Felfinnaren hittar fel även i paradiset.

Nu har det gått några dagar en det blir ingen skillnad så jag får nog helt enkelt konstatrera att det är en svacka igen. Kanske inte lika djup som dom jag haft tidigare,  men dock.
 
Det fanns en enda fördel med att pendla själv och det var att jag kunde använda hemresan som "pys ventil" och gråta ut när det samlats tillräckligt mycket jobbiga saker hos mig. Det är svårare nu och ibland svämmar det bara över. Jag bara måste låta tårarna få komma och det kanske är svårt att förklara att man är ledsen för egentligen ingenting.... Eller såklar det är nånting men inget speciellt som hänt. Jag är bara ledsen och mår bara dåligt.
 
Hela helgen har jag släpat runt p mig själv här hemma och bara känt mig ur form, ledsen och trött på allt.
Å då verkar det inte spela nån roll att hela huset är fullt av ungar och att Ida och Marcus är här , som jag längtart så mycket efter.
 
Den våta foilen har lagt sig tillrätta och både när jag somnar och när jag vaknar så har jag ett välbekant tryck över bröstet. Känns som nån kramar om hjärtat hårt och det är så obehagligt.
Jag sover dåligt. Vaknar ofta och kan inte somna eller sova länge på morgonen heller. Jag blir såklart trött av det och det känns som jag vill springa ifrån känslan på nåt sätt. Jag vet bara ite hur.
 
Torsdag och fredag var jobbiga dagar på jobbet. Jag var mycket ensam i rummet, vilket inte kanske gör så mycket men det ställer höga krav på mig att vara på alerten och ta hand om alla chaufförer som kommer och skall lasta. Jag blir ideligen avbruten i arbetet och det är lite trögt att starta om igen.
Dessutom var det en massa onödigt tjafs kring Norge transporter som tog väldigt mycket kraft och energi. 
 
Ida och Marcus kom som sagt på Lördagkväll och vi åt gott, spelade spel och snckade en massa. Idag har dom mest varit instängda i Vilmas rum och snackat och lyssnat på musik. Mysigt det med...
 
Just nu är Jimmy med Petter i Skellefteå på en fotbollsmatch. Jag skall laga mat och sen skicka iväg ungdomarna, sen skall jag försöka ladda om för en ny vecka. Men just nu skulle jag bara vilja krypa under stenen....
 
 
Jimmys lillebror Erik hade kalas hemma för sin son Ebbe som fyllde 2 år. Han fick en MC som vi köpte på Ullared i somras. Han blev väldigt glad över den....
 
 
Vi spelade lite spel på kvällen
 
 
Syskonkärlek.....

Även om yttre omständigheter kan vara svåra, så är nyckeln till lycka hur vårt sinne svarar på dem.

Ibland är man bara så trött och slut och det känns som man inte ska orka nånting.
Just nu har jag landat i soffan efter kvällens STEP pass på badhuset. Det var fullt på passet och det är ju jättekul. Dom har tagit in några extra brädor för att fler ska få vara med och det är ju fantastiskt. Nästa vecka kör vi igång med höstschemat och det ska bli spännande. 
 
Men jag är trött. Jag tog ut mig idag, inte mer än vanigt kanske, men när man inte har nån extra energi så tar det stopp.... För en gångs skull så VILL jag krypa in under den våta filten och bara låta alla andra ta hand om allt omkring mig.
 
Jag tror jag landat nu efter sommarens flytt och allt runt omkring. Det har varit trevligt fantastiskt men åxå jobbigt med omställningen. 
 
Veras död har påverkat mig mer än jag trodde. Mycket för att mitt eget liv just nu inneburit att jag på nåt vis förlorat Ida. Ida lever men det gör ont att inte få träffa henne när jag vill och jag kan inte ens föreställa mig hur det är för Inga och Torbjörn som inte längre ens kan prata med sin dotter, Jag vill bara gråta när jag tänker på det och det är så sorgligt.
I veckan kom dödsrunan i VK och den var så himla fint skriven (se nedan)
 
http://www.vk.se/1258632/vera-arnberg-rodasel
 
I måndags möttes vi av nyheten att en av våra kollegors pappa tagit livet av sig under helgen. Så himla sorgligt och jag vet inte riktigt vad jag skall säga till honom när han kommer tillbaks till jobbet. Usch, sånt gör en nedstämd och det är bara så jobbigt och svårt att greppa all sorg.
 
I övrigt är det en tyngre dag idag och det beror som sagt på att jag är trött och slut och kanske för att allt stannat runt mig. Jag har åter tid att reflektera över livet och allt som händer, men jag orkar inte riktigt med allt känner jag. 
 
Jag har lite ont i halsen åxå och det gör inte saken bättre. Dessutom har jag sovit lite dåligt på slutet och det är ju såklart alla delar som gör det hela.....
 
Jag hade nog räknat med såna här dagar och dom skall väl finnas i ett liv antar jag för att man skall uppskatta dom bra dagarna. Livet i stort är bra och det är kanske därför jag låter mig själv hamna här.... Jag skall låta det gå några dagar så får vi se...
 
 
 
 

Det är inte vad du ser på som betyder något, det är vad du ser.

Söndag idag. Jag sitter med ett glas rött. Lite ovanligt för mig på en söndag , men det kändes helt rätt till älggrytan. 
 
Denhär helgen var den första på 2 månader som jag och Jimmy var helt ensamma. Det kändes så lyxigt på fredag kväll att få huset och Jimmy för mig sjäv.
Vi lagade god mat och bara njöt av varandras sällskap hela kvällen. Vi satt länge och patade och det var första gången på länge vi kunde göra det. 
 
På lördag var vi en sväng på stan och sen på kvällen var vi bjudna till Flarken på Susrtrömming hos en jobbarkompis till oss båda. Det var riktigt trevligt och faktisk åxå gott.... Min nyvunna smak för suring håller i sig. 
 
Olov och hans fru är åxå födda 68 och har tre barn tillsammans. Den äldsta har jobbat på våran avdeldning isommar. Jättedktig och väldigt trevlig tjej. Hela famljen verkar må så bra ihop.
Alla tre barnen var med på middan och stämningen dem emellan är så himla ärleksfull.
Det är trevligt att se och jag hoppas jag själv kommer att ha det så även när banen flyttat och när vi varit tllsammans många år. Det går att ha det bra tillsammans efter många år, och för mig som inte lyckats mer än 8 år som mest var det skönt att se. Det finns äkta kärlek och det går att hålla den vid liv. Det krävs säkert en hel del arbete, men det är fantastiskt att se att det finns par som verkar hålla kärleken levande. Stämningen blir varm och trivsam i sällskapet. 
 
Idag blev det bara lite pyssel hemma och det känns som vi bärjar landa som sambos. 
 
Livet går vidare för  Sunkmamman och det känns fortfarande stabilt och lugnt
 
 
Suring i bagarstugan hos Olov och Elenore.