Livets olika skuggor gör målningen vackrare

Ibland slår det mig att jag är ganska lyckigt lottad ändå.
 
Jag lever med mina flickor i ett fint hus, har ett bra jobb och en fantastisk relation med världens mest fantastiska man och han har två fantastiska pojkar.
Vi tar det bästa ut allt.
Våra härliga stunder med varandra när det bara är jag och Jimmy och hela livet bara kretsar krig oss 2.
 
Sen våra egna stunder med respektive barn där vi bara kan njuta av dom och deras behov. Åsså våra stunder när vi är en enda stor "regnbågsfamilj". Händer inte så ofta men när det händer så går  jag å Jimmy omkrig och trivs.
Dom  vi älskar mest är runt oss båda och det är fantastiskt. 
Jag vet inte om vi kommer att lyckas få ihop det såpass att vi hamnar under samma tak alla, vi får väl se. Tillsvidare är det såhär. Bara att hitta friden och ron i det.
 
Under några dagar har jag varit "ensamstående mamma med två tånårstjejer" med allt vad det innebär. 
Ida jobbar hela veckan och tyvärr har det regnat en hel del.
Men vi har roat oss ändå. Söndagnatt var varken tjejerna eller katterna hemma på hela natten men igårkväll hade jag alla hemma och då mår jag som bäst.
I morse sod jag länge i dörröppningarna hos tjejerna och bara njöt av att se som sova och må bra i sina sängar.
Jag älskar dom över allt annat och jag mår som bäst när dom är nära mig. Dom jobbar på att klippa "navelsträgen" och jag både vill och inte vill.
Jag hoppas dom för alltid kommer att känna att där jag är är "hemma" och att dom känner sig trygga med mig, men åxå att dom har styrkan och tryggheten hos varadra livet ut. 
 
Jag hade fått i uppdrag av Peter att tömma huset. Jag har ju hela våren försökt få en "date" med honom för att soretera ut saker jag är mera osäker på vem som äger, men det har aldrig passat honom. Nu fick jag ett sms att rummet i källaren måste  tömmas. Sagt å gjort.
Jag å Vilma for dit och jag måste ju säga att han gjort det lätt för mig. Han och Åsa hade burit ner varje pinal som hade med mig och tjejerna att göra till källaren. Det vara bara att sortera; Slänga - Myrorna- Ta med hem. 
På tre timmar hade vi sorterat, kört två lass hem samt ett på tippen. Skönt. Ännu en dörr att stänga.
 
Vi kunde konstatera att hans nya flickvän verkligen fått ordning på huset.  Jag vet inte riktigt hur det såg ut på Dianas tid , men jag lyckades i alla fall  aldrig få det trivsamt.
Men Åsa har verkligen lyckats.
Det var fint, rent, ordning och reda. Mysigt och ombonat.  
Vad jag kunde känna var att han verkligen hittat nån som kan göra huset rättvisa. Man får bara hoppas hon inte är påverkad av "Erland" som spökar runt där, eller känslan av att två kvinnor tidigare försökt.....
 
 
Måndag kväll fick jag mig åxå till gymet. Kändes som det behövdes. Skönt att få köra slut på musklerna. Men trots att jag levt  "The Jimmy style"  i nästan två veckor, vilket betyder gofika, go mat, godis, hamburgare, chips, sena nätter och till och med nån skvätt öl, så har jag inte gått upp ett gram. Mycket märkligt.
 
Idag var jag och Vilma på stan.  Hon shoppade lite kläder och annat, men eftersom jag fortfarande är lite darrig ekonomiskt vågade jag inte göra några utsvävningar. Det blev dock lite solcell lampor och några lyktor för att få till det på min mörka gård.
 
Sen kom Eva på middag. Eva är kusin med Inger och det är genom henne jag och Inger träffades. 
Eva och jag träffades när jag som nyinflyttad Umeåbo jobbade på Konsum.
Hon var då ambulerande och hoppade in där det behövdes personal. Eva hade ett stort umgänge som jag minns det och snabbt blev jag inbjuden på fester, Nyårsesor till Kittelfjäll, 30 års fester och annat skoj. Eva var min första bästavän i Umeå.
 
Under en vistelse på ett Hälsohem träffade hon Christer från skåne och så småningom flyttade hon ner dit.
När jag fick Ida 1998 var Eva det första valet till Gudmor. Hon var med på dopet i Svanstein aldeles innnan hon flyttade söderut. Hon har varit den bästa Gudmor man kan tänka sig och aldrig missat en jul eller födelsedag. Idag är det mer Ida och Eva som har kontakt och Vilma är nästan lite avundsjuk på Idas Gudmor som alltid kommer ihåg födelsedagarna :-)
 
Hon fick Joar samma år som jag fick Vilma, men tyvärr kom vi ifrån varandra med åren. Nu när hon är uppe hade jag bestämt mig för att vi bara MÅSTE ses och ikväll kom hon.
Vi åt middag och snackade alla 4. Men sen försvann tjejerna och det blev bara jag och Eva kvar.
Det ar så himla trevligt att få möjlighet att sitta och prata sådär,  även om det är svårt att få ur sig allt på en kväll.  Jag lämnade henne adressen hit till bloggen och jag hoppas du läser Eva. Jag hoppas åxå att du förstår hur mycket jag önskar vi kunde ses oftare och hur mycket jag faktiskt saknat dig de senaste åren. Jag är så himla glad över den här kvällen och jag hoppas vi kommer att få fler såna här kvällar framöver. Det gör inget att det är långt mellan träffarna bara dom blir av.
 
Nu sitter jag som "vanligt" med ett ljus tänt, musik som bara jag gillar. Ida är hos Marcus, Vilma i duschen och i morgon skall jag ta med mig Vilma och Mimmie och fara till Jimmy och grabbarna. På torsdag kommer Ronny,  Anna och barnen. Jag hoppas på fint väder så vi kan vara på stranden. Åka vatten skidor , grilla och bara har det bra....
 
Nu är det dax att gå isäng. I morgon går jag in i ett "annat liv" för en stund...... Livet går vidare för Sunkmamman
 
 
 
Peters katt Svea ville följa oss hem.... hon hoppade in i bilen bland alla kartonger.
 
 
Nu är det mörkt om kvällarna, och idag handlade vi lite lampor och lyktor för att få det mysigt i det kommande höstmörkret
 
 
Jag och Eva....Flera år sen sist, men det kändes inte så när vi pratade....
 
 
 
 

Retreat

Jag lovade ju att göra ett separat inlägg om Vandrarhemmet vi stannade till på utanför Norrköping. Eftersom jag inte vill bli "hittad" vid sökningar så skriver jag inte vad det heter här, men det står på flaskorna nedan, om nån är intresserad att läsa om stället mer än vad jag berättar här.....Jag kan rekommendera ett besök på deras hemsida....
 
Under resan har vi verkligen upptäckt hur mysigt och trevligt och framför allt billigt det kan vara att bo på vandrarhem. Ofta personliga och ibland får man till och med umgås med ägarna. 
Just här var vi helt ensamma.
 
Vi hade problem att hitta och blev guidade på telefon sista biten, över åkrar och in på små skogsvägar. Vi blev mer och mer fundersamma på vart vi var på väg. Vi hamnade tillslut vid en ganska stor gård. En sekelskiftesgård vid vattnet mitt emot Kolmårdens djurpark. 
 
Det visade sig att vi var ensamma på stället och skulle så vara hela natten (tack och lov kan jag tycka såhär i efterhand) Vi blev guidade runt av en granne till ägaren och sen lämnade. Det var jättemysigt. Kändes som att komma hem till nån. 
 
När vi började gå runt och undersöka stället blev vi dock lite fundersamma på vad kursgården egentligen brukar användas till när det inte är vandrarhem. För det var även en kursgård med plats för ganska många deltagare. Inget var låst nånstans, det fanns flera hus på ägorna, bland annat en jättefin bastu i lyxklass på stranden. Där stod ett kylskåp helt olåst med öl och annat i. Bara att ta och lämmna en slant.
Kylarna i huset var åxå fulla med mat och annat , bara att ta om man ville....
 
Badrummet  i huset vi bodde i  var helkaklat och ett stort panorama fönster täckte ena väggen med utsikt mot baksidan av gådern där det stod lite möbler.
 
Vi gick en sväng i den vackra nejden och blev mer och mer faschinerade, imponerade och nyfikna, men samtidigt var det en märklig känsla av att vi var bevakade hela tiden. 
Vi satt länge ute på verandan och pratade och det kändes i hela kroppen att det var nåt säskilt med huset. Både skrämmande och mäktigt.
 
När vi gick isäng vågade vi knappt somna och vi båda hade känslan av att nån annan var i huset även om det inte var så..eller??   Ytterdörren var ju inte låst, så det enda vi kunde göra var att ta ut nyckeln till dörren till sovrummet så ingen kunde komma in. 
 
Klockan 5.47 vaknade jag av den värsta åsk knall jag hört nånsin. Jag är ju ingen åsk älskare så dom efterföljande timmarna var jobbiga. Det knastrade just för blixtarna och hela huset vibrerade av dom hårda och torra åskknallarna. Här hemma är man van ett mullrande men det där var mer som gevärskott aldeles utanför huset. Åskan kom och gick hela morgonen. Ibland var den aldeles ovanför huset och ibland längre bort.  Det regnade och haglade och det var riktigt otrevligt. 
 
På morgonen kom ägarens fru, en Filipinska med en 1 månaders baby samt den kvinna som visat huset kvällen innan. Filipinskan var massös på stället och hon kom med lite broschyrer om kommande kurser. Vi bara tittade på varandra och plötsigt förstod vi liksom...
 
Vad sägs om fljande innehåll i  en av kurserna: 
 
 
Öka din sexuella kompetens, njut mer, få fler orgasmer, få en bättre relation till din kropp och dina känslor. För att få verktyg att skapa en djupare andlig kontakt med din partner, krävs både kunskap och träning. 

Dagarna är fyllda med praktiska övningar där målet är att släppa djupliggande spänningar så att du kan känna och uttrycka mer kärlek i ditt liv. 
Teori varvas med en massa bus och skratt. 
 

Eller kanke en retreat i avancerad sex...... ??
 
 
Dessa kurser varvat med  Vanlig Yoga, Qi gong och en massa annat...men plötsligt förstod vi panorama fönstren i duschen, lappkåtan med en massa madrasser, alla Buddha figurer överallt....... Jösses.
Märklig upplevelse. 
 
Lite bilder då...
 
 
Kolla in deras hemida.... Många spännande kurser på G
 
 
Många figurer och statyer övervakade oss.... Om det var annan övervaking vet vi inte
 
 
Denna följde vi såklart av ren nyfikenhet
 
 
 
Bastun. Kolla texten i golvet.  Den var inte så lätt att upptäcka men syns tydligt i kamerans ljus. 
 
 
Duschen i bastun. Mosaik överallt....
 
 
Vi vandrade längre in på ägrna...
 
 
 
En av många texter som satt överallt
 
 
 
Vårat rum. Vi tog in nyckeln på natten..... Just in case
 
 
 
Resans mest märkliga upplevelse, men samtidigt väldigt spännande. Jag är glad att jag var här med en så "open minded" person som Jimmy. Vi kunde prata om det vi kände och upplevde och det är ett gemensamt minne vi kommer att ha resten av livet. Vi kommer nog aldrig att återvända men vi kommer för alltid att ha minnet av stället med oss
 
 

Nattens mörkaste timme infaller strax för gryning

Ibland käns det som jag lever världens mest konstiga liv.
Under 3 veckor har jag levt som sambo, mamma, campare, semesterfirande resande genom Sverige m.m... Nu sitter jag plötsligt helt ensam i mitt hus i Vindeln.
Huset är tomt så när som på katterna och jag sitter vid datorn med en whisky och lyssnar på låtar bara jag tycker om....
Jag vet inte om jag skall skratta eller om jag skall gråta åt det hela, men märkigt är det i alla fall......Känslor och intryck dansar tango i min skalle och det är ett enda virr varr i hjärtat. 
 
Som jag tidigare skrev så var dagarna i Byske inte som jag väntat mig. Jag hade på nåt sätt hoppats att mina tjejer skulle knyta nya kontakter med dom andra ungdommarna som var med och att det på nåt löjligt romantiskt sätt skulle kännas som om dom fick nya vänner och att deras blivande besök i Burträsk skulle se annorlunda ut. Hur jag kunde tänka så vet jag inte. Det är tonåringar vi snackar om här. Det är inte bara att fösa ihop och tro att alla skall ha det bra. Tjejerna höll sig undan och dom andra som var med hade egna aktiviteter. Jag hade ganska jobbiga dagar men samtidigt trevligt. Jag kommer inte att göra om det på samma sätt nästa år så mycket kan jag säga.
Hur det blir vet jag inte, men så som jag slets mellan allt och alla vill jag inte uppleva igen. Det är svårt att komma in i ett gansksa sammansvetsat gäng som ny. Man måste ta en plats , vilket jag inte riktigt hade enerigi till just då mycket på grund av min oro för tjejerna.
Jag slets mellan dom, Jimmy och alla andra. Att vara 6 i en husvagn för 4 gick dock bättre än väntat och även om det var trngt och tjejrna spenderade halva tiden sovandes så kom alla överens bra. Det kändes trevligt och på nåt sätt börjar barnen hitta och respekera varandra. 
 
Sista veckan har jag och Jimmy varit på resande fot.  Burträsk -  Vindeln - Leksand - Motala - Göta Kanal - Norrköping - Sundsvall - Rödåliden -  Burträsk. 
 
Riktigt mysigt har vi haft och verkligen njutit av varandra, vädret upplevelserna och att få komma bort.
I samma veva som vi kom i väg släppte alla tankar på alla jobbiga saker. Vi var fullt fokuserade på vår resa och att uppleva,  se njuta och skapa gemensamma minnen.
 
Jag kände på en gång bär vi landade i Burträsk igår att det var en annann känlsa i kroppen -  vardag.
Idag har vi varit på Långnäset som är Västerbottens längsta insjöstrand. Fint och trevligt och grabbarna var med. Solen gassade och det blev några dopp i den varma sjön.
 
Sen blev det dax för mig att packa ihop. TTa Idas moppe och åka hem.  Mycket konstigt. Vi har levt ihop länge nu och plötsligt skall vi bara skiljas åt. Bara ett par dagar, men ändå... Två olika liv med mat planering, barn och aktiviteter. 
Jag skall hem till mitt  liv: Bli sunkmamma , planera mat tillsammans med mina barn, få ihop den delen av mitt liv.
Sen kommer jag hem å swisch är alla borta. Ida kastade sig på moppen och sen sover hon hos Marcus. Vilma skjutsade jag till Rödå och Hundsjön där hon skall sova i tält med sina kompisar. Kvar blev jag , som sagt......
 
I ett tomt hus. Mycket kostigt.... Men det är så mitt liv ser ut just nu, bara att gilla läget
 
 
 
Vi började åran resa med ett stopp på Westerlunds cafe. Jättemysigt och väldigt gott. Riktigt trevigt ställe vid gamla Höga kusten bron
 
 
Övernatade gjorde vi på en Herrgård i Leksand, där vi åt den mest fantastika 4 rätters middag vi nånsin ätit. Riktigt gott, lyxigt och mysigt. 
 
 
Efter middan tog vi en promenad längs Siljans strad. Det var tropisk värme och det kändes som vi var utomlands. Fantastisk kväll
 
 
 
 
Dagen efter bar det av vidare mot Motala. Där bodde vi fint i vandrarhem med mycket mysig omgivning aldeles vid Göta Kanala. En joggingtur längs kanalen, och en kvälspromenad senare.
 
 
Vandrarhemmet
 
 
 
Resans mål var Göta Kanal. Här vid Berg slussar där vi steg på M/S Ceres som tog oss till Borensberg på drygt tre timmar, via slussar, akvedukter och trevliga vyer. Jag som inte är en båtmänniska var lite pirrg innan resan, men vi fick bra platser i båten, bra mat och lite historik om kanalen.
 
 
En  annan lyxbåt mötte vi i den Amazonas liknande kanalen
 
 
 
Ett gäng slussar passerade vi åxå
 
 
 
 
Vi hade inte bokat cyklar för hemresan men på nåt sätt fick Jimmy tag på två, så vi cyklade tillbaks till Berg , där bilen stod. Drygt 2 mil. Mycket trevlig tur måste jag säga. 
 
 
 
Ett besök på Cloetta blev det åxå. Godis grisen Jimmy var i himlen <3
 
 
 
Vi bokade en natt på ett vadrarhem utanför Norrköping. Det mest märkligste ställe man kan tänka sig. Det kommer ett helt inlägg om det stället senare.
 
 
Vi hade iaf ett helt hus för oss själva. På natten gick åskan.... Det värsta åskväder jag varit med om.... Återkommer till det i mitt inlägg om stället...
 
 
Dagen efter tog vi färjan över till Kålmården och vidare norrut. Vi stannade i Vaxholm för att sola och bada lite. Vi hittade en liten strand precis i farleden. Värsta E4 med båtar. Även Finandsbåten Cinderella passerade. Det är Jimmy som står och funderar på om han skall orka planka in på båten eller inte...
 
 
Sista natten spenderades på ett vandrarhem på Alnön i Sundsvall. Lika mysigt som alla andra små ställen. Dagen efter låg vi länge på stranden innan vi rullade norrut. Lunch på IKEA, Middag hos mina föräldrar och sen hem till Burträsk
 
 
På söndag morgon kom grabbarna hem och vi tog båten ut till Burträsk fina strand. Sol och bad. Sen damp i alla fall jag ner i verkligheten med ett magplask. 
Nu sitter jag här i mitt tomma hus. Whiskyn är för länge sedan uppdrucken, även rosé vinglaset..... Bara jag, katterna, min Spotify lista "Pain" och mitt trasiga liv.....
 
Att vara Sunkmamma tar på krafterna. Nu blir det att hänga sista tvätten och sen gå isäng. I morgon skall jag och Vilma plockaa ihop det sista av våra saker i Peters hus och sen stänga även den dörren, hoppas bara på bra strandväder under dagen
 
 
Livet går vidare