sunkmamma.blogg.se

Söndag kväll känns som min "Bloggkväll". En vecka har gått och man har endel att skriva av sig efter en helg. Många tankar och reflektioner. Känslor som kommit och gått och annat som hänt.

Helgens höjdpunkt var den berömda "Cykelfesten" . Jag både längtade och var nervös. Både för att träffa folk jag inte känner, men åxå för att en sån kväll är ett typexepmpel då en "attack" kan komma kravlande. 

I tisdags när jag var hos psykologen så pratade vi mycket om det. Och det var nästan så jag hoppades det skulle komma en sån känsla så jag fick chans att hantera den som jag lärt mig, och mycket riktigt: 

När vi ätit klart alla rätter och kommit på lokalen kom den... jag hanterade den och det gick bra....1-0 till mig!!! Känskan efter gjorde att jag kunde släppa taget om det som oroade mig och bara ha kul!

Och det hade jag verkligen.

Både för att jag lärt känna såpass många nu att jag kan "mingla" runt och folk haffar mig här å där för att snacka och sen för att jag fick dansa mycket. Jag hade helt enkelt mycket att göra och kvällen gick fort och jag slapp känslan av att vara som ett plåster på Jimmy. 

 

Idag var det lite tråkigare och hela dagen dansade känslorna runt i mig och det var omöjligt att tillslut veta vad jag kände. Eftersom jag nu skall vara "hemma" hela veckan och helgen och även nästa vecka, så är det jättelänge tills vi får vara tillsammans annat än på jobbet. Det kändes så konstigt att packa ihop och fara och jag visste inte tillslut vad jag kände med nånting, så plötsligt bara satt jag i bilen utan att jag riktigt fattat vad som hänt. 

 

Jag har under så lång tid haft nerverna utanpå kroppen, eller kanske mer öppna sår, så fort nånting litet händer skär det som en kniv i hjärtat. Nu känner jag mig ganska lugn och trygg och det förvirrarr mig lite... Jag vet inte om det är bra eller dåligt. Hela resan från Burträsk till mina föräldrar där jag skulle bämta Vilma, satt jag och funderade och kände efter. Tullslut bestämde jag mig för att det måste vara bra. 

 

Jag hämtade Vilma och vi hann en snabbis och "hämta hem" dom kantareller som alltid växer på samma plats. Sen åt vi ett skrovmål med Ida och för att döva mitt dåliga samvete blev det ett pass på gymet.

 

I veckan blir det 2 Hällnäsdagar förhoppninngsvis och jag har ställt in mig på att inte få träffa Jimmy så ofta. Han är ganska upptagen och jag får se alla stunder som bonus, vi får se hur det går. 

 

Våran efterrätt. Lime och hallonglass....