Njut när du kan, uthärda när du måste

Veckorna går riktigt fort nu. Dagar kan vara sega men dom går som fort på nåt vis ändå. 
Vi håller på i Vilmas rum och river tapeter. Det är ett ganska tråkigt arbete, men det är bra terapigöra. Man behöver inte tänka på vad man gör utan bara låta tankarna vandra fritt.
 
Känslorna jag burit på sista veckorna håller i sig.  Jag känner mig förvirrad och har inte riktigt hittat min plats eller hur jag skall förhåla mig tlil saker och ting. Det är ganska oroligt inom mig just nu och det skapar en massa dåliga tankar och förmodligen åxå dålga beteenden.
 
 
Nån gång då och då tittar jag in hos Michael Larsen på hans blogg, och ofta skriver han om saker som snurrar i mins skalle för tillfället. Det är lite intressant att han skriver om saker jag åxå spekular i och ibland sätter han iksom ord på mina funderingar på ett märkligt sätt.  Om ni har tid;  Läs gärna nån av hans inlägg. Exempelvis detta. Jag tog detta för att jag har många kring mig fortfarande som har det lite tungt av olika anledningar.
 
http://separation.se/hur-ar-man-sann-mot-sig-sjalv-i-ett-forhallande/
 
På tisdag kväll var vi på en föreläsning i SKellefteå och det var precis lika träffande det. Han pratade om aktuella saker både för mig personligen, i mitt förhållande med Jimmy och på arbetet ....
 
http://www.saj.se/forelasare/Erik%20Fernholm?gclid=CJXSj63R-sACFWfqcgodFRQAug
 
Ikväll har jag varit på mitt första förädrarmöte här och de kändes lika märkligt som allt annat just nu... 
 
Det enda som känns riktigt bra och tryggt är mina känslor för Jimmy. Där finns det inga tvivel och det känns skönt... Det skall nog gå bra det här åxå hoppas jag.
 
Så himla mycket som hänt de senaste åren så kanske det inte är så konstigt att man landar lite hårt ....
 
 
 
Vilmas rum före....
 
 
Några timmars arbete blir det....
 
 
Knogarna far illa av arbetet. Ser ut som jag varit i slagsmål.....
 

Kommentera här: