Alive
Denna vecka är inte riktigt lika tung som förra. Det går framåt, eller kanske uppåt , igen. Jag har sovit helt okej senaste nätterna och känner mig inte lika sorgsen.
Det har varit fina dagar och solen kanske hjälper till. Jag var nog en av de få som inte orkade upp och se på den vackra månen häromnatten men det har varit fina morgnar med vackra soluppgångar och det kanske man blir påverkad av, jag vet inte.
Jag bara önskar att kroppen rent fysiskt ville vara med åxå, det är den inte. Jag har ont i ryggen och senaste step passen har jag slitit upp en liten muskelbristning i vänster vad i början på passet som gör att jag inte kan gå ordentligt dagen efter. Tråkigt när man vill, men inte kan.
Förut om åren bekymrade jag mig över alla fysiska kompelx, såsom feta lår, ful mage , finnar och fult hår och annat man kan bekymra sig över, nu är det andra saker....ont i fötter, rygg, mage, dålig syn och annat.
Jimmy gillar ju att skylla på åldern och i detta fall är det nog faktiskt den som är orsaken.... Tanten börjar helt enkelt bli gammal...
Men igår gjorde mitt första "källarpass" på väldigt länge och det kändes bra. Motivationen finns inte där än, men tjurskallen vann över latmasken och jag orkade mig ner i källaren och köra ett cirkelpass. Hade tänkt mig på Lindas spinning men vågade inte med tanke på vaden. Jag har ju mina egna pass att tänka på och ville inte sabba nånting mer än nödvändigt.
Det snurrar fortfarande, men inte alls lika mycket och det känns försiktigt potitivt.
Jag har fått ladda i helgen med både vänner och barn och det behövdes nog.
Nu var det länge sen, men här kommer en låt iallafall... Helt otrolig sångerska och en underbar låt enligt Sunkmamman iallafall...