sunkmamma.blogg.se

 

Ja, jag antar att det är fler än jag som inte undgått att känna nånting kring Tim Berglings val att avsluta sitt liv förra veckan....

 

Jag är en av de som lyssnat, gillat, blev bestört när han meddelade att han skulle sluta turnera,  och sen fortsatte gilla hans musik och inte tänka så mycket mer på det....inte förrän förra helgen. 

 

Under den helgen såg jag dokumentären "True Stories" och jag blev riktigt betagen av den filmen.

 

 

Jag hade ingen aning att han mådde så dåligt, att han verkligen inte ville vara i fokus på de sätt han blev.

Att hans "crew" inte lyssnade, såg eller uppmärksammade vad han verkligen kände och ville. 

 

Det finns många scener i den dokumentären som gör vem som helst uppmärksam om hur han mådde, vad han egentligen ville... Vem lyssnade, vem brydde sig om vad han verkligen kände och ville?

Det hela handlar om pengar.

 

Aviciis hela koncept berörde så många och det var många som var beoende av att han gjorde sina spelningar, drev in pengar och fortsatte turnera.

Ingen verkar ha brytt sig om personen Tim. Vad han ville, hur han kände....

 

Kraven på honom blev för stora. Kraven från alla andra, inte från honom själv. Han var ganska klar med vad han verkligen ville. 

 

Själv blev jag oerhört berörd av filmen, allt runt kring honom och hur det hela slutade nu när man vet...

 

Jag vet att kraven från en själv kan vara nog så svåra att hantera.

Man ska vara snygg, ha ett bra jobb, lyckas med utbildningen, orka vara social, hänga med i vad som händer runt en, hänga med vad som händer på sociala medier, vem som gör vad, när och med vem och uppdatera sin egen status när man gör nåt kul för att ?.... vad? att alla andra ska se hur bra man har det???

 

Jag är likadan själv...

Ibland är man mer angelägen att få en bra bild av vad man upplever än att verkligen uppleva det man är i just nu...För vad?

 

Just nu känner jag bara tomhet i allt....

 

Jag har på nära håll sett vad kraven kan leda till. Hur det kan tära på en människa. Hur allt bara kan bli för mycket. 

 

Nu , senaste veckan,  efter Tims beslut att avsluta sitt liv har jag funderat mycket på detta.

 

 

Jag har ju åxå fått uppleva vad egna och andras krav kan ställa till med och jag är både glad och bestört över att fokus på psykisk ohälsa har kommit i fokus nu när allt är så uppenbart att Tim inte mådde bra.

Men att det skulle krävas att en känd person tog sitt liv för att det skulle börja uppmärksammas ännu mer det är det som gör mig bestört.

Det finns så många som mått så dåligt så länge...

 

Tim var trött, slut, less på allt och såg innen annnan utväg än att låta allt ta slut. 

 

Det är sorgligt, beklagligt och overkligt att kraven på en människa kan bli så stora att man inte ser nån annan utväg.

 

Från botten av mitt hjärta hoppas jag att fokus på detta ska bli mer uppmärksammat.

Många mår dåligt i dag. Jag har både själv och med mina nära upplevt känslan att bara vilja få slut på allt.

Men varför blir det så?

Vad kan få en människa att se allt så svart?

 

Det är en fråga som jag inte kan besvara. 

Just nu hoppas jag bara att alla som mår skit därute har mer stöd från sin närmaste krets än vad Tim hade...