22 år idag!

22 år har gått riktigt fort, men ändå inte...
Ida föddes på morgonen den 1 april 1998 på Kalix BB efter 24 långa timmar av värkar.
 
Hon kom ut med sugklocka då hon inte hade lust att titta ut för egen maskin. Och precis sån är hon. Hon går ofta egna vägar å har så gjort alltid. 
 
Hon var tidig med att pierca näsan och färga håret blått. Mot strömmen , eller kanske stilskapande? Många fäljde ju efter,  iallafall när det gäller piercing och hårfärg, men vart hon fått alla ideer ifrån det vet jag inte. Sen att hon fortfarande är blåhårig är ju lite coolt. 
 
Hon valde El programmet på gymnasiet och var enda tjej i klassen från år 2. Hon har, liksom jag gjorde, ofta hängt med grabbar under uppväxten och hon har många killkompisar. På jobbet har hon också oftast varit enda tjej på gott och ont. Det är inte alltid lätt att vara enda tjej i ett mansdominerat yrke, även om det blir mer å mer tjejer som väljer El.
 
Jag kan inte säga att det var enkelt alla gånger att uppfostra henne, men nu är hon väldigt enkel att hänga med och det gör jag gärna. Det känns som att vad som än som händer så klarar hon av situationen.
Hon är stark och positiv även om det såklart är jobbiga perioder mellan varven. Den autoimmuna hypotyreos hon diagsostiserades med 2014 har inte altid varit så lätt att lära sig leva med, men hon håller koll, är noga med att ta sina prover och är väldigt välinformerad om sjukdommen, så där behöver jag inte oroa mig.
 
I början av året blev hon uppsagd pga arbetsbrist, men hon har legat i å sökt jobb och det har gett resultat och den bästa presenten av alla just nu är väl att hon börjar sitt nya arbete just idag på sin födelsedag. Bravida Umeå är nu hennes arbetsgivare och det känns skönt. Det sitter sällan fast nånstans hos henne och när hon väl fått en ide är det full fart mot målet!
 
Killen hon hängt med mer eller mindre senaste halvåret är Marcus. En trevlig, positiv å glad kille som känns rätt för henne ( tycker jag iallafall) Hon har än så länge kvar sin lägenhet, men frågan är om hon inte blir sambo inom den närmaste tiden. Lägenheten hade jag hoppats Vilma skulle ta, men just i dessa oroliga Corona tider så vet man ju inte.
 
Jag är så otroligt stolt över dig Ida, och jag hoppas du får en kanon dag på nya jobbet och att du blir firad på de sätt en 22 åring ska bli firad.
Sen hoppas jag du och Marcus kommer förbi Burträsk under påsken så vi får fira lite på riktigt!
 
Älskar dig min illa blå sötnos !
Med ett leende på läpparna för en gångs skull på bild. Men det är så jag ser dig oftast. Du är glad, och full av energi. Men när du väl hamnar i sleep mode så kan det vara så en bra stund. Sova är inga problem när du väl går isäng om kvällarna/ nätterna. En nattmänniska har du alltid varit sen du va liten
 
 
Taggar: Kärlek;

Dagen efter

Det är alltid kul att fylla år, man vet inte riktigt hur dagen ska bli när man vaknar.
 
Vilma ringde mig på onsdag å funderade om hon å hennes kompis Sally kunde komma å äta med mig efter jobbet på torsdan.  Så vi bestämde att fara å äta lite sushi å sen skulle dom köra hem mig till Burträsk så jag skulle hinna med mitt pass klockan 7. Eftersom Vilma skulle vara ledig på fredag så skulle hon evt stanna över också.
 
Så efter jag slutat så kom Vilma å hämtade mig å Sally...trodde jag, men det var Ida !!!
Hon hade kört upp till Skellefteå bara för att jag fyllde år! ...
Så jag blev bjuden på sushi av tjejerna å sen for vi hem till byn så jag kunde köra mitt step pass med min fantastiska Burträsk grupp. Sen hängde tjejerna hos oss tills vi gick isäng. 
 
Idag blev det en lunch på stan med båda tjejerna innan Ida åkte hem igen. Jag blev såååå glad!
Har ju varit lite tungt ett par dagar så att få hänga med dom här två pumorna en kväll gjorde mig på så mycke bättre humör!
Att dessutom få känna sig lite uppskattad och betydelsefull är ju en fantastisk känsla. När jag kom hem hade Jimmy köpt blommor och det är inte så vanligt att det händer, så det var åxå en glad överaskning!
 
Ett bra slut på veckan å en bra början på helgen!
Ha en bra helg alla, de ska jag ha!
 
Mina två älsklingar!
 
 
 

Tonårsmorsan lämnar in...

Sådärja. Då har man lämnat "tonårsmorse" tiden.
 
Det är både med glädje och fasa jag nu kan kategorisera mig själv som "Sunkmamma med vuxna barn".  
 
Idag blir Vilma 20 år och lämnar tonåren.
 
Det betyder, som sagt, att jag inte har några egna tonåringar längre. Dennis fyller 20 i slutet på året och Petter har 4 år kvar innan han lämnar tonåren, men det är nåt speciellt för mig ändå idag.
"Vuxen" är man ju officiellt när man blir 18, men Vilma har ju bott hemma till i höst och jag märker ju mer och mer att hon lever sitt eget liv nu.
 
Jag är glad att vi 3 hängt ihop så mycket som vi gjort när dom vuxit upp. Dom har ju bott hos mig på heltid från dom var 4 och 6 år .Vi har en fin relation och jag kan inte säga att jag ångrar att vi inte gjort mer tillsammans, för jag tycker verkligen att vi gjort mycket  och jag har alltid satt dom i första rum och planerat efter deras intressen och aktiviteter. 
 
Det enda jag skulle önskat var väl att Ida bott hemma med oss lite längre. Hon flyttade ju till sin pappa redan när hon var 16 och började gymnasiet i Umeå då vi  andra flyttade till Burträsk och jag missade att ha henne nära i slutet på hennes tonårstid. DET kan jag ångra.
Hon höll lite distans ett tag, men nu är hon som tillbaka och vi pratar med varandra flera gånger i veckan och fortfarande skriver jag "Gonatt" till dem båda varje kväll. En gammal rutin som inte riktigt vill lämna oss...eller mig kanske. Men så länge dom gör detsamma så fortsätter vi väl. Kanske när jag ligger på hemmet och är senil och inte minns om det är dag eller natt att det blir svårare...
 
Vilma då. Hon har ju som jag tidigare skrivit haft lite jobbig tonårs tid, men sakta men säkert blivit mer och mer stabil. Jag vet att jag sprungit både före och efter många gånger och det kanske  snarare stjälpt än hjälpt henne på sin väg till självständighet. Men jag tycker hon är på god väg att bli en stabil och självsäker kvinna... Kvinna!!  Bara att säga så känns väldigt märkligt. Men det är ju det hon är nu. En ung kvinna , egen lägenhet, jobb, vänner och ett liv fullt med spännande saker att se fram emot. Vad ska det bli ? Eller HUR ska det bli?
Hon klipper navelsträngen vilket är helt i sin ordning, men det kommer över mig ibland ändå. Att jag numera inte har några "barn" utan vuxna döttrar. Det känns konstigt. Jag är inte alls lika inblandad i alla beslut som tas av dessa två tjejer längre men jag blir fortfarande konsulterad och indragen när det behövs , och det hoppas jag kommer fortsätta. Jag släpper gärna allt jag har för händer när jag blir tillfrågad som mamma. Vilma har jag försökt stötta kanske lite mer än nödvändigt i allt som hon ställs inför nu när hon ska stå på egna ben, och ibland, eller ofta, blir hon irriterad när jag tjatar om allt som man "måste" göra och ta reda på, kolla upp å gå med i. Men nu när hon fyller 20 ska jag försöka låta bli det. Hon måste få göra sina egna misstag även om det gör ont att se. Ida var jag inte alls lika inblandad i när hon flyttade hemifrån.
 
När dom va 10 å 12 skrev jag ett brev hur jag trodde deras liv skulle vara nr dom va 18, det har dom båda fått. Sen har jag funderat på hur det kommer se ut när dom är 30...det ska bli intressant att se om jag har prickat in nåt rätt där alls. Breven är klara iallafall.
 
Nu hoppas jag att du får en fin födelsedag Vilma. Att festen ikväll bli som du önskat och att jag lyckas få till smörgåstårtan imorgon som du vill ha den.
Puss på 20 års dagen älskade unge!
 
Lillasyster ...
 
 
 
 
 
Taggar: Kärlek;