Livet är som att cykla, för att hålla balansen måste du fortsätta framåt

Visst är det  så att när det börjar vara vår vill man kliva ur sin ”gamla päls” och in i en ny och fräsch. Man vill ut, man vill förnya, man vill LEVA!

Jag har inte upplevt det så starkt de senaste 2 vårarna eftersom jag varit uppfylld av andra jobbiga tankar.  Men nu känner jag av vårkänslorna på ett helt annat sätt.

Jag läste i en tidning nyligen att Skilsmässor är smittsamt. Jag vet inte om det är så, men det är väldigt många som har, håller på eller skall separera bland mina bekanta och i min närhet.

Man blir förvånad av en del medan på vissa har sett det länge. När Jimmy separerade var det en stor nyhet i Burträsk eftersom det inte var så många tidigare som gjort det. Det blir konstigt bland vänner och i bekantskapskretsar.  

Hur skall man hantera en ensam separerad person?
Hur skall man sen hantera den ”nya” som kommer in?
Kan man vara vän med båda parter och hur då?
Hur blir det med barnen och deras vänner?

Jag sa till Jimmy att dom förmodligen var startskottet och att fler skulle följa, och så blev det. 

Bland mina vänner är det tyvärr, kanske man måste säga, lite vanligrare. Min separation gick väl inte helt obemärkt förbi, men det var inga konstigheter. Det enda som varit konstigt i detta är nog Peter och hans val att helt ställa sig på sidan och hålla sig undan. Flera av Peters vänner säger att dom kommer att fortsätta bjuda in oss båda på saker och inte ”välja” ut nån.  Och det har varit så hela tiden. Till en början valde jag att inte gå på saker för att Peter skulle få en chans först. Men nu är det snart 2 år sen och sista året har jag valt att delta på saker med resultatet då att Peter hållit sig utanför. Men igår när jag träffade honom fick jag en känsla av att han strax är på banan igen.

Jag har vänner som är mitt uppe i en separation, några som går och funderar och vänder hit och dit på problem, och så nån som precis tagit beslutet.  Alla ni står inför jobbiga tider och det är ni alla medvetna om.  För mig tog det ett år att komma till beslut och två år att komma vidare.

Beslutet att separera eller lämna nån kommer av timmar / dagar/ månader eller år av funderingar, kval, ångest och tårar, dåligt samvete för att man sårar en annan person, sina barn, ställer till det för omgivningen. Man har svårt att ta beslut för att detta är vad JAG vill, det är egoistiskt och ingen vill vara egoist.   När man väl kommit fram till beslut kommer nästa: vem skall flytta och vart?
Jag tänkte; bara jag kommer mig till min lägenhet och får börja om så blir allt bra.
MEN det är då det verkliga arbetet börjar. Då är man själv med allt. Jag och Jimmy hade en gemensam resa i detta på var sitt håll men det spelar ingen roll. Det är tungt.  Men jag tror man måste ta den där tiden att hela, ta reda på vad man vill och vem man är.

Att separera är en sorg, ett sorgearbete, men det tar en vidare. Man blir en annan människa, men lär sig otroligt mycket om livet och om sig själv och om andra.  Ur tårarna, ångesten, det dåliga samvetet och skammen kommer nåt nytt.
Det spirar.
Och till er alla som är inne i denna sväng just nu vill jag bara säga, att det kommer bättre tider. Det är tungt, hopplöst och livet känns ibland som det är över. 
Jag vet,  jag har rest genom detta.

Jag delar den erfarenheten och alla känslorna med den man jag älskar och  strax skall flytta ihop med.  Vi har gått igenom samma sak, gjort samma misstag. Jag hoppas det har gett oss båda den grund och den styrka som gör att vi kan hålla ihop resten av livet.

Ni alla kommer åxå en dag att hitta den person ni kan dela allt detta med. Jag hoppas verkligen att ni alla får uppleva känslan av att vara riktigt kär. Ömsesidigt förtroende, trygghet, glädje och lycka.

Jag trodde aldrig jag skulle känns såhär när det var som tyngst. Men nu är jag där. Jag klarade det – VI klarade det och det kommer ni åxå att göra. Kramar till er alla som läser, men främst till er som är inne i detta just nu.  Ni vet ju vilka ni är.

 
 
 

 

 

Alla tänker på att förändra världen, men ingen tänker på att förändra sig själv.

Tiden går fort nu, veckorna rusar förbi och nu har det gått en vecka igen. Det är SÖndag och jag sitter i soffan som vanligt, Skillnaden är att det fortfarande är ljust och att klockan bara är strax efter 6. Skall strax på gymet.
 
Jimmy och grabbarna var här i helgen och det var fullt upp hela tiden. 
I fredags var vi på hotellet och lyssnade på "Just for Fun". Vi åt buffé där nere och sen dansade vi lite innan vi for hem. Barnen var hemma i huset och Isak och Moa var åxå där. Vid 12 tiden var Vilma trött och ville sova och vi kände väl att vi åxå var ganska nöjda med kvällen. Vi hade trevligt med Rödå gänget och det var bra drag på hotellet. 
 
Lördag var det riktigt fint väder och vi var ute och grillade korv och pinnbröd. Försökte oss på lite skran - och bob åkning men det gick sådär. 
 
Idag var vi till mina föräldrar och fikade. Peters pappa var åxå där och det kändes som märkligt först att han och Britt var där, men det gick bara fint och dom var sig lik. Vi var ckså förbi Peter och hundarna på vägen hem. Vilma pussade på hundarna och jag hann byta några ord med Peter. Det kändes helt okej och jag tycker han såg ut att må bara bra. Han berättade att han gjort slut med kvinnan han följt med senaste året och att det kändes bra. 
 
Nu skall jag fara till gymet innan denna helg är över. Ida är hos Marcus och jag hoppas hon kommer hem så vi kan prata sommarjobb senare ikväll.
 
Det har varit så full rulle ikväll att jag inte hunnit fundera så mycket över livet som jag brukar, men det kommer väl senare. Massor med saker rörs i min skalle än, men det är mest fragment som inte hunnit bli några djupare betraktelser än.... men det kommer...
 
 
Vilma fixade mitt hår på fredag kväll. Lockar för hela slanten. Det blev fint
 
 
Bandet in action. Micke, Helena, Berit, Kjell och så "Konrad" på trummor
 
 
 
Det var länge sen jag grillade pinnbröd. Men det var gott till korven
 
 
Njöt av solen gjorde vi åxå. 
 
 

Solen värmer upp mitt inre....

Och även mitt yttre... Det är efterlängtat och jag tror alla vaknar till liv nu.

Trots detta så är jag sjukt trött just nu. Jag brukar kunna vara det på våren, men i vinter har jag försökt förbereda mig för ”Vårtröttheten” på alla sätt jag kan för att kanske slippa detta...

D och B vitamin har jag ätit hela vintern. Ända sen i höstas.  Berocca har jag druckit i flera år. Men jag är ändå såå trött.

Jag sover ju bra nu åxå. Det är ju skönt.  Nån natt har det varit jobbigt att somna och förra veckan var det riktigt besvärligt men dom flesta nätterna går det bra och jag sover hårt ända fram till 4,15 då katten väcker mig och jag måste kasta ut henne….Sen somnar jag om igen.
Under  vintern har jag tagit en insomningstablett en kväll / vecka. Oftast söndag kväll, för att jag skall sova bra och få börja veckan utvilad.  Jag tror att det har räddat mycket. Framför allt under mina grubbleri perioder, för av nån anledning skall det startas en massa tankar när man lägger sig och vissa tankar ställer till det så det bara inte går att somna och jag har inte bråkat med mig själv alls i den frågan. Har jag inte somnat inom en timme så tar jag en tablett.
De senaste nätterna har jag nästan somnat av innan jag lagt mig och det är lite ovanligt att jag är så himla trött.

I tisdags när jag var hos Jimmy hade jag varit till massören på dagen och han startade igång nånting i min nacke som gav mig en ordentlig huvudvärk och sen blev jag så trött att jag var som en zombie hela kvällen. Jag sov en hel timme framför TVn på kvällen men somnade ändå på kvällen.  Men det är ju skönt att man kan sova. Jag har ju provat att ligga vaken åxå.

Jag hoppas tröttheten är övergående och inte en signal på nåt dåligt. Men jag kan tro att det är våren, för lite sol i vinter, alla saker som nu ramlat på plats och lämnar efter sig massor av plats i min hjärna där tröttheten kan smyga in.

Det är ju inte så att jag helt slutat tänka och fundera, men det är lite andra tankar nu. Lite trevligare saker.
Jag har redan börjar fundera på hösten och lösningar för mig och Vilma att kunna hålla kvar lite vid vissa saker. Vilma kommer exempelvis att konfirmera sig med sin gamla klass.  Det är dom 4 tjejerna från Rödå som skall ta samma variant som Ida gjorde, vilket betyder ett läger på hösten, ett på sommaren nästa år och så nån helg mitt emellan. Inga veckoträffar eller annat så det kommer att funka och det blev hon jätteglad för. Det är som ett trevligt litet gäng och jag tror dom kommer att hålla ihop ett tag.

Sen håller jag på att fundera på lösningar för att kunna behålla min Step /  Tabata grupp till hösten.  Förhoppningsvis med hjälp av några andra så vi kan ta några gånger var. Det känns åxå kul. Då får jag träffa mina föräldrar och äta middag med dom på torsdagar. Vilma kan följa med om hon vill och träffa sina vänner och, ja gruppen som är så himla trevlig att ha hand om kan åxå fortsätta. Tänk vad saker kan lösa sig bra om man bara vill!

Just nu så känner jag mig lycklig. Solen skiner, jag ser fram emot en helg med både party och familjeliv och förhoppningsvis fint väder. Sen är det April och påsk och hux flux är det sommar….

Hälsporren verkar vara på väg bort och jag kan snart ta en promenad, bara en sån sak

Livet går vidare för Sunkmamman.

 
Jag satt ute på lunchen och slumrade till en liten stund. Härligt!! Livet är på väg tillbaks