Man måste uppleva livet, inte bara leva det.....

Det blir mycket text i helgen.  Men som sagt är det ett av mina syften med bloggen att skriva och sen kunna gå tillbaks och läsa…Sätta ord på tankarna och få ner dom i text.

Jag var bjuden på två fester igår. Den ena i  ”Världens bäste by” som jag besökte en kortis igårkväll. Folk jag känner väl och känner mig trygg med. Jag har , eller har haft, en given plats där och har trivts bra i det gänget, fullt av galningar och tokskallar..... Den andra i Bygdsiljum, en cykelfest / husvagns sista med några jag känner och andra som jag inte känner. 

Jag antar att det var raj raj på båda håll igår , på morgonen hade jag fått mess från båda ställena nångång mellan 2 och 3 på natten.

Det första jag ser när jag går in på Fejjan nu på morgonen är partybilder från Rödånäs. En hel del drickande och Jelzin dunken töms ordentligt och det verkar till och med som några bokstavligen badar i sprit. Vilma säger när hon ”scannat” av Fejjan på morgonen ”Mamma jag tror det var bra att vi for hem igår…..”  Ja det var det nog...

Festen i Bygdsiljum vet jag inget om än, lär väl få höra de åxå så småningom… Det känns i alla fall trevligt att jag blev bjuden att delta där.  Det är väl en av sakerna som känns bra med framtiden och mitt ”nya” liv…När jag tog beslutet att lämna Peter och Rödånäs så blev det ju åxå att lämna ”Världens bästa by” och alla trevliga människor och festligheter där. Jag kommer ju att ha kvar flera av dom som vänner, men det kommer att vara svårt att både jag och Peter skall delta på festligheter där och jag vill inte tränga ut honom ur gemenskapen i byn.  Jag lämnar plats för honom att fortsätta umgås med alla där… Därför känns det bra att man ser att det finns andra gäng dit man är välkommen . Livet går vidare....

I morse vaknade jag som vanligt vid halv 9. Ida och Anna hade fått med sig en killkompis hem. Han låg fullt påklädd med mössa och allt i en saccosäck mitt på golvet och tjejerna låg i var sin säng. Hans hjälm låg på golvet  i hallen och moppen utanför uppgången. 

Jag tog en promenad med Troja broarna runt och stegen kändes faktiskt lite lättare idag. Det känns som dom mörkaste och hopplösaste tankarna har pyst ut under natten och plötsligt upptäcker jag färger på träden när jag går. Var tvungen att stanna och fota lite. Antingen har färgerna kommit under natten eller så har jag bara inte sett dem tidigare. Jag vet inte, men vacker är det i alla fall i naturen just nu.....

Idag skall jag och Vilma baka. Hade tänkt göra det igår men då fanns inte orken. Nu ska vi se hur det går....

Vackra höst löv med älven i bakgrunden.....

 Detta är jag just nu.... De gul bruna fula löven längst ner är det jag lämnar, den dåliga olustiga och sjuka känslan jag haft i kroppen ett bra tag... Det röda på mitten är just nu...Smärtsam, men inte helt utan hopp, På väg att vissna men inte riktigt än....och inte riktigt helt.  De gul gröna löven längst upp är jag...om ett tag. Stark och frisk och full av liv. Det är målet! Livet... Glädjen och kärleken. 

 

 

 

Vi växer och vi ändrar form, vi upptäcker brister som vi måste rätta till och väljer inte alltid bästa sättet, men vi står ändå kvar.

Under åren har jag varit med på 2 stora hus renoveringar. Det största var nog ombyggnaden av "Filadelfia" i Rödåsel som jag och barnens pappa förvandlade från ett bönhus till en väldigt fin bostad.... Eftersom vi tog det hela "stegvis" så hann jag vara med om att känna att vi var "nästan klara" ett par gånger. Just innan man kommer till den känlan är det alltid värst. Det är jobbigt och rörigt och man känner att "det blir aldrig klart" Jag hoppas att det är det samma med detta... För idag var det rent ut sagt förjävligt! Men man kan ju hopas att botten är nådd nu. Annars vet jag inte vad jag skall ta mig till. Kan inte minnas att jag mått såhär dåligt nånsin förr....
 
Natten var hemsk, jag sov dåligt, vaknade med panik ångest kl 3. Sen var det svårt att somna om. När jag steg upp kl 8.30 tog jag Troja "Broarna runt" men kroppen ville inte lyda, jag fick stanna ofta och vila. Kände mig mer förbannad är ledsen idag och det kanske är bra även om det åxå är tärande och väldigt jobbigt för hjärtat.
 
Jag och Vilma var på stan en svängt. Tyvärr är hon åxå lite ur balans, så vi rafsade igenom det vi skulle. Vi köpte glas och lite annat på EXPO, sen var vi på Strömpilen en sväng och väl nere på stan fikade vi med Inger och Johanna...Men det blev en snabbis med anledning av lite olika mer eller mindra trista saker. 
 
Sen for vi hem. Idas kompis Anna hade kommit från stan och dom och Vilma åt en Pizza. Själv var jag inte sugen så det blev en sallad från ICA. Har inte nån vidare värst matlust men det gör inte så mycket. Jag har ju att ta av.....
 
Idag har jag funderat mycket på värdeingar, hur vi behandlar varandra i livet och respekt för andra och oss själva. Hur man beter sig mot sig själv och andra och vad som egentligen är okej och inte. Jag pratade länge och väl med en av mina bästa vänner om dethär idag och det fick igång mina tankar om hur man egentligen beter sig mot varandra och hur svårt det är att göra och säga rätt saker i rätt situationer.  Det hela uppfattas väldigt olika av olika människor och beroende på vilken fas i livet man är. Man måste vara väldigt lyhörd om man skall lyckas bra med en  relation  och det är väl en av sakerna jag misslyckats med hittills under mina 44 år och med som 3 långa relationer jag haft. I samtliga fall är det jag som gått vidare och jag har funderat mycket vad det beror på. 
 
Jag har bestämt mig för att lyckas med min nästa relation i livet och jag kommer att göra allt jag kan för att nå det målet. Jag anser inte att man måste förändra sig själv eller att vända sig ut och in för en annan människa men man måste försöka hitta en gemensam nivå i allt och vara överens med de val man gör. Respekt för varandra är viktigt på alla nivåer än om det kan tyckas vara en "skitsak" för den andra. Men att prata om det och lämna det bakom sig för att gå vidare är viktigt. Att vara ärlig mot varandra säger man alltid att man skall vara, men det är inte bara att vara ärlig i saker man gjort eller gör utan även i det man känner och oroar sig över. och man måste ta varandras oro på allvar. Det är lätt att bara sopa under mattan för att man inte "orkar" , eller avfärda den andras oro som "trams" men det är hårt arbete att komma vidre och jag VILL verkigen lyckas. Jag har flera vänner som verkar leva i bra relationer och jag funderar ofta hur dom lyckas... Alla har olika recept och den dag jag har ett bra recept skall jag banne mig skriva en bok!
 
På kvällen var jag och Vilma på besök i "Världens bästa by".  Världens bästa grannar hade fest och vi var över och drack en kopp kaffe. Stämningen var på topp men jag såg inte till Jelzin dunken medan jag var där men känner jag det gänget rätt så åker den fram senare. Vi lämnade festen kl 21, medan det fortfarande var "Grejdigt". Kändes skönt att man fortfarande är välkommen och att man mottas med värme och vänskap. 
 
Nu avslutar vi den här kvällen på samma sätt som igår. Med lite surfande och sen en film. Ida och Anna är och dräller ute i på byn i regnet.
 
Jag känner mig faktiskt lite bättre till mods nu ikväll än igår. Men än kan mycket hända. Jag är ju inte särkilt stark än så det räcker med nåt litet för att jag skall tapa balansen igen. 
 
Jag tänker på förra helgen när jag verkligen mådde bra... Bara en vecka sen och så mycket har förändrats.....
Om en vecka är jag på Piteå Havsbad med Ingela... Längtar både dit och efter henne. Hon är en av mina bästa energigivare och jag tror att vi båda har de effekten på varandra! 
 
En dag kvar av den här "skit helgen" hoppas den går fort.....
 
 
Party i "kuvösen" hos världens bästa grannar i världens bästa by... Om en vecka är dom nån annans "världens bästa grannar" och jag är i en annan by...... Kanske inte Världens bästa, det är bara Rödånäs som kan vara det men en dag hittar jag en annan by som kan bli Världens trevligaste, eller Världens mysigaste eller nåt annat bra..... Jag ger inte upp hoppet om mitt röda hus vid en sjö eller älv. Ett hur fyllt med kärlek och värme ...... En dag sitter jag gråhårig på verandan och skriver manus till min bok om relationer.....
 
 
 

När vi har ett mål i livet kan det gå bättre eller sämre beroende på vilken väg vi väljer för att nå fram och sättet vi gör det på.

Fredag ..... Vaknar upp i min lägenhet i mitt hem efter en otroligt orolig natt. Jag är glad att jag bestämde mig för att vara hemma idag med, för jag hade aldrig orkat ta mig på jobbet med så lite sömn till allt annat som är fel på min kropp. Jag och Troja gick "Broarna runt" och hon tar sig med fasa över alla broar på vägen varav en hängbro som jag åxå tycker är otäck. 
Jag låter tankarna flöda fritt... men ibland känns det som det är för många tankar som trägs i min skalle. Jag skulle vilja skruva av "locket" och släppa ut dem, rensa och börja om även i hjärnan. 
Ibland tror jag att jag låter hjärnan arbeta för mycket. Men jag försöker att inte styra den. 
 
Dagen spenderar jag hos mina föräldrar. Vi letar kantareller, plockar bär, njuter av det fina vädret och den vackra miljö som omger deras hus. Jag förstår inte riktigt varför jag de senaste åren inte kunnat slappna av och "bara vara" på Rödåliden (som det heter , där mina föräldrar bor, för er som inte vet det ) Men jag har alltid varit så stressad sen sista tiden. Inte kunnat stnna av och verkligen njuta av miljön, huset och mamma och pappa.....
Nu har vi "bokat date" varje torsdag framöver. Dom fixar middag till mig och flickorna innan min step, så får vi umgås och jag får en bra middag och sliper stressa för att få i mig mat. Bra för alla!
 
Dagen blev i stort som dom senaste,  Känslorna dansade tango i min kropp och ena stunden kom tårar, andra skrattade jag , däremellan funderade jag på om jag höll på att bli galen och om jag nånsn kommer att komma ut ut detta som en normal människa , eller om jag kommer att sluta som ett nerv vrak..... Hade ett bra samtal med min chef idag och det kändes skönt att höra att jag inte är ute för räkning i hans värld än bara för att mitt liv tillfälligt krachat. Jag har ställt in mig på att den här helgen skall vara en "skit helg" jag skall tillåta mig må dåligt, gråta , vara förbannad och tråkig se ut som skit och allt annat..... Sen på måndag skall jag ta mig samman....
 
Jag fick besök av "Världens bästa grannar" som inte är mina grannar längre..... men det var trevligt att dom kom förbi i alla fall. Jag kunde koppla bort allt en stund och umgås med dom och ha trevligt. När dom farit sprang jag över till mina nya grannar i uppgången bredvid... Kjelles tjej Carolina bor ju där i en exakt likadan lägenhet som min fast betydligt finare möblerad än min. Jag bor ju mest i lånade grejer. Hon har inrett med stil och klass, vilket jag aldrig kommer att lyckas med tyvärr......Jag är ju "på väg" till nåt större och  sedan även till ett hus... Det huset skall jag inreda med kärlek och värme så att varenda människa som kommer in inte skall tveka en sekund på att det är ett hem där grunden är kärlek och trygghet och omtanke. Vem som skall bo med mig där låter jag vara osagt...Men den dagen kommer jag att vara en lycklig människa , och det är mitt mål med livet just nu. Att få vara lycklig, trygg med mig själv och trygg i min kärlek till den jag lever med. 
 
Ida är ute på byn och dräller och jag och Vilma sitter inne i lägenheten. Hon i sitt rum där hon lyssnar på musik och surfar...och jag i TV rummet där jag gör det samma. Kanske inte det optimala "Fredagsmyset" Där hela familjen är samlad i soffan med chips skålen på bordet...... Men för oss funkar det. Vi är lite "enstöringar" båda två och det känns som vi ger varandra både space och närhet på samma gång nu. Jag har lite svårt att samla mina stökiga tankar och det är mer än oroligt i kroppen. Tror det får bli en tidig kväll så man orkar upp i morgon..... Till ännu en dag på denna "Skithelg"
 
 
Troja tog sig över hängbron.....
 
 
Trattisar :-)
 
 
Pappa oh Mamma
 
 
"Världens bästa grannar" Medan sdom fortfarande var mina grannar "på riktigt"