Du kan inte förändra det förgångna, men du kan förstöra nuet genom att bekymra dig om framtiden.

Torsdag igen. veckorna går ganska fort ändå även om det går som sakta. Konstigt. Jag håller på att packa för en helg i husvagn med Jimmy, pojkara och några andra som jag inte känner. Det känns både och att fara iväg sådär utan tryggheten av vänner jag känner, men det skall samtidigt bli trevligt att lära känna nya. Jag är väl inte direkt i min socialasta fas just nu, men jag vet ju att jag kan gå undan om det behövs. Sen är ju Jimmy med såklart. Jag hoppas på fint väder så man kan vara ute. Jag får ju egentligen inte vara i solen med tanke på peniccillinkuren jag äter, men solskyddsfaktor 25 kanske hjälper. 
 
I går följde Jimmy med hem . Det är alltid lika mysigt att ha honom i huset. Vi var runt älven en sväng och sen klippte jag gräset i en rasande fart. Känns så bra när vi får leva "familjeliv" mellan varven och jag längtar till vi får det på riktigt. 
 
Jag vet inte om det blir nåt skrivande under helgen så jag är i Piteå havsbad, så jag vill så länge önska er alla en trevlig helg och hoppas helgen kan få mig att ta ytterligare ett steg framåt och ge mig lite näring och energi att komma längre från hålet jag var ner i förra veckan. Jag vet inte om jag är uppe än, men man kanske kan förklara det som att jjag sitter på kanten och dinlra med benen. Just nu är det ett lock på men det är inte stängt och jag känner den otrevliga känslan ligga och lura på mig....
 
 
 
 
Jimmy vid forsen igår. Massor av vatten
 
 
 
Vi får väl se hur det går att vara i husvagn hela helgen. Här är Ida för två år sedan på Stadsfesten i Skellefteå. Ibland känns det precis såhär....Jag är ju ingen husvagnsmänniska, men man kan ju ändra sig

Vill man se regnbågen måste man lära sig att uppskatta regnet

Dagarna går och den här veckan känns en aning bättre än förra. Jag var helt däckad på söndag kväll. Det blev Jimmys soffa och inget annat. Skönt. 
På måndag eftermiddag var jag på samtal med "St Lukas". Jag har fått ett par egna samtal med dom och det käns skönt. Blev mycket snack om min senaste vecka, När man sätter ord på allt som händer så förstår till och med jag att det är jobbigt att leva ibland. 
Måndagkväll stannade jag hos Jimmy och det blev gymet en sväng. Lena ringde och talade om att elräkningen som brukar vara på 6-700 kronor denna gång var på 2000, och skall betalas nu. Jamen det var ju det som fattades på det andra. Vad värre är jag har inte den blekaste aning om varför den är så hög. Enligt Lena hade det aldrig hänt tidigare... Vad skall man göra åt det då? 
 
En kass lön efter sjukskrivningen, en konfirmationsavgift, en fortkörning och nu en elräkning...... Om förra  månaden var tuff så kommer denna att bli fruktansvärd. Paniken steg och även hopplösheten. NÄR skall allt bara vända igen. NÄR skall ekonomin bli stabil. NÄR skall jag få MÅ RIKTIGT BRA???? 
 
Tänk om jag kunde få vinna lite pengar.... Bara lite. Men sånt händer ju inte när man behöver såklart. Fy så tungt det kändes. Jag nallar lite mer på reserverna och hoppas jag får tillbaks på skatten denna månad så jag kan täppa till några hål. Eller så får jag flytta ut i ett hus på landet med vedeldning, göra mig av med bilen kanske, sluta äta, sluta leva eller nåt...Blä
 
Ikväll var jag hem till mamma och pappa och planerade lite granplantor. Snackade bort en stund och fikade. 
Just nu sitter jag hemma och mår skit. Är så less på allt så jag vill bara krypa under en sten och ruttna där. 
 
 
Små söta granplantor
 
 
120 plantor på en timme..... 

Lita på att strömmen bär dig. Den känner till vägar du inte ens kunnat drömma om.

Ja, då var en mycket annorlunda helg snart slut. Jag har bara en lite mysig detalj kvar och det är att åka till Burträsk, kura ihop mig i Jimmys famn och få sova nära honom. 
 
Fredan blev konstig. Peter skickade ett sms vid 11.30 att Sally somnat in..... Usch. Det var tur jag var ensam i Hällnäs på kontoret. Det var många tårar skall jag säga. Hällnäs flaggade passande nog på halv stång under dagen eftersom en av deras numera pensionerade medarbetare begravdes på eftermiddan... Så stämningen på sågen för övrigt var gansa dyster. 
 
Efter jobbet hann vi på Sallys grav och lägga en blomma. Det kändes konstigt att hon bara låg där, under stenhögen....Älskade Sally.....
Vi var förbi dom andra hundarna sedan för att fylla på lite positiv energi av dom två livfulla tjejerna som är kvar.
 
Ann Jeanette kom ganska sent på kvällen och vi åt vid 9 tiden på kvällen. Sen satt vi och snackade länge. Det är mycket att prata om när man inte setts på nästan 10 år. Hon var sig lik i övrigt och det kändes verkligen inte som 10 år sen sist. 
 
På lördag var det strålande väder och vi gick broarna runt före frukost. Sen var det vårmarknad i Vindeln och vi var där en sväng. 
Eftersom vi skulle på krogen på kvällen hade jag lejt Idas Marcus som chaufför och vi åt middag alla + Vilmas 2 kompisar Ronja och Mimmie. Sen blev vi stylande av tjejerna. Eftersom jag typ aldrig är ut så blev det som en rolig grej. Marcus var så tjusig som chaufför och vi blev körda in och hem så lungt och tryggt i min SKoda.
 
Vi hade jättekul på Schlagerklubben. Vi dansade i princip hela kvälllen och det var såååå kul! Det är jätteänge sen jag dansade sådär. Mycket bra terapi att "försvinna" in i dimman på dansgolvet. Bra musik och hyfsat med plats på dansgolvet.
 
På söndag blev det en sväng igen broarna runt och sen ett besök hos mina föräldrar på morsdag. Ann Jeanette for hem och jag kan konstatera att helgens besök och aktiviteter gav mig mer energi än jag hade vågat hoppas på. Vi är ganska lika på många sätt och har himla kul ihop samtidigt som vi kan prata om allt. Vi har många liknande historier bakom oss i livet och det är som härligt att kunna snacka och skratta åt alla dumheter vi gjort och alla jobbiga perioder vi gått igenom. 
 
Endast en gång under helgen fick jag känning av ångesten. Den kom krypande på lördag morgon. Men på nåt vis lyckades jag skaka av mig den under dagen , för på kvälen var det bara gasen i botten och maxat med energi....
 
Nu sitter jag i soffan och skall bara avsluta här , äta middag och sen rulla mot Jimmy. Det känns skönt att få avsluta helgen med honom och få börja arbetsveckan med honom även om jag känner den krypande oron komma smygande som vanligt på söndagarna. 
 
Jag summerar denna helg som aktiv men energigivande och jag hoppas det räcker en stund in på nästa vecka. 
 
 
Halv stång i Hällnäs på fredan
 
 
Sallys grav....
 
 
Broarna runt på Lördag morgon
 
 
Snart svämmar det över...
 
 
Styling pågår
 
 
Full fart
 
 
Klara för krogen, med våran stiliga chaufför
 
 
Marcus och tanterna