Dagen efter

Det är alltid kul att fylla år, man vet inte riktigt hur dagen ska bli när man vaknar.
 
Vilma ringde mig på onsdag å funderade om hon å hennes kompis Sally kunde komma å äta med mig efter jobbet på torsdan.  Så vi bestämde att fara å äta lite sushi å sen skulle dom köra hem mig till Burträsk så jag skulle hinna med mitt pass klockan 7. Eftersom Vilma skulle vara ledig på fredag så skulle hon evt stanna över också.
 
Så efter jag slutat så kom Vilma å hämtade mig å Sally...trodde jag, men det var Ida !!!
Hon hade kört upp till Skellefteå bara för att jag fyllde år! ...
Så jag blev bjuden på sushi av tjejerna å sen for vi hem till byn så jag kunde köra mitt step pass med min fantastiska Burträsk grupp. Sen hängde tjejerna hos oss tills vi gick isäng. 
 
Idag blev det en lunch på stan med båda tjejerna innan Ida åkte hem igen. Jag blev såååå glad!
Har ju varit lite tungt ett par dagar så att få hänga med dom här två pumorna en kväll gjorde mig på så mycke bättre humör!
Att dessutom få känna sig lite uppskattad och betydelsefull är ju en fantastisk känsla. När jag kom hem hade Jimmy köpt blommor och det är inte så vanligt att det händer, så det var åxå en glad överaskning!
 
Ett bra slut på veckan å en bra början på helgen!
Ha en bra helg alla, de ska jag ha!
 
Mina två älsklingar!
 
 
 

Pusselbitar

Vi brukar ju alltid säga att vi är som pusselbitar jag å Jimmy. Så har det känts sen vi träffades och blev ett par.
Det är som vi kompletterar varandra på ett väldigt bra sätt även fast vi är så himla olika, eller kanske just därför. 
 
Vi har egentligen inte alls så många sidor som är lika när jag tänker efter. Jag är extremt organiserad och vill ha koll på saker långt i förväg. Han är precis tvärt om, han är "här och nu" och vad som händer efter det blir ett senare problem.
Han kan äta vad som helst å hur mycket som helst å jag kan inte ens sväva ut lite så har jag lag på mig 2 kilo. Han är kvällspigg och morgontrött och jag är kvällstrött och morgonpigg. Jag överlever inte utan frukost eller alla andra måltider, han kan struta i att äta nästan en hel dag. Han gillar att stå i centrum , jag hatar det , förrutom när jag leder eller står på scen i olika sammanhang. Han är en riktig tävlingsmänniska, jag är tvärt om. Jag är alltid i tid, han är alltid precis eller strax efter utsatt tid, Jag har ett stort bekräftelsebehov, han vet att han är bra ( ler ).Jag är mer nyfiken  och vill se mig om i världen, han är mer en hemmakille. Jag springer på å går an hemma, medans han lätt kan chilla i soffan en hel dag. Jag brusar upp å blir lätt arg medans han har väldigt lång stubin. ... osv. jag kan hålla på hur länge som helst... Men jag tror att det är just detta som gör att vi kopletterat varandra så bra. Men även att vi ryker ihop mellan varven. 
 
Men olikheterna har lärt oss mycket om livet och att anpassa oss och som jag sa i början av vårat förhållande:  "Han är en riktig utmaning" , så känner jag fortfarande. 
 
Vi trivs varandras sällskap och har aldrig tråkigt tillsammans. Jag drar gärna  iväg honom på saker som han inte skulle komma på själv att göra medans han puschar mig att gå över gränser och utmana mina demoner, fobier  och rädslor. 
Vi kan diskutera i timmar så länge vi inte berör de ämnen som vi blir ovänner av.  Han gillar att laga mat vilket inte är min starka sida, men jag älskar att hänga med honom i köket å göra de jag kan. Där kan vi åxå lätt spendera en helkväll med bra musik och en öl. 
 
Helt enkelt två väldigt olika människor men som ändå passar ihop...
Hur galen jag än kan bli på honom ibland så finns det ingen förrutom mina barn som jag skulle vilja spendera tid på en öde ö med. Vi har aldrig tråkigt och det finns alltid nåt att prata om och vi är verkligen fortfarande helt galet förälskade i varandra ...
 
Denna helg är ganska utan planer. Vi börjar med en typisk "JimmyochMagganhemmaenfredagkvällutanplaner" med att laga en god middag och äta sent och sen kanske spela ett parti schack eller nå som vi kan göra när vi bara är vi två hemma. Eller så händer nåt annat under kvällen som vi inte planerat ännu. 
Hur som helst så ska vi ha en härlig helg min pusselbit å jag, å det hoppas jag ni alla ska ha åxå.
Min julklapp till oss. Precis som allting annat så är vi olika även här, Jimmy är dålig på att använda smycken å jag älskar det!
Men jag få påminna honom att ta detta på sig  :-)
 
 
 
 
 

Tonårsmorsan lämnar in...

Sådärja. Då har man lämnat "tonårsmorse" tiden.
 
Det är både med glädje och fasa jag nu kan kategorisera mig själv som "Sunkmamma med vuxna barn".  
 
Idag blir Vilma 20 år och lämnar tonåren.
 
Det betyder, som sagt, att jag inte har några egna tonåringar längre. Dennis fyller 20 i slutet på året och Petter har 4 år kvar innan han lämnar tonåren, men det är nåt speciellt för mig ändå idag.
"Vuxen" är man ju officiellt när man blir 18, men Vilma har ju bott hemma till i höst och jag märker ju mer och mer att hon lever sitt eget liv nu.
 
Jag är glad att vi 3 hängt ihop så mycket som vi gjort när dom vuxit upp. Dom har ju bott hos mig på heltid från dom var 4 och 6 år .Vi har en fin relation och jag kan inte säga att jag ångrar att vi inte gjort mer tillsammans, för jag tycker verkligen att vi gjort mycket  och jag har alltid satt dom i första rum och planerat efter deras intressen och aktiviteter. 
 
Det enda jag skulle önskat var väl att Ida bott hemma med oss lite längre. Hon flyttade ju till sin pappa redan när hon var 16 och började gymnasiet i Umeå då vi  andra flyttade till Burträsk och jag missade att ha henne nära i slutet på hennes tonårstid. DET kan jag ångra.
Hon höll lite distans ett tag, men nu är hon som tillbaka och vi pratar med varandra flera gånger i veckan och fortfarande skriver jag "Gonatt" till dem båda varje kväll. En gammal rutin som inte riktigt vill lämna oss...eller mig kanske. Men så länge dom gör detsamma så fortsätter vi väl. Kanske när jag ligger på hemmet och är senil och inte minns om det är dag eller natt att det blir svårare...
 
Vilma då. Hon har ju som jag tidigare skrivit haft lite jobbig tonårs tid, men sakta men säkert blivit mer och mer stabil. Jag vet att jag sprungit både före och efter många gånger och det kanske  snarare stjälpt än hjälpt henne på sin väg till självständighet. Men jag tycker hon är på god väg att bli en stabil och självsäker kvinna... Kvinna!!  Bara att säga så känns väldigt märkligt. Men det är ju det hon är nu. En ung kvinna , egen lägenhet, jobb, vänner och ett liv fullt med spännande saker att se fram emot. Vad ska det bli ? Eller HUR ska det bli?
Hon klipper navelsträngen vilket är helt i sin ordning, men det kommer över mig ibland ändå. Att jag numera inte har några "barn" utan vuxna döttrar. Det känns konstigt. Jag är inte alls lika inblandad i alla beslut som tas av dessa två tjejer längre men jag blir fortfarande konsulterad och indragen när det behövs , och det hoppas jag kommer fortsätta. Jag släpper gärna allt jag har för händer när jag blir tillfrågad som mamma. Vilma har jag försökt stötta kanske lite mer än nödvändigt i allt som hon ställs inför nu när hon ska stå på egna ben, och ibland, eller ofta, blir hon irriterad när jag tjatar om allt som man "måste" göra och ta reda på, kolla upp å gå med i. Men nu när hon fyller 20 ska jag försöka låta bli det. Hon måste få göra sina egna misstag även om det gör ont att se. Ida var jag inte alls lika inblandad i när hon flyttade hemifrån.
 
När dom va 10 å 12 skrev jag ett brev hur jag trodde deras liv skulle vara nr dom va 18, det har dom båda fått. Sen har jag funderat på hur det kommer se ut när dom är 30...det ska bli intressant att se om jag har prickat in nåt rätt där alls. Breven är klara iallafall.
 
Nu hoppas jag att du får en fin födelsedag Vilma. Att festen ikväll bli som du önskat och att jag lyckas få till smörgåstårtan imorgon som du vill ha den.
Puss på 20 års dagen älskade unge!
 
Lillasyster ...
 
 
 
 
 
Taggar: Kärlek;