sunkmamma.blogg.se

Så var bollen i rullning.....

Det goda året 2013 har börjat lite oroligt må jag säga. Jag kanske mår bättre och bättre på det privata planet, men som jag skrev härom dagen så är det ett stor haveri på gång på jobbet. Idag gick en av mina kollegor hem. 2 månaders sjukskrivning till följd av hög arbetsbelastning. Vi är då tre kvar. Varav en av oss tre mår så dåligt att det är frågan om vi kommer att vara två personer som under en tid skall sköta 4 heltider. Pressen på oss andra kommer att vara hög och själv är jag ju knappast den stabila och trygga personen att lita på. Min chef frågade mig idag allvarligt. "Hur mår du egentligen, klarar du detta"... Jag vet inte. Jag känner mig märkligt lugn i kroppen ändå. Mycket för att det nu är allmänt känt att vi är en skadskjuten avdelning men också för att jag nu kommer att sänka nivån på mitt arbete och bara göra det absolut nödvändigatste. Om vi överlever kommer det att bii en hel del städning sedan, men just nu måste vi ta en dag i taget och försöka lösa det som kommer på bordet. Men det jobbas just nu intensvt från personalavdelningen på problemet villket känns skönt. Vi får lita på att dom hittar en lösning, för vi har ingen.

 

Man lär sig mycket om sig själv och människorna i sin omgivning vid såna här kriser. Nu är vi 4 stycken, eller 5 om vi räknar våran chef , som just nu har det ganska svettigt, som skall hjälpas åt för att överleva. Jag hoppas vi klarar det, men jag kommer inte att låta mig falla över kanten igen. Nu känner jag igen signalerna både efter min egen krasch åxå genom att på nära håll se andra ramla över kanten gå in i väggen, mattas ut eller vad man vill kalla det. Jag googlade på symptomen på utmattning eller utbrändhet och jag kan ju känna igen mer än hälften av symptiomen på mig själv

 

Sömnproblem, jag vaknar ofta och kan inte somna om

Magen mår allt annat än bra

Hjärtat rusar och jag har högt blodtryck, två symptom jag äter medicin mot

Yrsel

Utslag 

Återkommande munsår

 

Säkert mer saker åxå men detta är nog för att jag MÅSTE ta en dag i taget och hålla mig samman. 

Jag hoppas vi får nåt vettigt ur detta till slut. Den som överlever får se. 

 

Idag fyller Urban 50. Hurra Hurra Hurra. Urban är för er som inte vet, gift med Berit som är den första vän jag fick när jag flyttade till Rödå. Hon har funnits för mig i 10 år och vi har gjort massor av roliga saker ihop. Berit och Urban var ju som min "familj" när jag separerade från Lasse och första åren med Peter umgicks vi nästan bara med dom. Urban är jättemysig och en såndär person som alltid ställer upp och med ett leende säger "Jamen det ordnar vi", 

I morgon skall jag fara förbi honom och gratta lite. 

Nu är det dax för gymet och jag skall försöka få ur mig lite saker som ligger och gror.....

 

Inser att jag inte har några "Normala" bilder på Urban, så håll till godo här....