Fredag

Det är märkligt hur vårat samhälle bara stannar av nu. Eller hela världen egentligen. Inget kommer vara sig likt när detta är över heller. 
Miljön är väl den enda vinnaren i detta just nu och att vi alla verkligen kan göra nånting om vi hjälps åt visar sig ju högst tydligt i dessa dagar. Men det kostar. Det är riktigt kämpigt för vissa brancher och även vi känner av det såklart. INGEN kommer gå ur detta utan att ha fått märka av det på ett eller annat vis. Hur miljöarbetet kommer fortskrida efter denna kris är ju en annan fråga man kan ställa sig. 
 
Ingen vet hur länge det ska vara heller, men vi  kommer alla att vara svältfödda på att få göra saker när det är över. 
 
För egen del så gör jag , precis som alla andra, vad som krävs för att inte bli smittad / föra smitta vidare. Men jag försöker leva som vanligt så gott det går ändå. 
Vilma kom hem härom dagen för en mellanlandning på väg mot Umeå, men hon vaknade igår med feber. Och hennes rädsla för att det skulle vara Corona och att hon skulle smitta ner mig å alla andra runt omkring sig var värre än febern tror jag. 
Hon blir nu hemma ett par dagar tills hon är frisk å sen hoppas jag att hon kan fortsätta leta jobb. Många av de jobb hon sökt på slutet har pausat sina rekryteringsprocesser pga pandemin så det går trögt. 
 
Ida fick dock ett glädjande besked här om dagen, att hon fått jobb. Hon skriver  papper på måndag och börjar måndan därefter om inget händer. Dennis börjar sin inskolning på Burträskgårdarna idag så det händer lite positiva saker ändå. Sen i dagens Aftonblad så står det att Kina de senaste dagarna har noll nya fall, och det är ju positivt!
 
Vilma är i fas att flytta till Umeå, som sagt, så vi får se hur det går för henne framöver. Som tur är så är hennes lägenhet i Skellefteå inte så dyr och hon har ju en reservplan att komma hem å bo ett tag tills det lossnar. Vi får se. Jag hoppas det skall lätta lite. Sommarjobb lär ju finnas nånstans, men det är ju många som konkurrerar om jobben nu när många verksamheter stannar av och folk bli utan jobb. Men det ska väl rassla igång så sakteliga framöver hoppas jag. 
 
Nu är det iallafall helg och den ska spenderas hemmavid såklart. Ida är i fjällen och där är allt nästan som vanligt än så länge. Jag antar att det inte blir så mycket Afterski men hon och Marcus är inte där för att festa heller , utan bara åka skidor och njuta av fjäll luften. Peter har lånat ut sin lägenhet åt dom och det känns bra. Hon har ju spenderat många helger där när hon växte upp , så det är ju lite som "hemma" för henne. För Peter , som inte har några egna barn, är ju Ida och Vilma de som han har sett växa upp och de som närmast är hans barn förrutom syskonbarnen han har såklart. 
 
Vi knallar vidare i desa Corona tider och tar det hela en dag i taget framåt mot vår och sommar. 
 
Trevlig helg på er alla , jag bjuder på en gammal bild från en sommarkväll så som jag vill ha dem.
 
Jungfruviken i solnedgång, båten och kidsen, en kväll den fantastiska sommaren 2018. Jag längtar efter dessa kvällar...
 
 
 
 
 
 
 
 

TRÄNA!

Ja , som sagt, jag brukar inte kommentera eller officiellt ta ställning här på bloggen när det gäller politik eller annat i samhället.  Det finns många andra som gör det bättre.
Så även med detta Corona. Jag hade tänkt lämna det utanför här, men det går ju inte längre. Det påverkar oss alla överallt och hela tiden. 
 
Skolor stänger, restauranger och biografer stänger ner och vården är högt belastade just nu. Själv var jag i "karantän" ett par dagar förra veckan, men just nu känner jag mig frisk. Om jag haft detta virus eller ej har jag ingen aning om. Är jag immun? Ska jag få det?  Måste jag hålla mig instängd? Vad händer med mina gamla föräldrar? osv. Det är mycket som snurrar och mitt i detta åxå Ida, Vilma och Dennis som fn är utan jobb. Hur lätt är det nu att få ett?
 
Men bortsett från all oro i landet och hemma så försöker jag så gott det går att leva som vanligt. Än har inte 360 och Badhuset stängt och med det så fortsätter jag träna som vanligt. Rutiner är viktiga för mig och eftersom jag i grunden är en latmask så är jag rädd att hamna på sofflocket med pralin asken. DET skulle vara förödande för mig och min stökiga hjärna. Då kommer den våta filten som en leverans från Postnord och det tänkte jag inte tillåta. Ve å fasa om det blir "hemmakarantän" som i Italien. Då skulle det bli jobbigt att leva  Som tur är så är det vår å man kan sitta ute och snart plocka fram hojen. På den kan man inte smittas så det känns ju bra.
 
Mammas gympagrupp i Rödå har gjort uppehåll en månad, men där är det i huvudsak personer i riskgruppen med. Den andra grupopen som jag brukar vara med å leda, ska  ta ställning ikväll om dom också gör uppehåll eller ej .Mamma och pappa som bor ute i "skogen" har bunkrat å satt sig i själv karantän ett par veckor nu för att inte riskera smittan. Dom är ju 78 och 80 år å i allra högsta grad i riskgruppen.
 
På badhuset är det såklart också mindre folk. De som jobbar i vården är ytterst försiktiga att hänga där och jag fick meddelande om att några av mina step deltagare avvaktar nån vecka för att se vad som händer. Om vi ska fortsätta köra terminen ut får vi se, det hänger ju på Badhuset och på om det slutar komma deltagare. Men så länge det är folk, å så länge jag själv är frisk tänkte jag fortsätta. Man får såklart vara extra försiktig nu och det måste man ta på allvar. Vad jag vet är det en Corona smittad i byn och det känns ju oroande. 
 
Skulle det blir totalt stopp på träningsställena så har jag utrustning hemma. Jag MÅSTE hålla igång för att må bra, man kan ju inte bara sluta leva heller?
 
Vi tar det en dag i taget och i helgen hade jag planer att åka till Umeå å Jimmy till fjällen, men så verkar det inte bli och då är det bara att göra det bästa som går av  helgen. Det finns massor att göra hemmavid så jag tror vi ska hålla oss sysselsatta. Hur mycket umgänge med andra det blir vet jag inte. men vi har ju Netflix mm så nån maraton serie kan man ju alltid se på kvällarna. 
 
De var allt från nu.
 
Fortsätt träna om du är frisk, men rengör grejerna före och efter och var försiktig !
 
 
 
 
 

Trögt

Den senaste helgen föregicks ju av en hel del planerande av mig och Jennie som var lite av anledningarna till resan. Bland annat så hade jag sammanställt en massa bilder på alla tokigheter vi gjort senaste 8 åren. De blev en hel del det ska jag säga. Till bilderna skulle man försöka minnas vilket år det var samt vart och varför.Det var svårare än jag trodde. Man minns knappt själv vad man varit med om uppenbarligen. 
 
Men det var väldigt kul att leta bilder och minnas alla tokigheter vi faktiskt gjort. Sen hade både Janne och Jennie satt ihop små filmer med alla gamla synder. Där fick vi verkligen skratta gott. Det är ju så kul att det bara är vi som tycker det är roligt åxå. Ingen annan skulle ha lika kul åt dom filmerna som vi. Alla är delaktiga och alla har varit lika tokiga genom åren. 
 
Men som alltid när man haft sådär kul en hel helg så blir det lite av ett vacuum när man landar på hemmaplan. Förväntningarna var stora innan vi åkte och jag höll på längta ihjäl mig. Och helgen blev ju åxå precis så bra som det var tänkt. Så nedslaget i verkligheten blev lite hårt. Men jag har ju bestämt mig för att inte låta det påverka mig lika mycket som tidigare, men jag får som kämpa lite. Den där känslan av meningslöshet är svår att få kontroll på. 
 
Att dessutom landa i ett hus som inte heller är ordentligt städat på länge är inte heller nån hit. Sen försöker jag bemästra mitt stora behov av att ha ordning överallt. Det går inte när man är tre eller fler som bor i ett hus.  
Eller det går, men då får man springa som en galning å plocka kläder och torka bord å puffa kuddar, vilket jag åxå gjort i alla år.
Jag känner mig lite less på det faktiskt. Men det verkar vara bara jag som far illa av att borden är kletiga av Oboy och fil, och spisen är skitig och det är disk som inte "hamnat" i maskinen. Och jag tror der är DET om stör mig mest. Att jag ska va den enda som inte kan slappna av förrän borden är torkade och disken i maskinen.
 
Jag vill inte låta det påverka mig så som det gjort i alla år, då jag misstänker att även det är en av anledningarna till mina dippar när jag annars åxå är lite "låg" eller svag eller vad man ska säga. Sen blir det tydligare nu när vi är så få hemma. Är man många kan man skylla på det, men nu är vi inte många å det går ändå inte att ha fint...
 
Jag började iallafall för nån vecka sen med att låta bli att bädda på morgonen. Det är inte kul att lämna eller komma hem till en obäddad säng, men jag övar lite...
Sen har jag ju min "ordning och reda hörna" i Vilmas gamla rum. Där är det bara jag som är ( å katten förståss), så där kan jag ha ordning hur mycket jag vill utan att nån annan än jag stökar till. Men det krävs som sagt lite övning att inte känna panik över att det är ostädat på andra ställen i huset och att det ska irritera mig nåt så vansinnigt, för vad gör det ens att det inte är tip top? Egentligen inget alls...
 
När jag är på topp bryr jag mig inte att det är jag som får plocka, sopa skräp, torka bord, ordna kuddar i soffan och bädda sängen. Men när energi nivån är lägre så påverkar det mig. Så jag önskar jag bara kunde "sluta se" sånt. men det kanske inte går.
Jag övar på iallafall.
 
Hur som helst så var vi alla i helgen ganska överens om att ett bot till deppiga dagar är att scrolla runt bland bilderna på alla tokigheter vi gjort, då mår man genast så mycket bättre..
 
Så här kommer en sån bild... Man kan inte annat än le  när man ser den eller hur?
 
Ha en bra vecka alla och städa inte i onödan :-)
 
Jimmy å Janne från vårat "Bröllop" i Holmträsk 2017
 
 
 
 
 
 
Taggar: ADHD/ADD, Psykisk ohälsa, Vänner;