sunkmamma.blogg.se

Wow, det är många som hört av sig på ett eller annat sätt med frågor om mitt linsbyte. Det är ju som kul.

Jag är ju en person som gärna Googlar å letar efter svar å vinkar på saker innan jag gör nåt, så inte denna gång. Jag vågade helt enkelt inte. Var rädd för att bli påverkad negativt.  Jag litade på de jag pratat med som gjort samma operation och det är först nu i efterhand jag vågat läsa mer…

Visst finns det dom som inte är nöjda, och som fått problem senare, men jag kände bara att nu gör ja det!

Varför ska man vänta? Jag är över 50 år och att säga ”Jag gör det framöver...” börjar vara en fras som jag inte kan använda längre. När skulle det vara iså fall?

Det är NU jag vill uppleva och göra saker. Pengar jag sparat sen jag var liten…när och till vad ska jag använda dem? Spara dom till jag dör å kidsen får ärva? Nää.  Jag har sparat till dom också sen dom var små och det är ett arv dom skall kunna förvalta nu medan dom är unga (och jag lever) om dom vill, eller spara till senare.  Men mina egna pengar, dom skall jag sätta sprätt på själv medans jag kan ha nån nytta av dem.  Sån är jag!

Livet blev så annorlunda på en gång när Vilma åxå flyttade. Andra tankar kommer i skallen och andra planer. Visst kommer jag fortfarande att göra saker med tjejerna å tillsammans med Jimmy och grabbarna. Men vi är så himla olika där jag å Jimmy. Hur vi tänker kring barnen. Så jag har släppt det lite. Vi kommer aldrig att ha samma relation till våra barn eller till varandras. Och det är väl inte så konstigt heller när man uppfostrat dem var för sig den största tiden.

Jag har i princip uppfostrat och levt med barnen själv den största tiden av deras liv och jag tycker själv att vi har en fantastisk relation och så skall det förbli. Mamma ställer såklart alltid upp när det är nåt, men navelsträngen är på väg att klippas av. Ida är helt på egna ben nu  och förutom att hon lånar pengar av mig lite då å då å frågar mig om råd om saker, så är hon numera HELT självgående på alla plan. Vilma kommer ta lite längre tid eftersom hon nyss flyttat, men mer å mer så står dom själv, precis som det ska vara.

Jag är glad över det och känner mig nöjd med det jag åstadkommit. Kan inte göra så mycket mer nu åt det ändå. Det är som det är och det känns om jag startar på nytt nu.

Livet går vidare och det känns bara bra och jag har fått ett lugn i kroppen jag inte kan minnas att jag haft förut. TROTS att jag nu slutat med medicinen sen ett par månader och TROTS mina diagnoser. Det kommer väl alltid att finnas saker att oroa sig för eller att må dåligt över men det känns som jag är bättre rustad nu än på länge. Vi får väl se hur jag känner när hösten verkligen bitit tag om mig…jag återkommer i ärendet.

JUST NU kan inte livet bli bättre än vad det är. Visst, det finns såklart saker man kan ändra på, men varför ska man fundera på det hela tiden? . Njut istället av det som är bra JUST NU! Planera för saker och se fram emot saker ska man göra hela livet. Det är väl det som är en del av att njuta när man sen kan uppfylla drömmar och planer. Men att gräva ner sig i det som INTE är bra, det har jag slutat med. Gör nåt åt det som går, och går det inte - Gilla läget!  Det tog mig exakt 51 å ett halvt år att komma fram till det! Men bättre sent än aldrig.