Det är när vi konfronteras med det främmande och ibland obekväma som vi utmanas att vidga vårt perspektiv - Kajsa Ingemarsson

 Citatet ovan tåls att tänka på....
 Igår när jag skulle sova fick jag en ångest attack, den första på väldigt länge... det var när jag började fundera över att vara ensam så mycket framöver.
Jag är inte van det och det kanske är just det jag måste tampas med. Senaste 20 åren har jag haft ungar runt mig och varit totalt fokuserad på det å aldrig känt mig ensam, men nu när jag vet att Jimmy ska vara borta i tre veckor i sträck känns det bara trist å ensamt å ångesten kommer smygande å den våta filten bara väntar på att få lägga sig över mig.
 
Ikväll är huset helt tomt och det är ju en fantastisk känsla att få göra exakt vad jag vill, hur jag vill och när jag vill, men samtidigt skrämmande. Nu när jag ligger i sängen med bara katten som sällskap känns det tomt å konstigt.
 Jag har "puffat kuddar" på riktigt ikväll. Jag var å shoppade en ny matta å en massa annat till vardagsrummet i dag. Bara för att få ha nånting att använda min brusiga hjärna till. Tycker det blev himla bra. Men vi får väl se vad min största kritiker säger när han kommer hem på fredag. Men spela roll. Det är jag som mest ska hänga här hemma nu, så huvudsaken är väl att jag trivs kan jag tycka, eller det är iallafall vad jag intalar mig.
 
Jobbet håller mig fortfarande väldigt fokuserad och engarerad om dagarna och det är jag tacksam över. Jag tycker det är riktigt kul att fara på jobbet på morgonen och ser nästan fram emot att få somna så det blir morgon igen.
 
Emallanåt fyller jag mina helger med aktiviteteter så jag ska ha nånting att se fram emot.
Vad sägs om en kväll i Pieå med Anna nästa torsdag då vi ska gå å lyssna på "Omgiven av idioter", sova på hotell och ha en skön semesterfredag, en helg i Umeå med IKSU spa men Inger  å Alcazar med mina älskade tjejer , en middag hemma med Jimmys gamla truck kollegor och en kväll ute på stan med hans syskon,  utan barn....
Ja den är vad November har att bjuda på. Sen skall jag få åka till Mo i Rana och träffa en av våra största Norska kunder Celsa Steel i slutet av November, nånting att se fram emot.
Sen kommer December som åxå börjar fyllas på med trevligheter, så egentligen ska man ju inte klaga.
 
Men när man ligger ensam i sängen för att sova å saknar Jimmy, då känns det ensamt hur än man vänder å vrider på det hela.....
 Kanske inte så många vet hur det såg ut innan, men nu ser det ut såhär å jag är nöjd... det blev mysigt, ombonat och hemtrevligt. Här kan jag nog säkert hänga på kvällarna med mitt Netflix...
 
 
 
 

Kommentera här: