Det är inte lyckliga människor som är tacksamma. Det är tacksamma människor som är lyckliga

Idag är det onsdag. Jag har fortfarande ont i tärna och Jimmy är hemma och sjuk.
 
På jobbet harvar vi på. Vi försöker klara oss på en person mindre, men jag vet inte hur det kommer att gå i slutändan. Mycket hänger ju fortfarande på Anna och hennes sjukskrivning. Hon jobbar 50% i dagsläget och det är trixigt att få ihop det när hon går hem mitt på dagarna och har hunnit påbörja en massa saker. Själv slåss jag med limträ leveranserna till Norge. Det är ganska mycket pill med det i dom osynkade systemen vi har, det blir mycket dubbeljobb. 
Ute är det kallt och i morse hade jag i motorvärmaren för första gången i höst. Mörkt är det åxå när jag stiger upp och det är man som inte van. 
 
I eftermiddag kom Jimmy och åt middag med oss. Han skulle hämta hem den rackarns bastun från Abborrtjärn. Det var första gången jag såg honom på tre dagar och det pirrade i hela kroppen när jag väl fick kramas med honom. Han är så fin....Vi hann ses en timme innan han rullade hemöver med tunnan på släp. Jag for hem och satte mig i soffan och tog tag i träningsplaneringen. Jag har länge funderat på hur jag skaöö lägga upp min styrketräning för att få det roligare och rsultat. Nu känns det som jag hittat en planering som funkar. Det bygger på endast två styrkepass / vecka, men det finns utrymme för ett extrapass om jag skulle ha tid / vara sygen. Därtill mitt Step / Tabata på torsdagar och ett till konditionspass, lättare typ promenad / jogging. 
 
I morgon skall jag försöka köra mit step pass med en skadad tå... Nu får verkligen mina ledaregenskaper sättas på prov. Är man en bra ledare skall man väl kunna dirigera sin grupp genom passet utan att behöva delta helt själv? Vi får se. Tabatan är inga problem, det är stepen jag oroar mig för,  vi får se hur det går. 
 
I morgon blir det en "vilodag" i Hällnäs. Vi får se vad det blir av dom dagarna nu när vi är färre. Men samtidgt är det nåt JAG måste får för att orka med jobbet och den nya pressen. Jag är livrädd att hamna i vårens situation och det är ju det min chef inte riktigt förstår Att jag måste få krpa undan iaf en dag / vecka för att orka. Han får helt enkelt ta det om han vill ha mig i gruppen...
 
Nu skall jag fara å hämta Ida. Hon har parkerat sin moppe för vintern och det är klokt. Det kommer att bli halkigt och eländigt snart.
 
 
Planerar min träning för fullt. Notera den slöa katten som ligger med mig i soffan. Ingen träning där inte....
 
 
 
 
 
 

Kommentera inlägget här :