Livets olika skuggor gör målningen vackrare
Ibland slår det mig att jag är ganska lyckigt lottad ändå.
Jag lever med mina flickor i ett fint hus, har ett bra jobb och en fantastisk relation med världens mest fantastiska man och han har två fantastiska pojkar.
Vi tar det bästa ut allt.
Våra härliga stunder med varandra när det bara är jag och Jimmy och hela livet bara kretsar krig oss 2.
Sen våra egna stunder med respektive barn där vi bara kan njuta av dom och deras behov. Åsså våra stunder när vi är en enda stor "regnbågsfamilj". Händer inte så ofta men när det händer så går jag å Jimmy omkrig och trivs.
Dom vi älskar mest är runt oss båda och det är fantastiskt.
Jag vet inte om vi kommer att lyckas få ihop det såpass att vi hamnar under samma tak alla, vi får väl se. Tillsvidare är det såhär. Bara att hitta friden och ron i det.
Under några dagar har jag varit "ensamstående mamma med två tånårstjejer" med allt vad det innebär.
Ida jobbar hela veckan och tyvärr har det regnat en hel del.
Men vi har roat oss ändå. Söndagnatt var varken tjejerna eller katterna hemma på hela natten men igårkväll hade jag alla hemma och då mår jag som bäst.
I morse sod jag länge i dörröppningarna hos tjejerna och bara njöt av att se som sova och må bra i sina sängar.
Jag älskar dom över allt annat och jag mår som bäst när dom är nära mig. Dom jobbar på att klippa "navelsträgen" och jag både vill och inte vill.
Jag hoppas dom för alltid kommer att känna att där jag är är "hemma" och att dom känner sig trygga med mig, men åxå att dom har styrkan och tryggheten hos varadra livet ut.
Jag hade fått i uppdrag av Peter att tömma huset. Jag har ju hela våren försökt få en "date" med honom för att soretera ut saker jag är mera osäker på vem som äger, men det har aldrig passat honom. Nu fick jag ett sms att rummet i källaren måste tömmas. Sagt å gjort.
Jag å Vilma for dit och jag måste ju säga att han gjort det lätt för mig. Han och Åsa hade burit ner varje pinal som hade med mig och tjejerna att göra till källaren. Det vara bara att sortera; Slänga - Myrorna- Ta med hem.
På tre timmar hade vi sorterat, kört två lass hem samt ett på tippen. Skönt. Ännu en dörr att stänga.
Vi kunde konstatera att hans nya flickvän verkligen fått ordning på huset. Jag vet inte riktigt hur det såg ut på Dianas tid , men jag lyckades i alla fall aldrig få det trivsamt.
Men Åsa har verkligen lyckats.
Det var fint, rent, ordning och reda. Mysigt och ombonat.
Vad jag kunde känna var att han verkligen hittat nån som kan göra huset rättvisa. Man får bara hoppas hon inte är påverkad av "Erland" som spökar runt där, eller känslan av att två kvinnor tidigare försökt.....
Måndag kväll fick jag mig åxå till gymet. Kändes som det behövdes. Skönt att få köra slut på musklerna. Men trots att jag levt "The Jimmy style" i nästan två veckor, vilket betyder gofika, go mat, godis, hamburgare, chips, sena nätter och till och med nån skvätt öl, så har jag inte gått upp ett gram. Mycket märkligt.
Idag var jag och Vilma på stan. Hon shoppade lite kläder och annat, men eftersom jag fortfarande är lite darrig ekonomiskt vågade jag inte göra några utsvävningar. Det blev dock lite solcell lampor och några lyktor för att få till det på min mörka gård.
Sen kom Eva på middag. Eva är kusin med Inger och det är genom henne jag och Inger träffades.
Eva och jag träffades när jag som nyinflyttad Umeåbo jobbade på Konsum.
Hon var då ambulerande och hoppade in där det behövdes personal. Eva hade ett stort umgänge som jag minns det och snabbt blev jag inbjuden på fester, Nyårsesor till Kittelfjäll, 30 års fester och annat skoj. Eva var min första bästavän i Umeå.
Under en vistelse på ett Hälsohem träffade hon Christer från skåne och så småningom flyttade hon ner dit.
När jag fick Ida 1998 var Eva det första valet till Gudmor. Hon var med på dopet i Svanstein aldeles innnan hon flyttade söderut. Hon har varit den bästa Gudmor man kan tänka sig och aldrig missat en jul eller födelsedag. Idag är det mer Ida och Eva som har kontakt och Vilma är nästan lite avundsjuk på Idas Gudmor som alltid kommer ihåg födelsedagarna :-)
Hon fick Joar samma år som jag fick Vilma, men tyvärr kom vi ifrån varandra med åren. Nu när hon är uppe hade jag bestämt mig för att vi bara MÅSTE ses och ikväll kom hon.
Vi åt middag och snackade alla 4. Men sen försvann tjejerna och det blev bara jag och Eva kvar.
Det ar så himla trevligt att få möjlighet att sitta och prata sådär, även om det är svårt att få ur sig allt på en kväll. Jag lämnade henne adressen hit till bloggen och jag hoppas du läser Eva. Jag hoppas åxå att du förstår hur mycket jag önskar vi kunde ses oftare och hur mycket jag faktiskt saknat dig de senaste åren. Jag är så himla glad över den här kvällen och jag hoppas vi kommer att få fler såna här kvällar framöver. Det gör inget att det är långt mellan träffarna bara dom blir av.
Nu sitter jag som "vanligt" med ett ljus tänt, musik som bara jag gillar. Ida är hos Marcus, Vilma i duschen och i morgon skall jag ta med mig Vilma och Mimmie och fara till Jimmy och grabbarna. På torsdag kommer Ronny, Anna och barnen. Jag hoppas på fint väder så vi kan vara på stranden. Åka vatten skidor , grilla och bara har det bra....
Nu är det dax att gå isäng. I morgon går jag in i ett "annat liv" för en stund...... Livet går vidare för Sunkmamman
Peters katt Svea ville följa oss hem.... hon hoppade in i bilen bland alla kartonger.
Nu är det mörkt om kvällarna, och idag handlade vi lite lampor och lyktor för att få det mysigt i det kommande höstmörkret
Jag och Eva....Flera år sen sist, men det kändes inte så när vi pratade....