Pusselbitar

Vi brukar ju alltid säga att vi är som pusselbitar jag å Jimmy. Så har det känts sen vi träffades och blev ett par.
Det är som vi kompletterar varandra på ett väldigt bra sätt även fast vi är så himla olika, eller kanske just därför. 
 
Vi har egentligen inte alls så många sidor som är lika när jag tänker efter. Jag är extremt organiserad och vill ha koll på saker långt i förväg. Han är precis tvärt om, han är "här och nu" och vad som händer efter det blir ett senare problem.
Han kan äta vad som helst å hur mycket som helst å jag kan inte ens sväva ut lite så har jag lag på mig 2 kilo. Han är kvällspigg och morgontrött och jag är kvällstrött och morgonpigg. Jag överlever inte utan frukost eller alla andra måltider, han kan struta i att äta nästan en hel dag. Han gillar att stå i centrum , jag hatar det , förrutom när jag leder eller står på scen i olika sammanhang. Han är en riktig tävlingsmänniska, jag är tvärt om. Jag är alltid i tid, han är alltid precis eller strax efter utsatt tid, Jag har ett stort bekräftelsebehov, han vet att han är bra ( ler ).Jag är mer nyfiken  och vill se mig om i världen, han är mer en hemmakille. Jag springer på å går an hemma, medans han lätt kan chilla i soffan en hel dag. Jag brusar upp å blir lätt arg medans han har väldigt lång stubin. ... osv. jag kan hålla på hur länge som helst... Men jag tror att det är just detta som gör att vi kopletterat varandra så bra. Men även att vi ryker ihop mellan varven. 
 
Men olikheterna har lärt oss mycket om livet och att anpassa oss och som jag sa i början av vårat förhållande:  "Han är en riktig utmaning" , så känner jag fortfarande. 
 
Vi trivs varandras sällskap och har aldrig tråkigt tillsammans. Jag drar gärna  iväg honom på saker som han inte skulle komma på själv att göra medans han puschar mig att gå över gränser och utmana mina demoner, fobier  och rädslor. 
Vi kan diskutera i timmar så länge vi inte berör de ämnen som vi blir ovänner av.  Han gillar att laga mat vilket inte är min starka sida, men jag älskar att hänga med honom i köket å göra de jag kan. Där kan vi åxå lätt spendera en helkväll med bra musik och en öl. 
 
Helt enkelt två väldigt olika människor men som ändå passar ihop...
Hur galen jag än kan bli på honom ibland så finns det ingen förrutom mina barn som jag skulle vilja spendera tid på en öde ö med. Vi har aldrig tråkigt och det finns alltid nåt att prata om och vi är verkligen fortfarande helt galet förälskade i varandra ...
 
Denna helg är ganska utan planer. Vi börjar med en typisk "JimmyochMagganhemmaenfredagkvällutanplaner" med att laga en god middag och äta sent och sen kanske spela ett parti schack eller nå som vi kan göra när vi bara är vi två hemma. Eller så händer nåt annat under kvällen som vi inte planerat ännu. 
Hur som helst så ska vi ha en härlig helg min pusselbit å jag, å det hoppas jag ni alla ska ha åxå.
Min julklapp till oss. Precis som allting annat så är vi olika även här, Jimmy är dålig på att använda smycken å jag älskar det!
Men jag få påminna honom att ta detta på sig  :-)
 
 
 
 
 

Puffa kuddar

Ja det va bara ett litet tillägg till förra inlägget, som kom att handla en del om mitt "puffande av kuddar". De va inte det som var tanken när jag började skriva, men det är inte alltid det blir som jag tänkt när jag börjar har jag märkt!
 
Dels: Jag vill bara poängtera att jag inte alls har nåt emot att städa å greja med tvätt för det har jag som själv tagit kommandot över hemma och de tycker jag är både rogivande, kul och tillfredställande.
Det är de dagliga småböket som stör mig ( som förmodligen många andra med min "typ av ögon"  ) att kläder inte hittar till tvättkorgen av sig själv, eller handdukar som ligger på golvet å disk på diskbänken som inte hittar till diskmaskinen. Påsar, kläder  och väskor som strösslas överallt i huset.
Det gör mig oftast inte så mycket ( förrutom dedär med diskmaskinen som är som en issue hos mig)  men nu när jag är trött rent allmänt så kan jag rent GÅ I TAKET när ingen annan verka bry sig om de "dagliga" plockandet. 
 
Dels: Jag har noterat  min rädsla att det ska bli lite sjukligt med ordningen hemma. (därav mina övningar på att lämna saker i oordning) .
Min gamlaste svärmor ( barnens farmor ) hade ju en förmåga att vara millimeternoga med allt och då fatta jag inte hur hon kunde ens bry sig i alla småsaker som inte var i ordnig hemma. Men hon hade uppfostrat 8 barn och levt ett ganska tufft liv som många Tordedalskvinnor gjorde då. Jag vet ju inte hur noga hon var på den tiden, men när jag lärde känna henne va det noga med städningen. rutiner mm hon bara gick an å plockade, städade och grejade med sånt som jag då kunde tycka var helt onödigt. men nu förstår jag gjejen.
 
 
Att ha kontroll! 
Att ha kontroll är ju en ganska stor del av mig, å då är det ju inte så svårt att fatta att jag även vill ha kontroll hemma. Jag hade det tidigare ( minns jag) men under åren med barnen har det inte varit så lätt även om jag tuktade mina tjejer till att hålla en viss ordning.
Jag minns att jag gick i strejk nångång i Rödå å bara helt slutade plocka å springa före och efter. Jag meddelade högtidligt "Nu går mamma i strejk"  ( gällde även Peter) och det blev fakiskt resultat. 
Jag har inte kunnat ha den kontrollen sen jag flyttade till Burträsk eftersom vi flyttade in i en annan familj med en helt annan syn på detta ämne. Så nu när det bara är jag, Jimmy å Petter kvar, så vaknar dessa kontrollbehov till liv igen och det är DET jag inte vill...
Jag vill inte bli en sån som stannar hemma å sorterar bestick istället för att göra roliga saker, eller vill inte heller vara den ( som jag faktiskt är) som inte kan slappna av i soffan förrän allt är tip top. DET måste jag försöka ta kommando över.
Visst, fint vill alla ha, men det får va nån form av gräns på det hela. 
Jag vet att jag pratade med mamma om detta för en massa år sen. För jag tyckte alltid vi hade det som rörigt hemma, tills vi tog ett ryck å städade som tokar..Men hon sa åxå att hon fått lära sig att inte bry sig om det sen hon träffade pappa.... Eftersom han inte var van denna ordning. Så det är en vanesak med andra ord..... 
Men det går ju inte att komma ifrån att jag mår som bäst när allt är puffat å klart och jag mår inte alls bra när det är stökigt....
Å det är lättare att avkontrollera mig än att få de andra i hushållet att börja puffa kuddar på samma sätt som jag när dom helt enkelt inte har samma ögon som jag!
 
Nog om detta. Nu är iallafall huset städat efter konstens alla regler och från nu ska jag försöka att inte låta mig påverkas av alla hårstrån som ligger fel...
 
AH!!! en stilla fröjd för mitt öga och min själ, när det ser ut så här överallt i huset.
Allt är puffat, i ordning, snyggt, rent å fint...
Sen räcker det att nån lägger sig i soffan å kastar runt med kuddar å filtar å lämnar ett par sockor på golvet å lite matrester på bordet.... Ja, ni fattar 
 
 
 
Taggar: Diagnoser;

Trögt

Den senaste helgen föregicks ju av en hel del planerande av mig och Jennie som var lite av anledningarna till resan. Bland annat så hade jag sammanställt en massa bilder på alla tokigheter vi gjort senaste 8 åren. De blev en hel del det ska jag säga. Till bilderna skulle man försöka minnas vilket år det var samt vart och varför.Det var svårare än jag trodde. Man minns knappt själv vad man varit med om uppenbarligen. 
 
Men det var väldigt kul att leta bilder och minnas alla tokigheter vi faktiskt gjort. Sen hade både Janne och Jennie satt ihop små filmer med alla gamla synder. Där fick vi verkligen skratta gott. Det är ju så kul att det bara är vi som tycker det är roligt åxå. Ingen annan skulle ha lika kul åt dom filmerna som vi. Alla är delaktiga och alla har varit lika tokiga genom åren. 
 
Men som alltid när man haft sådär kul en hel helg så blir det lite av ett vacuum när man landar på hemmaplan. Förväntningarna var stora innan vi åkte och jag höll på längta ihjäl mig. Och helgen blev ju åxå precis så bra som det var tänkt. Så nedslaget i verkligheten blev lite hårt. Men jag har ju bestämt mig för att inte låta det påverka mig lika mycket som tidigare, men jag får som kämpa lite. Den där känslan av meningslöshet är svår att få kontroll på. 
 
Att dessutom landa i ett hus som inte heller är ordentligt städat på länge är inte heller nån hit. Sen försöker jag bemästra mitt stora behov av att ha ordning överallt. Det går inte när man är tre eller fler som bor i ett hus.  
Eller det går, men då får man springa som en galning å plocka kläder och torka bord å puffa kuddar, vilket jag åxå gjort i alla år.
Jag känner mig lite less på det faktiskt. Men det verkar vara bara jag som far illa av att borden är kletiga av Oboy och fil, och spisen är skitig och det är disk som inte "hamnat" i maskinen. Och jag tror der är DET om stör mig mest. Att jag ska va den enda som inte kan slappna av förrän borden är torkade och disken i maskinen.
 
Jag vill inte låta det påverka mig så som det gjort i alla år, då jag misstänker att även det är en av anledningarna till mina dippar när jag annars åxå är lite "låg" eller svag eller vad man ska säga. Sen blir det tydligare nu när vi är så få hemma. Är man många kan man skylla på det, men nu är vi inte många å det går ändå inte att ha fint...
 
Jag började iallafall för nån vecka sen med att låta bli att bädda på morgonen. Det är inte kul att lämna eller komma hem till en obäddad säng, men jag övar lite...
Sen har jag ju min "ordning och reda hörna" i Vilmas gamla rum. Där är det bara jag som är ( å katten förståss), så där kan jag ha ordning hur mycket jag vill utan att nån annan än jag stökar till. Men det krävs som sagt lite övning att inte känna panik över att det är ostädat på andra ställen i huset och att det ska irritera mig nåt så vansinnigt, för vad gör det ens att det inte är tip top? Egentligen inget alls...
 
När jag är på topp bryr jag mig inte att det är jag som får plocka, sopa skräp, torka bord, ordna kuddar i soffan och bädda sängen. Men när energi nivån är lägre så påverkar det mig. Så jag önskar jag bara kunde "sluta se" sånt. men det kanske inte går.
Jag övar på iallafall.
 
Hur som helst så var vi alla i helgen ganska överens om att ett bot till deppiga dagar är att scrolla runt bland bilderna på alla tokigheter vi gjort, då mår man genast så mycket bättre..
 
Så här kommer en sån bild... Man kan inte annat än le  när man ser den eller hur?
 
Ha en bra vecka alla och städa inte i onödan :-)
 
Jimmy å Janne från vårat "Bröllop" i Holmträsk 2017
 
 
 
 
 
 
Taggar: ADHD/ADD, Psykisk ohälsa, Vänner;