Världens bästa

 
Det är svårt att låta bli att nämna de fantastiska Svenska prestatinerna i VM. Charlotte Kalla och Johan Olsson Tänk att vara Världens bästa på nånting . Ingen annan är bättre i HELA VÄRLDEN.... Måste vara svårt att förstå även för dessa två fantstsia idrottare. Mycket imponerande.
 
Själv är jag medelbra på många saker och det räcker för mig. Jag har ingen vinnarskalle och har ingen som helst tävingsinstinkt. Det är förmodligen det som gör att jag ger upp lätt, vad än saken gäller.
 
Orkar jag inte springa mina 5 kilomenter så skiter jag i det. Jag går istället. Det är inte en bra egenskap om man skall bli bra eller bäst på nåt. Jag gav upp mina försök att lära mig åka snowboard och kör det ihop sig vid pianot ger jag upp ganska snabbt exempelvis.
 
Jimmy å andra sidan är en problemlörare av rang. Han ger sig inte förrän han löst problemet, viket kan ta mer eller mindre länge. Vid en dator eller annan teknisk utrustning kan han fastna länge om han inte får till det. 
 
I övrigt i veckan har jag kört 2 step pass  och foten håller än. I kväll testade jag den ganska hårt, vi får se i morgon om jag kan gå eller...
 
På jobbet rör det på sig lite och det är ju trevligt. Jag hamnar i lite nya arbetsuppgifter med anledning av vårans chefs sjukdom och endel är riktigt intressanta och spännande. Jag skall få vara med vid lite diskussioner och förhandlingar med transportbolag och det känns intressant. 
 
På fredag skall jag , mina döttrar och Marcus gå och se "50 shades..." Jag vet inte om det är lämpligt att se den med sina tonårsdöttarar och en svärson, men dom vill och har inga problem de det så vi kör på. Jag har läst boken och även om jag inte var så imponerad av den skall det bli kul att se filmen. 
 
Lördag blir det Lycksele och lite 90 tals party och det skall bli riktigt trevligt. 
 
Jag mår bra nu och även om jag vet att det brukar vara så strax innan en krasch så känns det försiktigt positivt. Tankarna snurrar omkring och jag får ingen riktig ordning på dem och det är inte riktigt som det brukar vara så jag tar det som nåt positivt...
 
Vi kör på ett tag till så ser vi vad som händer... 
 
 
Jag fortsätter längta till fjällen och då speciellt Tärnaby som jag har ett speciellt förhållande till såklart...

Gör vad du tror är rätt, inte vad andra tror är rätt. Det är trots allt du som går igenom det - Okänd

 
Oj, jag vet inte vart denhär veckan tog vägen riktigt. Har inte skrivit en rad sen i måndags.
 
Nu är det iallafall söndag och den här dagen blev en lång dag. Har inte gjort mycket mer än en promenad på sjön, ett spinningpass, lite VM på TVn och så har jag bakat och lagat lite mat för i morgon ...oj, det blev nog en del ändå ser jag.... Men det var en skön dag och en hel del slappande i soffan.
 
Veckan var helt okej. Foten håller ihop och blir inte sämre, men inte bättre heller och det spelar som ingen roll vad jag gör,  det är bara stiljte. Så nu trycker jag på och tränar som vanligt, men lindar, isar och sköter om den lite extra. Jag har lärt mig leva med smärtan tror jag och det är ju kanske inte bra men det funkar.
 
Vi har fått en ny kollega (igen) som skall fungera som en arbetsledare tror vi. Jag hade honom som lärare på Logstilutbildningen och han har åxå bott i Rödåsel, så för mig är han ingen  främling. Får han bara hållas så tror jag han kan hjälpa oss massor. Det känns bra iallafall. Anna har kommit tillbaks på 50% och vi hoppas alla att det skall funka bra för henne. 
 
Helgen blev riktigt trevlig. Det var tänkt vi skulle på Afterwork ett gäng på fredag, men det slutade med en middag henmma hos oss med ett annat par, Carola och Nicklas.
Dom träffades på Juldan på Världshuset och båda är kollegor till oss  på Martinsons.
Det blev en trevilg kväll med god mat av kocken Jimmy. Klockan var nog närmare 2 när vi kom oss isäng.
 
Lördag var vi en sväng på Vintermarknaden här i Burtäsk och sen såg vi Mello här och var en sväng på Världshuset. Där var det dött så det blev en kort sväng,  Men det var en trevlig kväll och hela helgen har vi varit väldigt sociala och det är riktigt trevligt att det "lossnat" ordentligt för oss som par. 
 
Helgens väder har får mig att längta ordentligt till fjällen och jag hoppas vi får komma oss dit under våren. Jag vet bara inte vem vi skall "anfalla" för att komma oss dit. Så är det nån som har ett boende och är sugen på besök är det bara att höra av sig...
 
Det snurrar en massa i skallen nu och jag fortsätter fundera hur jag skall formulera mig här. Det är väldigt mycket känslor i omlopp men än får dom mig inte att må dåligt men det finns ju saker jag funderar på som gör mig lite ledsen. Det mesta rör mina barn och det är väl saker jag bara måste bearbeta och vända till nåt bra. Endel går inte att göra nånting åt just nu och det är kanske det som är det svåraste för mig . Att "gilla läget" och acceptera att det är som det är. 
 
Relationer är svårt och det är fortfarande en del att göra på den fronten. Jag och Jimmy har det himla bra tillsammans och det är en trygghet för mig och jag vet jag att jag gjort rätt val och kommer älska honom livet ut,  så där är det bara att fortsätta elda och ligga sked.
Jag är fortfarande så glad att vi hittat varandra och lycklig över att få älska honom och att få bli älskad tillbaks...
 
Det var lite Sunk-funderingar från soffan. Nu väntar en ny vecka som kommer att avslutas med en party helg i Lycksele tillsammans med en del Rödå folk, bland annat Ronny och Anna . Det ser jag verkligen fram emot. 
Barnen har en vecka kvar av skolan innan sportlovet  sen får dom en liten paus från skolan. 
 
 
 
 
Sunkmamman med lockar i håret och allt
 
 
Victoria, Katarina, Anna, Carola, Jag och Annica  på väg till Världshuset
 
Nedan bild är exakt två år gamal. En skön dag här i Burträsk på skoter....
 
 
 
 
 
 

Vart du än går, gå med hela ditt hjärta. - Konfucius

 
Efter två kraschade äktenskap och ytterligare nåt sambo förhållande som sutat i krasch kanske jag inte är den som skall tala om hur man skall leva ett bra förhållande... Det jag KAN säga är hur man inte skall göra, eller vilka larmsignaler man måste ta på allvar. 
 
En sak som är viktig är dock är att elda på. Men det är väl knappast nån nyhet.
 
För mig är närhet viktig och detsamma för Jimmy, därför slutar vi alltid dagen med att ligga sked. Det spelar ingen roll om nån av oss går isäng före den andra. Att somna utan att ha legat nära nära, det har inte hänt httills en enda kväll när vi sovit i samma säng. Känslan av närheten och värmen och kärleken sprider ett sånt lugn i mig att jag bara måste få den lilla stunden. 
 
Jag sa en kväll till Jimmy att oavsett vad som händer så får vi inte hoppa över det. Eftersom jag är morgonpigg och i 9 fall av 10 stiger upp först så brukar jag smyga mig en stund bakom Jimmy även innan jag lämnar sängen. Det känns bra att även starta dagarna så.
 
Idag är det måndag och jag har kört ett step pass. Första gången utan att ha en tejpad fot och utan Pronaxen. Nu ska vi se vad som händer. Blir det värre så kommer jag ringa VC och begära en Cortison spruta...
 
 
 
 
Jag är övertygad om att det är bra för 
relatinen att ligga så. Jag skule ialla fall inte klara mig
utan den stunden.
Det är alltid lika mysigt.
 
Så rådet från Snnkmamman är att skeda mer :-)
 
 
 
Inte bara vi männsikor tycker om närheten, finns hur mycket bilder som helst på djur som "skedar"...