Om man vill lära känna sitt eget sinne, finns det bara en väg: att se och vara öppen för allting som hör till det. - Thich Nhat Hanh
En liten tillbakablick på året som gått kommer i slutet på december. Ska inte bli långrandig där eftersom jag försöker se framåt istället för bakåt. Minnen har jag kvar, men att gräva ner sig i det förflutna har blivit mindre å mindre viktigt allteftersom jag mår bättre å bättre och börjar förstå mig på mig själv.
MEN Under året har jag klurat på ett par intressanta saker om mig själv.
I och med jag fick min ”diagnos” så har jag än en gång förstått att jag måste vara medveten om några saker för att funka för mig själv och bland andra. Det blev också liksom mera okej att jag är som jag är. Framför allt för mig själv, vilket är en fantastiskt skön känsla Jag är ju fortfarande samma Maggan ( hoppas jag)
* Jag är lat. Jag måste ha nåt som driver mig. Man skulle kunna säga att jag är målinriktad, men det stämmer inte i övrigt in på min personlighet, men när det gäller min hälsa så är jag det. Stegtävlingar, stegräknare, att följa program av olika sorter typ mat å träning triggar mig. Som, nu mitt senaste inköp: Min Apple watch. Den ”säger till ” när jag rört mig för lite och påminner mig när jag suttit för länge. Sånt funkar på mig. Jag tävlar gärna mot mig själv för att bli bättre på vissa saker.
* Jag har svårt att stå emot frestelser vilket åxå gör att jag måste vara försiktig med allt jag sätter igång med, särskilt om det är nåt som inte är bra. Börjar jag med nåt så är det svårt att ge sig när det blir för mycket. Det gäller allt… Godis, alkohol, snus, kaffe, träning, mat…osv. Jag går ”all in” och har som inget stopp. Men det verkar heller inte vara svårt att låta bli bara jag bestämt mig. Men det får inte bli nån ”halvdan” process. Typ att snusa mindre, dricka kaffe bara ibland, eller ta bara en pepparkaka. Det är inget som jag klarar av särskilt bra. Allt eller inget. Tyvärr, men så är det.
* Att ha klara ramar runt mig är viktigt. Struktur och plnaering och att vara förberedd på saker. Jag har fortfarande svårt för den situation vi har hemma när barnen kommer och går lite som dom vill. Jag vill gärna veta VEM och NÄR folk ska äta middag, och sova hemma och att ha fasta mattider och gärna matlistor och ordning och struktur i frågan kring hemmet. Men det funkar inte på den manliga delen av vår familj och det måste jag bara lära mig att leva med även om det är svårt för mig. Samma på jobbet. Nu när jag fick ansvar över Norge så sköter jag om det som mitt eget barn. Jag har fasta rutiner kring hur allt ska skötas, och jag kan säkert bli en såndär tjurig gammal stöt som vill göra saker ”på mitt vis”, men det är jag medveten om.
* Jag å alkohol passar inte ihop. Hur jag kommit fram till detta först nu beror dels på att jag tidigare inte använde alkohol på det sätt jag gör nu. Helt enkelt för att jag inte tyckt om berusningen och på det sätt man kan tappa kontrollen när man dricker. Före barnen umgicks jag inte med folk som drack särskilt mycket heller och när jag fick körkort så var jag nästan alltid chaufför. När jag fick barnen och under deras uppväxt var jag åxå försiktig eftersom jag lovat dem att dom aldrig skulle få se mamma onykter. Så man kanske kan säga att jag aldrig lärt mig hantera det på det sätt som många andra gör under uppväxten/ tonåren. Men man lär sig av sina misstag även om dom kommer i 50 års åldern.
Sen är det en massa annat jag funderat på under året åxå…Men de håller jag för mig själv.
Nu ska jag fila mer på min lilla tillbakablick på 2018…
