Valborg och vårkänslor
Jamen då var Maj månad igång!
Kallare å hurvigare blev det och fleecen får komma fram igen, men jag hoppas det är övergående. Man blev ju lite bortskämd av en varm April.
Valborg firades på ovanligt sätt. Hemma i Burträsk, utan sång vid brasan, men det blev en trevlig kväll ändå. Tommy kom och var med oss. Vi åt jättegott, snackade, lyssnade på musik, skrattade och vips var klockan 2.
På 1 maj fick vi hjälp av Nicklas att fälla ut björken som stått i vägen för våran blivande carport. Men nu är den ett minne blott och gården är full av ris och kvistar och eldbara vedträn.
Jag känner mig på riktigt bra humör och känslan i kroppen just nu är bara lugn och ro. Det är en fantastisk känsla OCH väldigt ovanlig. Det brusar fortfarande i skallen, men det är mer av tinnitus än stökiga tankar.
Jag har inte tagit en enda insomningstablett sen 1 januari, jag sover som en stock när som helst när jag lägger mig ner och även hela nätterna.
Jag ligger i bra fas med min träning och min rörelse i övrigt, ivrigt påhejjad av min fantastiska Apple Watch som håller igång mig. Den perfekta PT´n om ni frågar mig .
Jag äter fortfarande Sertralin, men har minskat dosen rejält, men törs inte sluta helt, även om jag just nu känner att det skulle gå bra. Men jag vet ju hur det brukar sluta. Så den får hänga med ett tag till.
Det lugn jag känner nu i kroppen har jag inte upplevt på många många år såhär länge. Så jag hoppas det är bestående.
Hade ju en liten kris i vintras, men jag har jobbat stenhårt med mig själv för att komma vidare. Kriser kommer å går hela tiden, av olika anledningar såklart och man fpår ta tag i dem eftersom, men det är ju lättare att klara av dem om man mår bra i grunden.
För mig är det just nu fokus på att hitta ”mitt nya liv efter barnen” så att säga. Dom är stora nu och behöver inte mamma på samma sätt. Dom tar egna beslut i livet och jag är inte på långa vägar lika engagerad i allt som tidigare. Men jag finns här om dom behöver och det tror jag dom har klart för sig. Mamma är alltid mamma.
Så nu skall jag njuta av livet. Av att kunna göra det jag vill när jag vill och det är väl den känslan som fick mig att tappa fotfästet lite i vintras . Det, och att Jimmy plötsligt började resa och Vilma började vara borta mer var jobbigt och gjorde mig svajig och förvirrad, men nu är det nya tag och det kan bara bli bättre.
Jag har inte vågat ta dessa ord i min mun förrän nu när jag känner att det verkar vara mer stabilt än bara ”dagsformen” . Vi får väl se vad som händer framöver. Men nu är det i alla fall bara full fart framåt som gäller!
