Fredags tankar

Livet går ju vidare  men det ser lite annorlunda ut... för alla.
 
Som alla andra så följer jag utvecklingen och jag försöker att endast gå på Folkhälsomyndighetens rekommendationer och inte ta till mig alla andra teorier, åsikter, lösa forsningingsprojekt, rykten och konspirationsteorier. 
Jag lyssnar på FHMH pressträffar kl 14 varje dag och försöker öven se ett nyhetsprogram per dag, oftast Aktuellt 21.00.
Dock finns det några av nyhetuppläsarna som jag bara blir GALEN på. Visst, dom ska ställa frågor till gästerna, men ibland funderar man hur dom tänker med sina frågor?
Vi måste rätta oss efter och lita på att myndigheterna hanterar detta på rätt sätt OCH att vi alla följer deras rekommendationer. Men alla gör inte det och då får vi inte stopp på smittspridningen.
 
På onsdag kväll kom nyheten att Adam Alsing gått bort i Covid-19. På nåt vis blir det mer "verkligt" när nån man känner eller känner till bara rycks bort sådär.
 
I Sverige är det ju just nu drygt 1300 personer som avlidit i sjukdomen , fler män än kvinnor och många  äldre och / eller med andra sjukdomar. Adam var född 68, som jag, och inget är sagt om underliggande sjukdomar, så detta säger ju att det uppenbarligen kan drabba vem som helst och att det kan gå väldigt fort. 
 
Många tar inte detta på allvar men det kryper närmare och närmare.
När jag först hörde om det "Kinesiska viruset" var i Januari. En av våra kollegor var då i Thailand och när han kom hem så skämtade vi om det å sa "jaha, kommer du hem med  viruset nu" ?
Men inte långt senare så började allvaret även här.
Jag tycker det börjar kännas väldigt obehagligt nu och det finns ju smitta på nära håll vet vi. Jag är rädd helt enkelt. 
 
När jag var i tonåren och egentligen fram till jag fick barn, så hade jag en hypokondrisk sida som nu vaknat till liv. Jag känner mig konstant " kanske på väg att bli sjuk" och jag är hela tiden uppmärksam på hur kroppen känner sig.
Det är är ingen nyhet att jag tränar mycket, och för mig är det även ett sätt att kolla status på kroppen.
Under åren har jag lärt mig hur det känns när man tränar och är på väg att bli sjuk, så jag fortsätter träna. Kroppen har en fantastisk förmåga att säga ifrån om det är nåt på G och än har jag inte känt nåt av det så jag öser på, nästan mer än vanligt bara för att jag vill känna efter att allt är bra. Sen att huvet snurrar däremellan får jag leva med. Jag intalar mig att jag kommer känna direkt om nåt är fel och försöker få upp pusen en gång / dag. Latmasken har jag, liksom andra, men jag låter inte den ta kommando just nu. Jag är rädd att jag ska låta den övertala mig att skippa ett träningspass, och hur ska jag då känna om jag är på väg att bli sjuk eller inte? Känslan jag har i kroppen däremellan kan jag inte lita på alls närmligen.
Däremot kan jag mellan varven ligga och mata serier en hel kväll om jag tränat på dagen.
 
Nu är det iallafall helg och på lördag är det min tur att ha vin/ bokcirkel middag. Vi kör som planerat men vi får låta bli kramarna, hålla avstånden och vara försiktiga.
Vi är ett gäng väldigt sociala tjejer och vi längtar nog alla efter att få träffas en kväll och bara prata om annat än Corona, även om det med all säkerhet kommer vara ett av samtalsämnena.
Ha nu en bra helg alla , håll er friska och ta hand om varandra och era när och kära.
 
Bjuder på ännu en härlig bild från "Livet innan Corona" . Vi kommer snart ut på andra sidan och förhoppningsvis kan livet så smått återgå till det normala även om mycket kommer vara annorlunda på många sätt
Kram på er. 
 
Bild från i höstas då vi träffades på "Hollywood-lunch" hos Marie och idén med Bokcirkel/Vinlotteri startade och innan nån kunde ana hur vintern skulle bli. 
 
 
 
 
 
 
Taggar: Livet, Vänner;

Kommentera inlägget här :