Dagen efter

Det är alltid kul att fylla år, man vet inte riktigt hur dagen ska bli när man vaknar.
 
Vilma ringde mig på onsdag å funderade om hon å hennes kompis Sally kunde komma å äta med mig efter jobbet på torsdan.  Så vi bestämde att fara å äta lite sushi å sen skulle dom köra hem mig till Burträsk så jag skulle hinna med mitt pass klockan 7. Eftersom Vilma skulle vara ledig på fredag så skulle hon evt stanna över också.
 
Så efter jag slutat så kom Vilma å hämtade mig å Sally...trodde jag, men det var Ida !!!
Hon hade kört upp till Skellefteå bara för att jag fyllde år! ...
Så jag blev bjuden på sushi av tjejerna å sen for vi hem till byn så jag kunde köra mitt step pass med min fantastiska Burträsk grupp. Sen hängde tjejerna hos oss tills vi gick isäng. 
 
Idag blev det en lunch på stan med båda tjejerna innan Ida åkte hem igen. Jag blev såååå glad!
Har ju varit lite tungt ett par dagar så att få hänga med dom här två pumorna en kväll gjorde mig på så mycke bättre humör!
Att dessutom få känna sig lite uppskattad och betydelsefull är ju en fantastisk känsla. När jag kom hem hade Jimmy köpt blommor och det är inte så vanligt att det händer, så det var åxå en glad överaskning!
 
Ett bra slut på veckan å en bra början på helgen!
Ha en bra helg alla, de ska jag ha!
 
Mina två älsklingar!
 
 
 

Tonårsmorsan lämnar in...

Sådärja. Då har man lämnat "tonårsmorse" tiden.
 
Det är både med glädje och fasa jag nu kan kategorisera mig själv som "Sunkmamma med vuxna barn".  
 
Idag blir Vilma 20 år och lämnar tonåren.
 
Det betyder, som sagt, att jag inte har några egna tonåringar längre. Dennis fyller 20 i slutet på året och Petter har 4 år kvar innan han lämnar tonåren, men det är nåt speciellt för mig ändå idag.
"Vuxen" är man ju officiellt när man blir 18, men Vilma har ju bott hemma till i höst och jag märker ju mer och mer att hon lever sitt eget liv nu.
 
Jag är glad att vi 3 hängt ihop så mycket som vi gjort när dom vuxit upp. Dom har ju bott hos mig på heltid från dom var 4 och 6 år .Vi har en fin relation och jag kan inte säga att jag ångrar att vi inte gjort mer tillsammans, för jag tycker verkligen att vi gjort mycket  och jag har alltid satt dom i första rum och planerat efter deras intressen och aktiviteter. 
 
Det enda jag skulle önskat var väl att Ida bott hemma med oss lite längre. Hon flyttade ju till sin pappa redan när hon var 16 och började gymnasiet i Umeå då vi  andra flyttade till Burträsk och jag missade att ha henne nära i slutet på hennes tonårstid. DET kan jag ångra.
Hon höll lite distans ett tag, men nu är hon som tillbaka och vi pratar med varandra flera gånger i veckan och fortfarande skriver jag "Gonatt" till dem båda varje kväll. En gammal rutin som inte riktigt vill lämna oss...eller mig kanske. Men så länge dom gör detsamma så fortsätter vi väl. Kanske när jag ligger på hemmet och är senil och inte minns om det är dag eller natt att det blir svårare...
 
Vilma då. Hon har ju som jag tidigare skrivit haft lite jobbig tonårs tid, men sakta men säkert blivit mer och mer stabil. Jag vet att jag sprungit både före och efter många gånger och det kanske  snarare stjälpt än hjälpt henne på sin väg till självständighet. Men jag tycker hon är på god väg att bli en stabil och självsäker kvinna... Kvinna!!  Bara att säga så känns väldigt märkligt. Men det är ju det hon är nu. En ung kvinna , egen lägenhet, jobb, vänner och ett liv fullt med spännande saker att se fram emot. Vad ska det bli ? Eller HUR ska det bli?
Hon klipper navelsträngen vilket är helt i sin ordning, men det kommer över mig ibland ändå. Att jag numera inte har några "barn" utan vuxna döttrar. Det känns konstigt. Jag är inte alls lika inblandad i alla beslut som tas av dessa två tjejer längre men jag blir fortfarande konsulterad och indragen när det behövs , och det hoppas jag kommer fortsätta. Jag släpper gärna allt jag har för händer när jag blir tillfrågad som mamma. Vilma har jag försökt stötta kanske lite mer än nödvändigt i allt som hon ställs inför nu när hon ska stå på egna ben, och ibland, eller ofta, blir hon irriterad när jag tjatar om allt som man "måste" göra och ta reda på, kolla upp å gå med i. Men nu när hon fyller 20 ska jag försöka låta bli det. Hon måste få göra sina egna misstag även om det gör ont att se. Ida var jag inte alls lika inblandad i när hon flyttade hemifrån.
 
När dom va 10 å 12 skrev jag ett brev hur jag trodde deras liv skulle vara nr dom va 18, det har dom båda fått. Sen har jag funderat på hur det kommer se ut när dom är 30...det ska bli intressant att se om jag har prickat in nåt rätt där alls. Breven är klara iallafall.
 
Nu hoppas jag att du får en fin födelsedag Vilma. Att festen ikväll bli som du önskat och att jag lyckas få till smörgåstårtan imorgon som du vill ha den.
Puss på 20 års dagen älskade unge!
 
Lillasyster ...
 
 
 
 
 
Taggar: Kärlek;

Allhelgona mm

Veckorna dundrar på å vi med dem…

Jag började skriva förra veckan, men kom aldrig fram till att publicera. Men jag gör ett nytt försök nu då…

Förra veckan blev en ganska lugn vecka. Det var inget speciellt nån av dagarna. Mycket Yoga och rörlighets träning och ett å annat ”svett” pass. Men annars ganska lugna kvällar. Ryggen bråkar än, å den verkar aldrig vilja bli helt bra. Sjukgymnasten trodde inte den skulle bli det heller, men mycket bättre om jag fortsätter träna mina rörlighets övningar vilket jag gör såklart. Både med pilatesboll och utan.

Helgen blev en riktig familj helg. Fredag var vi på O´Learys och åt med Vilma,  Petter, Dennis och Ebba. Sen var det en del festligheter på G för dem eftersom det var Halloween och Allhelgona och en massa annat på G.

Lördag var vi bortbjudna på middag till Nicklas och hans ”särbo” Anna. Vi åt väldans gott och sen pratade vi lite om den MC tur vi planerar för sommaren till Finland. Vi får se hur många vi får med oss dit. Ska bli kul i alla fall även om den resan kommer innebära en del båtåkning som inte ligger högst på min ”gilla att göra ” lista…men det är bara att bita ihop. Att komma sig till Åland är ju tyvärr inte möjligt utan en liten sväng på havet först. Men att åka hoj där ska visst vara fint.

På söndag blev det ett himla ”kids race” hemma. Alla var hemma å vände på olika tider och dom avlöste varandra rent bokstavligt. Petter for iväg först, å då kom Vilma i samma veva. Sen kom Ida och Marcus och alla de ”mina” åt middag med oss…

Sen precis när dom for kom födelsedagsbarnet Dennis och hans Ebba hem å packade ihop alla Dennis saker…

Nu är han officiellt utflyttad så nu väntar ett litet race hemma med rumsbyte för Petter. Det blev som tomt när Dennis for även om han inte varit hemma så mycket på slutet. Men nu är det bara Petter kvar som är hemmaboende å det bli ju nåt nytt att förhålla sig till. Han är ju dessutom hos Camilla varannan vecka, så nu är vi där: Jag å Jimmy ensamma i huset. Men det bli ett nytt kapitel att skriva på. Dedär med att flytta ihop med hemmavarande tonårsbarn har ju varit lite jobbigt för mig å inget jag skulle rekommendera egentligen så nu när det bara är Petter kvar så kommer det nog att bli en helt annan sak hemma.

Idag är de måndag och jag ska till Ida å sova  när jag fått mig nya naglar hos Anna

Gomiddag hos Nicklas och Anna på lördag
Jimmy va lite trött på Söndag morgon så jag tog en promenad själv på morgonen. Kyligt men vackert 
Sen hann jag både laga mat å baka på söndag mellan varven då kidsen kom å gick