Fredags tankar

Livet går ju vidare  men det ser lite annorlunda ut... för alla.
 
Som alla andra så följer jag utvecklingen och jag försöker att endast gå på Folkhälsomyndighetens rekommendationer och inte ta till mig alla andra teorier, åsikter, lösa forsningingsprojekt, rykten och konspirationsteorier. 
Jag lyssnar på FHMH pressträffar kl 14 varje dag och försöker öven se ett nyhetsprogram per dag, oftast Aktuellt 21.00.
Dock finns det några av nyhetuppläsarna som jag bara blir GALEN på. Visst, dom ska ställa frågor till gästerna, men ibland funderar man hur dom tänker med sina frågor?
Vi måste rätta oss efter och lita på att myndigheterna hanterar detta på rätt sätt OCH att vi alla följer deras rekommendationer. Men alla gör inte det och då får vi inte stopp på smittspridningen.
 
På onsdag kväll kom nyheten att Adam Alsing gått bort i Covid-19. På nåt vis blir det mer "verkligt" när nån man känner eller känner till bara rycks bort sådär.
 
I Sverige är det ju just nu drygt 1300 personer som avlidit i sjukdomen , fler män än kvinnor och många  äldre och / eller med andra sjukdomar. Adam var född 68, som jag, och inget är sagt om underliggande sjukdomar, så detta säger ju att det uppenbarligen kan drabba vem som helst och att det kan gå väldigt fort. 
 
Många tar inte detta på allvar men det kryper närmare och närmare.
När jag först hörde om det "Kinesiska viruset" var i Januari. En av våra kollegor var då i Thailand och när han kom hem så skämtade vi om det å sa "jaha, kommer du hem med  viruset nu" ?
Men inte långt senare så började allvaret även här.
Jag tycker det börjar kännas väldigt obehagligt nu och det finns ju smitta på nära håll vet vi. Jag är rädd helt enkelt. 
 
När jag var i tonåren och egentligen fram till jag fick barn, så hade jag en hypokondrisk sida som nu vaknat till liv. Jag känner mig konstant " kanske på väg att bli sjuk" och jag är hela tiden uppmärksam på hur kroppen känner sig.
Det är är ingen nyhet att jag tränar mycket, och för mig är det även ett sätt att kolla status på kroppen.
Under åren har jag lärt mig hur det känns när man tränar och är på väg att bli sjuk, så jag fortsätter träna. Kroppen har en fantastisk förmåga att säga ifrån om det är nåt på G och än har jag inte känt nåt av det så jag öser på, nästan mer än vanligt bara för att jag vill känna efter att allt är bra. Sen att huvet snurrar däremellan får jag leva med. Jag intalar mig att jag kommer känna direkt om nåt är fel och försöker få upp pusen en gång / dag. Latmasken har jag, liksom andra, men jag låter inte den ta kommando just nu. Jag är rädd att jag ska låta den övertala mig att skippa ett träningspass, och hur ska jag då känna om jag är på väg att bli sjuk eller inte? Känslan jag har i kroppen däremellan kan jag inte lita på alls närmligen.
Däremot kan jag mellan varven ligga och mata serier en hel kväll om jag tränat på dagen.
 
Nu är det iallafall helg och på lördag är det min tur att ha vin/ bokcirkel middag. Vi kör som planerat men vi får låta bli kramarna, hålla avstånden och vara försiktiga.
Vi är ett gäng väldigt sociala tjejer och vi längtar nog alla efter att få träffas en kväll och bara prata om annat än Corona, även om det med all säkerhet kommer vara ett av samtalsämnena.
Ha nu en bra helg alla , håll er friska och ta hand om varandra och era när och kära.
 
Bjuder på ännu en härlig bild från "Livet innan Corona" . Vi kommer snart ut på andra sidan och förhoppningsvis kan livet så smått återgå till det normala även om mycket kommer vara annorlunda på många sätt
Kram på er. 
 
Bild från i höstas då vi träffades på "Hollywood-lunch" hos Marie och idén med Bokcirkel/Vinlotteri startade och innan nån kunde ana hur vintern skulle bli. 
 
 
 
 
 
 
Taggar: Livet, Vänner;

Fredag

Det är märkligt hur vårat samhälle bara stannar av nu. Eller hela världen egentligen. Inget kommer vara sig likt när detta är över heller. 
Miljön är väl den enda vinnaren i detta just nu och att vi alla verkligen kan göra nånting om vi hjälps åt visar sig ju högst tydligt i dessa dagar. Men det kostar. Det är riktigt kämpigt för vissa brancher och även vi känner av det såklart. INGEN kommer gå ur detta utan att ha fått märka av det på ett eller annat vis. Hur miljöarbetet kommer fortskrida efter denna kris är ju en annan fråga man kan ställa sig. 
 
Ingen vet hur länge det ska vara heller, men vi  kommer alla att vara svältfödda på att få göra saker när det är över. 
 
För egen del så gör jag , precis som alla andra, vad som krävs för att inte bli smittad / föra smitta vidare. Men jag försöker leva som vanligt så gott det går ändå. 
Vilma kom hem härom dagen för en mellanlandning på väg mot Umeå, men hon vaknade igår med feber. Och hennes rädsla för att det skulle vara Corona och att hon skulle smitta ner mig å alla andra runt omkring sig var värre än febern tror jag. 
Hon blir nu hemma ett par dagar tills hon är frisk å sen hoppas jag att hon kan fortsätta leta jobb. Många av de jobb hon sökt på slutet har pausat sina rekryteringsprocesser pga pandemin så det går trögt. 
 
Ida fick dock ett glädjande besked här om dagen, att hon fått jobb. Hon skriver  papper på måndag och börjar måndan därefter om inget händer. Dennis börjar sin inskolning på Burträskgårdarna idag så det händer lite positiva saker ändå. Sen i dagens Aftonblad så står det att Kina de senaste dagarna har noll nya fall, och det är ju positivt!
 
Vilma är i fas att flytta till Umeå, som sagt, så vi får se hur det går för henne framöver. Som tur är så är hennes lägenhet i Skellefteå inte så dyr och hon har ju en reservplan att komma hem å bo ett tag tills det lossnar. Vi får se. Jag hoppas det skall lätta lite. Sommarjobb lär ju finnas nånstans, men det är ju många som konkurrerar om jobben nu när många verksamheter stannar av och folk bli utan jobb. Men det ska väl rassla igång så sakteliga framöver hoppas jag. 
 
Nu är det iallafall helg och den ska spenderas hemmavid såklart. Ida är i fjällen och där är allt nästan som vanligt än så länge. Jag antar att det inte blir så mycket Afterski men hon och Marcus är inte där för att festa heller , utan bara åka skidor och njuta av fjäll luften. Peter har lånat ut sin lägenhet åt dom och det känns bra. Hon har ju spenderat många helger där när hon växte upp , så det är ju lite som "hemma" för henne. För Peter , som inte har några egna barn, är ju Ida och Vilma de som han har sett växa upp och de som närmast är hans barn förrutom syskonbarnen han har såklart. 
 
Vi knallar vidare i desa Corona tider och tar det hela en dag i taget framåt mot vår och sommar. 
 
Trevlig helg på er alla , jag bjuder på en gammal bild från en sommarkväll så som jag vill ha dem.
 
Jungfruviken i solnedgång, båten och kidsen, en kväll den fantastiska sommaren 2018. Jag längtar efter dessa kvällar...
 
 
 
 
 
 
 
 

TRÄNA!

Ja , som sagt, jag brukar inte kommentera eller officiellt ta ställning här på bloggen när det gäller politik eller annat i samhället.  Det finns många andra som gör det bättre.
Så även med detta Corona. Jag hade tänkt lämna det utanför här, men det går ju inte längre. Det påverkar oss alla överallt och hela tiden. 
 
Skolor stänger, restauranger och biografer stänger ner och vården är högt belastade just nu. Själv var jag i "karantän" ett par dagar förra veckan, men just nu känner jag mig frisk. Om jag haft detta virus eller ej har jag ingen aning om. Är jag immun? Ska jag få det?  Måste jag hålla mig instängd? Vad händer med mina gamla föräldrar? osv. Det är mycket som snurrar och mitt i detta åxå Ida, Vilma och Dennis som fn är utan jobb. Hur lätt är det nu att få ett?
 
Men bortsett från all oro i landet och hemma så försöker jag så gott det går att leva som vanligt. Än har inte 360 och Badhuset stängt och med det så fortsätter jag träna som vanligt. Rutiner är viktiga för mig och eftersom jag i grunden är en latmask så är jag rädd att hamna på sofflocket med pralin asken. DET skulle vara förödande för mig och min stökiga hjärna. Då kommer den våta filten som en leverans från Postnord och det tänkte jag inte tillåta. Ve å fasa om det blir "hemmakarantän" som i Italien. Då skulle det bli jobbigt att leva  Som tur är så är det vår å man kan sitta ute och snart plocka fram hojen. På den kan man inte smittas så det känns ju bra.
 
Mammas gympagrupp i Rödå har gjort uppehåll en månad, men där är det i huvudsak personer i riskgruppen med. Den andra grupopen som jag brukar vara med å leda, ska  ta ställning ikväll om dom också gör uppehåll eller ej .Mamma och pappa som bor ute i "skogen" har bunkrat å satt sig i själv karantän ett par veckor nu för att inte riskera smittan. Dom är ju 78 och 80 år å i allra högsta grad i riskgruppen.
 
På badhuset är det såklart också mindre folk. De som jobbar i vården är ytterst försiktiga att hänga där och jag fick meddelande om att några av mina step deltagare avvaktar nån vecka för att se vad som händer. Om vi ska fortsätta köra terminen ut får vi se, det hänger ju på Badhuset och på om det slutar komma deltagare. Men så länge det är folk, å så länge jag själv är frisk tänkte jag fortsätta. Man får såklart vara extra försiktig nu och det måste man ta på allvar. Vad jag vet är det en Corona smittad i byn och det känns ju oroande. 
 
Skulle det blir totalt stopp på träningsställena så har jag utrustning hemma. Jag MÅSTE hålla igång för att må bra, man kan ju inte bara sluta leva heller?
 
Vi tar det en dag i taget och i helgen hade jag planer att åka till Umeå å Jimmy till fjällen, men så verkar det inte bli och då är det bara att göra det bästa som går av  helgen. Det finns massor att göra hemmavid så jag tror vi ska hålla oss sysselsatta. Hur mycket umgänge med andra det blir vet jag inte. men vi har ju Netflix mm så nån maraton serie kan man ju alltid se på kvällarna. 
 
De var allt från nu.
 
Fortsätt träna om du är frisk, men rengör grejerna före och efter och var försiktig !