Mörker

Snart är det november… å i början av veckan har det varit väldigt fint väder. Ett par grader kallt, ljust och fint de timmar som solen är uppe om dagarna.

Om man tänker efter så är det ju egentligen bara november och december som är de mörkaste månaderna.  Sen vänder det ju (man måste ju va positiv) och december är ju en bra månad annars så det är bara november som känns lite tung. 30 mörka dagar…

1 dec är en söndag å 1a advent  i år så det blir ju passande att få julpynta den helgen då.

Jag känner att den vårta filten ligger å lurar å vill gärna krypa fram ur sina gömmor men jag kämpar envist emot och än går det bra. Jag får ”stöd gråta” lite emellanåt å pysa ut lite av det som finns där å vill ut.

Numera tränar jag inte lika hårt som tidigare, så jag kan inte krama ut det som vill ut under hårda träningspass heller. Jag håller mig till ett – max 2 riktigt hårda pass / vecka, sen är resten rörlighet, styrka och Yoga. Det är väl det min gamm-kropp mest behöver nu kan jag tänka mig. Korta pass på gymet är bra. Jag håller igång styrkan men kör inte slut på mig. En helt ny strategi för mig med andra ord. Har man kört på i samma banor under 50 år så är det ju intressant att prova nya saker å se vad kroppen säger om det.

Jag håller mig fortfarande från socker, pasta, bröd och snus. Kaffe dricker jag men inte på samma sätt som tidigare. Å såklart det blev lite onyttigt i helgen när vi var i Luleå, men jag försöker ändå tänka mig för och på veckorna går det väldigt bra tycker jag. Jag fikar inte på jobbet alls, äter bara frukt mellan måltiderna osv. Att ändra på rutiner är förbaskat svårt men jag försöker hitta nya och  bättre än dom gamla.

Nu är det ett par veckor framöver då vi inte (än) har några planer och det kan åxå kännas lite tungt att inte ha nåt att se fram emot. Jimmy har varit hemma i tre veckor, så jag känner på mig  att han snart kommer att åka iväg nånstans…

I december ska vi ner till lillebror en helg och det känns ju alltid kul. Vi kör samma sak som i fjol med Liseberg å lite shopping.

De va de från Sunkmamman ….

Lite minnen från sommaren såhär i höstmörkret. Yogan har ju tagit väldigt stor plats i mitt "träningsliv" senaste halvåret.
Måste citera Paulo Roberto känner jag... "Att lugna dina sinnen är yoga, inte att stå på händer ( även om det är ett roligt träningsmål)  
Ja, det är ett kul mål, men för att nå dit måste man ta sig genom både mentala och fysiska spärrar och jag klarar snart av det faktiskt. Jag ser det som ett mål, en kul grej att fixa när man passerat 50 men jag har fått mycket ut av det på vägen så jag fortsätter...

 

Kommentera här: