Puffa kuddar

Ja det va bara ett litet tillägg till förra inlägget, som kom att handla en del om mitt "puffande av kuddar". De va inte det som var tanken när jag började skriva, men det är inte alltid det blir som jag tänkt när jag börjar har jag märkt!
 
Dels: Jag vill bara poängtera att jag inte alls har nåt emot att städa å greja med tvätt för det har jag som själv tagit kommandot över hemma och de tycker jag är både rogivande, kul och tillfredställande.
Det är de dagliga småböket som stör mig ( som förmodligen många andra med min "typ av ögon"  ) att kläder inte hittar till tvättkorgen av sig själv, eller handdukar som ligger på golvet å disk på diskbänken som inte hittar till diskmaskinen. Påsar, kläder  och väskor som strösslas överallt i huset.
Det gör mig oftast inte så mycket ( förrutom dedär med diskmaskinen som är som en issue hos mig)  men nu när jag är trött rent allmänt så kan jag rent GÅ I TAKET när ingen annan verka bry sig om de "dagliga" plockandet. 
 
Dels: Jag har noterat  min rädsla att det ska bli lite sjukligt med ordningen hemma. (därav mina övningar på att lämna saker i oordning) .
Min gamlaste svärmor ( barnens farmor ) hade ju en förmåga att vara millimeternoga med allt och då fatta jag inte hur hon kunde ens bry sig i alla småsaker som inte var i ordnig hemma. Men hon hade uppfostrat 8 barn och levt ett ganska tufft liv som många Tordedalskvinnor gjorde då. Jag vet ju inte hur noga hon var på den tiden, men när jag lärde känna henne va det noga med städningen. rutiner mm hon bara gick an å plockade, städade och grejade med sånt som jag då kunde tycka var helt onödigt. men nu förstår jag gjejen.
 
 
Att ha kontroll! 
Att ha kontroll är ju en ganska stor del av mig, å då är det ju inte så svårt att fatta att jag även vill ha kontroll hemma. Jag hade det tidigare ( minns jag) men under åren med barnen har det inte varit så lätt även om jag tuktade mina tjejer till att hålla en viss ordning.
Jag minns att jag gick i strejk nångång i Rödå å bara helt slutade plocka å springa före och efter. Jag meddelade högtidligt "Nu går mamma i strejk"  ( gällde även Peter) och det blev fakiskt resultat. 
Jag har inte kunnat ha den kontrollen sen jag flyttade till Burträsk eftersom vi flyttade in i en annan familj med en helt annan syn på detta ämne. Så nu när det bara är jag, Jimmy å Petter kvar, så vaknar dessa kontrollbehov till liv igen och det är DET jag inte vill...
Jag vill inte bli en sån som stannar hemma å sorterar bestick istället för att göra roliga saker, eller vill inte heller vara den ( som jag faktiskt är) som inte kan slappna av i soffan förrän allt är tip top. DET måste jag försöka ta kommando över.
Visst, fint vill alla ha, men det får va nån form av gräns på det hela. 
Jag vet att jag pratade med mamma om detta för en massa år sen. För jag tyckte alltid vi hade det som rörigt hemma, tills vi tog ett ryck å städade som tokar..Men hon sa åxå att hon fått lära sig att inte bry sig om det sen hon träffade pappa.... Eftersom han inte var van denna ordning. Så det är en vanesak med andra ord..... 
Men det går ju inte att komma ifrån att jag mår som bäst när allt är puffat å klart och jag mår inte alls bra när det är stökigt....
Å det är lättare att avkontrollera mig än att få de andra i hushållet att börja puffa kuddar på samma sätt som jag när dom helt enkelt inte har samma ögon som jag!
 
Nog om detta. Nu är iallafall huset städat efter konstens alla regler och från nu ska jag försöka att inte låta mig påverkas av alla hårstrån som ligger fel...
 
AH!!! en stilla fröjd för mitt öga och min själ, när det ser ut så här överallt i huset.
Allt är puffat, i ordning, snyggt, rent å fint...
Sen räcker det att nån lägger sig i soffan å kastar runt med kuddar å filtar å lämnar ett par sockor på golvet å lite matrester på bordet.... Ja, ni fattar 
 
 
 
Taggar: Diagnoser;

Kommentera inlägget här :