa år sen.

Hur som helst så åkte jag å Anna upp på fredag em. Efter incheckning tog vi en snabb burgare på Max innan vi bytte om å åkte till arenan.

Clarion Sense ligger ju väldigt bra till i Luleå. Nära till allt, inte långt heller till arenan, så allt gick smidigt. Sen är det ju alltid spännande att befinna sig i hemstaden.  Det är 30 (!) år sen jag flyttade därifrån och det har hänt en del sen då kan man säga.

Folket jag kände då känner jag inte längre, känner inte ens igen skulle jag tro även om jag skulle springa på nån, vilket jag säkert också gjorde.   

Det är svårt nu att tänka sig att jag vuxit upp i Luleå. Stan är vacker (och blåsig) och det är alltid kul att komma dit. Men det är långt ifrån hemma längre, även om jag av ren tjurskalle håller på Luleå Hockey fortfarande.  För det är som ”hemmalaget” även om inte ens arenan heter samma längre som när jag bodde där, men för mig är det fortfarande ”Delfinen” trots att det sen länge heter Coop arena.

Det var spännande att följa hela produktionen från andra parkett. Det är ett himla pådrag mellan och under låtarna och man förstår ju när man sitter där vilken stor apparat det är egentligen. Hur mycket folk som är med och vilken logistik och timing det är på varje minut av sändningen.

Låtarna då…

Ja i arenan tyckte jag Drängarna och Anis fick igång publiken bäst. Mariette och Mohombi var mina förhandsfavoriter innan och dom tog sig ju åxå vidare sen på lördan.

Efter genrepet drog jag å Anna ut på stan å tog några öl. Vi träffade några trevliga grabbar från produktionen som vi spelade shuffleboard med vilket var riktigt kul. Efter vi stängt stället så vandrade vi hem genom stan å stöp i säng.

Lördag var vi uppe å åt frukost med, jag tror varenda kotte på hela hotellet … trångt var det i alla fall… Sen blev det nån timme i Spaet innan vi rullade hem mot Burträsk.

Jag hade ju inte träffat Jimmy riktigt på hela veckan så det var så skönt att få komma hem. Vi lagade en riktigt god middag och sen sjönk vi ner i soffan å kollade på Mello. Rätt låtar gick vidare och nu är det nya tag innan nästa helg. Produktionen har rullat vidare från Luleå ner till Malmö och för dom är det bara att bita tag i en ny stad, nya artister och ny show.

Söndan blev ganska lat fram till 15 då jag hade mitt Spinning / Multi pass på badhuset. En god middag efter det och sen ramlade båda grabbarna in på kvällskvisten.

Nu tar vi tag i en ny arbetsvecka som vanligt å siktar på nästa helgs trevligheter. Jimmy åkte söderut på morgonen och kommer åter på torsdagskväll, så jag ska försöka hålla ställningarna så gott det går hemma.  

 Jag å Anna
Alla artister i "Green room" aldeles framför där vi satt
 
 

 

Taggar: Resa;

Plastik i fjällen

När jag opererade mina ögon i september så gjorde Jennie en bukplastik strax efter. Då sa vi att vi skulle ordna en "Plastikoperations fest" å fira detta  när vi läkt ihop...
Vi funderade hit å dit vart vi skulle vara å när ...men så kom vi fram till att deras stuga i Tärnaby är ju ett perfekt ställe att klämma in oss alla 10 på och sen bara ha skoj en hel helg!
Och skoj blev det verkligen !
Vi hade alla åxå tagit ledigt fredag så på torsdag ramlade vi in en efter en under kvällen. 
 
Fredag och lördag dag blev det backen för hälften av oss, resten stannade i stugan å skottade snö å grejade på med annat. Och SNÖ fanns det ....och det kom bara mer under fredag och lördag kväll. Jag vet inte om jag nån gång varit med om den mängden så tidigt på säsången. Sen att det inte var mer än ett par grader kallt i slutet på januari var ju en höjdare! På fredag stormade det lite men vi ramlade runt i skogarna ändå. Jimmy och Janne hade hyrt skidor för off pist, Anna hade köpt sig ett par å jag hyrde på lördag för att få känna på hur det känns att åka på riktigt ! 
Det är jobbigt, man ramlar och rullar runt ock kravlar i snön, har närkontakt med kvistar å träd, får snö fulla kläderna, man svettas och pulsen ligger på 200, men OJ så kul det är! 
 
Kvällarna fylldes av diverse tävlingar å lekar, bastu, god mat och umgänge med detta härliga gäng som verkligen kommit att betyda mycket för mig och jag tror vi alla är överens om att vi verkligen kan vara oss själva när vi umgås. På fredagkväll la vi alla undan våra mobiler åxå för att kunna umgås på riktigt utan en massa googlande/surfande och snappande. 
 
Lördag kväll var det så dags för den riktiga "plastik festen"...Det var läppar, ben, tuttar, rumpor och allt möjligt som var opererat! Till detta åxå ett par läkare ... Alla gick som vanligt all in här, så skratta fick vi verkligen!! 
Söndag var det då tyvärr dags att åka hem igen. 
Det snöade fortfarande rejält när vi åkte så det tog lite längre än vanligt hem. Men vid 7 tiden landade vi i Burträsk nöjda å glada efter en riktig energiboost till helg!
Nu är det bara att samla ihop sig och försöka få ordning på kroppen och maten ... Det är nån vecka till nästa utsvävning, så det blir att vila till sig lite nu 
Lite bilder..
De var inte alltid så lätt att komma upp från sina vurpor med all snö. Jimmy gjorde en fin vurpa rakt ner i en grop här
Janne , efter en vurpa där skidorna åxå flög av 
Jag å Anna mitt i skogen...
Ja å mina hyrskidor gjorde några fina vändor i skogen åxå. å några riktigt snygga vurpor
Mellan snöstormarna var det riktigt fint!
 
Lite spa i bastun. Även grabbarna gjorde en ansiktsmask... 
Jag å Jimmy... Då kan ni ju räkna ut hur de andra såg ut ... haha ingenting är omöjligt i detta gäng
 
 
 
Taggar: Livet, Vänner;

Vecka FYRA

Jaa, Vecka 4….

Helgen vecka 4 år 2012 i Kittelfjäll på hotellet lördag kväll fick jag min första officiella panikångestattack.

Jag kommer aldrig att glömma den. Inte heller glömma hur det kändes, hur jag mådde, hur folk reagerade, hur jag reagerade...Det var hemskt! Riktigt hemskt!

Jag kan nästan säga att det var då jag riktigt på riktigt kraschade, även om jag sen sommaren 2011 mått si sådär med små å halvstora dippar….

2012…Det är alltså 8 år sen nu. Tänk om jag där å då vetat att det skulle ta ända till 2019 innan jag skulle få ett år utan djupa dalar. Usch, det är länge.Tur jag inte visste det.

Därför är jag särskilt glad och stolt över mig själv att jag orkat med dessa år och överlevt och kommit ut på andra sidan i de skick jag nu är. 

Under dessa 8 år har jag, förrutom kämpat med mig själv, både hunnit skilja mig, träffa kärleken på nytt, flytta från Rödå – Vindeln, från Vindeln- Burträsk, uppfostra en (då) 12 åring och en 14 åring till vuxna damer, ta dem genom konfirmationer, gymnasieval, pojkvänner, alkoholdebuter, körkort, djupa dalar och höga höjder och allt annat vad det innebär att ha tonåringar. Jag har flyttat  ihop och in i en annan familj där regler och syn på uppfostran inte på nästan en enda punkt stämde (stämmer) överens med mina tankar och idéer i saken

Jag är förbannat stolt över mig själv när jag tänker på det. Lika stolt som jag kan bli ledsen att jag inte orkade stå på mig alltid vad gäller de saker jag stod för i uppfostran och regler.  Jag svek mig själv och även flickorna på många saker… saker som inte går att ändra nu eller göra ogjort. Men det blev ju bra ändå i slutändan hoppas jag men konflikterna har varit många på vägen. Onödigt många och det har väl varit en av anledningarna till att det tagit så lång tid allt. 

Jag skulle ALDRIG vilja göra om dessa 8 år och jag skulle kunna ge 20 000 råd till andra i samma situation som står inför samma saker och val som jag gjorde för 8 år sen. Råd som förmodligen ingen skulle bry sig om eftersom ett liv skiljer sig så mycket från ett annat. Så jag brukar hålla mig när det gäller att ge råd om det inte frågas efter…

Dom som känner mig vet vad jag gått igenom, och dom som behövt läsa sig igenom mina sista 8 år har gjort det. Dom som inte känner mig men läser de jag skriver har åxå läst sig igenom mina sista 8 år.

Jag skulle kunna gräva ner mig i saker jag gjort fel eller kunnat göra på andra sätt. Men det väljer jag att inte göra. Jag har gått vidare.

Den då snart 44 åriga Maggan som i bästa hårdrockssminkningen satt på hotellet i Kittelfjäll och hyperventilerade är långt ifrån den snart 52 åriga Maggan som i helgen drar med Rödå gänget upp till Tärnaby för en helg med slalom, tokigheter och underbart umgänge. Det känns dock som att cirkeln sluts lite då alla som är med i helgen var med även då 2012, förrutom Jimmy då .

Så jag kan nog även låsa cirkeln och kasta bort nyckeln känner jag. Jag är så glad och tacksam över dessa 8 andra människor som trots alla år och allt som hänt är kvar som mina vänner. Det är dom enda som på riktigt hängt kvar och som jag regelbundet träffar.

Jag är åxå så glad över alla nya fantastiska vänner jag fått i Burträsk. Det är så berikande att ha så många fina människor runt sig som man kan umgås med å hitta på roliga och tokiga saker med. 

Jag känner mig just i detta nu 1000 gånger starkare, gladare, friskare, lyckligare och friare än då för 8 år sen och det hoppas jag märks på mig åxå…

Nu tuffar jag vidare genom vecka 4 år 2020 packar ihop mina saker och drar till fjällen och det känns helt fantastiskt!

Puss på er alla och ha ett RIKTIGT bra slut på vecka 4 ! Det ska då jag banne mig ha.

 
Maggan 2012... Här sitter jag mitt i ett pågående party å mår skit. Strax efter detta vandrade vi iväg till hotellet och då brakade allt lös..
Man behöver inte vara expert för att se att jag inte alls mår bra på bilden. 

2019 Jag å min kärlek... Vi har fått kämpa några år, och jag har varit redo att ge upp flera gånger, men det har jag inte gjort. Så här är vi nu. Stabila och trygga i varandra. 
 
Taggar: ADHD/ADD, Diagnoser, Livet, Psykisk ohälsa, Resa;