sunkmamma.blogg.se

Det är nu 3 år sen jag slutade på Martinsons och en del av mina gamla kollegor träffar jag ju regelbundet privat, men många har jag inte sett sen jag slutade.

Jag har ju i jobbet kontakt med transportledningen på Martinsons där jag själv satt, men i övrigt är det inte så många man träffar.

 

Varje år ordnar dom "Martinson hockey challenge" där dom bjuder in kunder och affärspartners för en dag på arenan. Det har dom gjort i många år, även på den tiden jag jobbade där. Har aldrig medverkat själv men i år blev jag och Pauline inbjudna att vara med.

 

Kunder ska möta varandra och folk från Martinsons i en hockeymatch och sen är det lite information från företaget och lite snack från AIK tränaren om dagens match å lite framtids info osv sen middag, och  dagens match såklart som avslutning.

 

Det var sååå kul att träffa alla gamla arbetskompisar.

 

Åren på Martinsons var mycket lärorika och utvecklande för mig och jag trivdes väldigt bra där. Våran lilla avdelning på då 5 personer gick igenom så himla mycket tillsammans. Utveckling av nytt system , omorganisation och ett katastrofalt systembyte på det. I bakvattnet av detta så hade jag en personlig kris under dessa år. Och av oss 5 så var det 3 som gick igenom skillsmässa och 2 som gick in i väggen och 1 som fick en stroke. Vikarier kom och gick och sen blev jag å Jimmy, som då var närmaste kollegor, ett par ovanpå det.

Det var minst sagt omtumlande och våran lilla avdelning var nästan i karantän ett tag där då alla visste att det var rörigt. Men jobbet skötte vi ändå och jag tycker såhär några år senare att det var helt otroligt att vi änå gjorde det. 

 

Utvecklingen vi gjorde på systemen var iallafall banbrytande. Och Jimmy ,som nu jobbar på heltid med ett av dem,  brukar säga det när han varit ute hos andra kunder, VILKET hästjobb vi gjorde. Att alla mer eller mindre kraschade på kuppen är inte så konstigt kanske.

 

Men iallafall så trivdes jag med kollegor och vi hade ett bra gäng både på vår lilla avdelning å på Martisnons i övrigt trots allt.  Det är väl det jag kan sakna nu. Här har jag inte ens i närheten lika kul på jobbet med kollegor  som vi hade där.

Vi hittade på så mycket tokigheter och hade så kul på jobbet trots allt. Och att träffa några av dem en dag sådär fick mig att förstå hur himla viktigt trivseln med kollegor egentligen är för att man ska må bra.

Som tur är så har jag numera ett rikt liv utanför jobbet som väger upp att jag inte har den sammahållningen under arbetstid och mycket andra saker på Postnord  gör att jobbet känns bra ändå. 

 

Jag har inte en dag ångrat att jag bytte jobb och igår träffade jag som sagt både gamla kollegor men även andra som liksom jag bytt jobb och numera är kunder eller affärspartners till Martinsons och inbjudna som vi var.

En mycket trevlig dag och banne mig om jag blir inbjuden fler gånger kanske jag kan drista mig att ställa mig på isen jag med å spela ( skrev jag dedär?) .