Du kan inte hindra sorgens fågel från att flyga över ditt huvud, men du kan hindra den från att bygga bo där.

I morse vaknade jag upp med huvudvärk, sjukt öm häl och både ångest och sorg i hjärtat. Jag brukar inte önska att jag skall få magsjuka eftersom det är det värsta jag vet, men idag hade det varit en befrielse att få käkas ut allt dåligt och denna amöba av taggtråd som fått fäste i min kropp och som jag inte kan bli av med.
 
Det är lite ironiskt att jag för en vecka sedan fick det positiva beskedet att jag får en 50% placering i Hällnäs bara för att veckan efter få beskedet att min hyresvärd har en köpare på huset.... 
Ja, det var nästan så jag kände det på mig. Men det kunde ju kommit en annan vecka än denna. Eller kanske lika bra att få beskedet på en skit vecka . 
 
Dagen var så jobbig att jag är alldelet slut nu när jag äntligen kommit mig till soffan. Har grusiga ögon och ont i skallen. Vi har lagat mat, Ida och Marcus har åxå ätit här och vi har pratat om vilka altenativ vi nu har i livet. Det finns inte så många och i det här fallet låter jag Vilma fundera occh bestämma. Jag har bett henne fundera högt, det är ju för henne det ställer till mest, Ida flyttar ju till hösten.
Vi pratade åxå om att göra nåt kul tillsammans framöver och jag får se om det blir nåt av den ide jag har. 
 
Det är med väldigt blandade känslor jag sitter i källaren och slö tittar på TVn som kanske kommer att sluta funka i morgon eftersom jag sagt upp mitt VIASAT abonnemang från 1 februari. Jag eldar å eldar men blir inte varm ändå.
 
Inget är säkert med den eventuella köparen, men Lena har lagt ut krokar och hon vill ju bli av med huset så hon kommer att sälja det förr eller senare. Frågan är om vi skall bestämma att vi flyttar till sommaren oavsett, för vi kommer knappast få bo kvar i de 2 år vi hade hoppats på så Vilma skall få gå ut 9an på Renforsskolan.
 
Jag har ägnat hela veckan åt att försöka räkna ut varför jag mått så dåligt och nu har jag ju fått min anlening. Vi kanske kan säga att jag var synsk...?
 
I morgon kommer Jimmy och grabbarna. Vi skall på stan en sväng och kolla på bilar till mig sen skall vi se om vi har nån TV att se Melodifestivalen på...... 
 
Sunkmamman gör en tidig kväll i kväll, för att förhoppningsvis må bättre i morgon...En dag till är över....
 
 
Tänk vad enkelt att vara katt. Bara att äta, sova och leka sig genom livet. Eller som den här...Njuter framför min kamin i värmen. 
 
 
Vilma funderar på livet...

Att hålla fast vid ilska är som att hålla fast vid glödande kol med avsikt att slänga den på någon annan; det är du som blir bränd

Ilska är så mycket lättare att hantera än ångest har jag kommit fram till, så mina vänner,  ni kanske får hålla tillgodo med en ARG Sunkmamma  istället för en ledsen.  Tyvärr kan man på kuppen såra nån och sen skall jag må dåligt över det, så jag förvarnar er nu innan det händer.

Känslor kommer och går och jag kan ju hoppas att den vilt flammande ilskan och frustrationen är gör att jag blir av med den ångest jag haft i flera dagar. Jag hoppas en del av det går över under kvällens pass, men jag har ju blivit välsignad med nånting som liknar en hälsporre, så jag har himla ont i ena hälen och svårt att gå ordentligt.  

Var till sjukgymnasten idag och han ville kolla med ultraljud för att kunna utesluta det.  Men i annat fall var det en inflammation och det är inte mycket bättre det tydligen.

Hälen går man ju på hela tiden, och kan jag inte träna då vet jag inte vad jag skall ta mig till. Jag hade tänkt säga upp mitt gymkort, men jag kanske måste ha det kvar ett tag till för att komma åt crosstrainer och cyklar om jag inte kan gå eller springa…

Idag var jag parkerad på stolen hela dagen.  I Hällnäs behöver jag inte upp å serva chaufförer hela tiden och då kan jag vila hälen.

När vi ändå är inne på ämnet chaufförer..


Det kom in en DHL åkare idag på mitt kontor i Hällnäs som skulle lasta ett lass.  Han pekar på min Luleå hockey tröja som hänger på väggen och skrattar hånfullt:


”Höhöhöhö  men vilken konstig färg det var på den där tröjan då..  höhöhöhöhö”

Jag tittar på honom där han står i sin röda DHL tröja med gult tryck tamejtusan exakt samma nyans som min Luleå tröja och svarar:

”Vad menar du? den har ju samma konstiga  färg som din tröja…”

Platschefen i Hällnäs var på väg in i rummet, men han bara vände och gick ut, men är chauffören gått så kom han in med några bitar mörk choklad  med chilismak till mig och sa:  ” Vad ARG du är idag du är alldeles svart i ögonen”  Chokladen gjorde mig tillfälligt på bättre humör , men ilskan är kvar.


JA!! JAG ÄR JÄVLIGT SKÖNT UNDERBART FANTASTISKT ARG PÅ ALLT JUST NU!!!!!!


Så, då var det sagt- igen.

I förra inlägget från Hällnäs skrev jag ju att det var mindre hets i Hällnäs kring hockeyn, men jag tar å det bestämdaste tillbaks det för i morse hade nån hängt en varsel väst över min Luleå tröja  och det saknas ju inte hängare i mitt rum om man så säger…

Vad är det med folk? Jag blir såååå trött. I början var det som kul att vara lite eljest å hålla på ett annat lag än 99% av alla andra på kontoret och eftersom en av de första frågorna jag fick på min första rund tur på kontoret i Bygdsiljum  var:  ”Vad håller du på för lag? ” så borde jag fattat att jag redan där borde ha sagt ”Inget”  MEEN Jag ÄR från Luleå och det är jag stolt över.

Men från nu kommer jag inte att nämna hockey varken här eller nån annanstans, det är lixom inte kul längre…..


Ja det var lite KRÄKS från en förbannad  Sunkmamma och att det råkade bli just den där åkaren eller hockeyn som fick ta smällen, ja så blev det idag.  


Men ilskan gör mig kreativ och jag skulle nog kunna ringa upp vem som helst idag och skälla på vad som helst. Jag hoppas bara att det går över och följs av nåt bättre, för den förlamande tröttheten eller det apatiska vill jag inte ha tillbaks. Dagens filt är full av taggtråd och det är mycket bättre än den våta filten, så är det.

Nu skall jag fara å köra skiten ur min ilskna kropp på kvällens Step / tabata. Jag kommer inte att hålla tillbaks på min egen kropp och smällen med den ömma hälen får jag ta i morgon.


Ännu en skit dag är strax över och jag och taggtråden ser med fasa fram emot morgondagen…..Skall jag vakna upp och HATA livet eller skall jag vakna upp och vara ledsen.  Den som lever får se….

 

Rädsla är vägen till den mörka sidan. Rädsla leder till ilska. Ilska leder till hat. Hat leder till lidande.

 

 

 

Om jag måste falla, låt det bli från ett högt ställe.

Vet ni  hur det känns när man bara är trött på allt, trött på sig själv, trött på att tänka, trött på att planera livet i minsta detalj och sen ändå inte få ihop alla bitar på slutet.
 
Det känns som nån har hängt en tyngd i hjärtat och det bara vill nedåt. Man vill ligga på golvet och bara göra ingenting. Blundar man kommer tårarna och det är tungt att andas och det finns en känsla av att vilja springa ifrån nånting, skaka av sig, som en hund skakar av sig vatten.... 
Ena stunden vill man skrika och gråta, andra stunden bara krypa ihop i fosterställning och aldrig stiga upp mer. Man fryser inifrån och inga kläder i världen värmer..... Ja...typ.
 
Så har det varit i några dagar nu och det är med våld jag får mig själv ut känslan för att utföra det jag måste. Arbeta, laga mat få ihop livet.....planera, planera och åter planera......
 
Jag stannade i Burträsk igår för att få en kväll med Jimmy, men inte ens det kunde få mig ur känslan, och det är lite ovanligt. Jag var som i dimma hela kvällen, seg, trött ledsen och tung i sinnet.... Tur han hade grabbarna hemma för jag var inte så trevlig att umgås med.... 
 
När jag kom hem idag och började med maten kom Ida hem. Jag gav henne en kram och direkt kände hon att det var nånting, inom loppet av 5 sekunder. Hon frågade vad det var, och varför jag var så sorgsen, jag orkade inte förklara men hon kände att nåt inte var som vanligt.
 
Tjejerna var på bra humör ikväll och tur var väl det. Vi hjälptes åt att möblera om lite och Vilma bakade kladdkaka. Jag körde en Paulo kvart för att se om det kändes bättre efter och jag är förvånad över att min kropp kändes så smidig och pigg att utföra fysiska aktiviteter med. Men nu har jag duschat och känslan är kvar....
 
Jag kan fortfarande inte säga vad som är fel eller vad som hänt för det vet jag inte och ärligt talat orkar jag inte bry mig om det heller.
Den våta filten bestämmer själv när den tänker ge sig av verkar det som och trots att jag använder alla mina knep för att få av mig den så lyckas jag inte. Den får väl ligga där då. 
 
Tur det är Hällnäs i morgon , där kan jag sitta i mitt rum och känna mig hur vissen som helst utan att påverka alla andra i rummet, just nu känns det som en befrielse.
 
 
 
Såhär ....ungefär känner jag mig......