Träning
För mig är det väldigt, väldigt viktigt att träna. Det är helt enkelt en livvstil jag har. Många anske tycker jag är galen som kan välja gymmet eller ett "pass i källaren" före en bra film eller annat. Men jag måste bara få träna för att må bra.
Nu har jag haft ont i mina hälar i ett års tid och tejpat och telpat och under perioder ätit Pronaxen så magen pajjar. Jag har också skaffat inlägg och nya skor
Under November, December och början av Januari har jag försökt vila foten , med det menar jag att inte köra hårda step pass, inte promenera alls och bara träna försiktigt. Jag har fått övningar för ryggen som jag nöter på flera gånger i veckan för att bli starkare på dom ställen där jag är svag.
Jag tivs inte alls med det och idag när jag för 6e veckan i rad var till sjukgymnasten och tejpade så började jag känna mig ganska uppgiven. Särskilt när hon åxå börjar misströsta lite att det inte läker.
Jag har haft en hälsporre i andra foten tidigare som jag blev av med med tejpning och inlägg.
Jag kör mina pass igen nu men väldigt försiktigt. Hälen är bättre men inte bra och trots att jag motvilligt vilat länge så blir det inte bättre och jag har svårt att motivera mig till att via mer.
Annan träning funkar. Jag har hittat spinning som alternativ, skidor funkar hyfsat, och under step passen försöker jag verkligen vara föriktig, men jag blir så frustrerad och deppad när det inte bli bättre...
Jag har vuxit upp med träning. Jag åkte skidor med mina föräldrar varje helg vinertid som liten, jag har gympat, friidrottat spelat wolleyboll och steppat ( step dansat, ja på riktigt, med step skor och allt)
Mitt liv har gått ut på träning och friskvård och det är lixom jag. Skulle inte kunna tänka mig sjäkv utan att träna och när jag nu inte blir bra i foten får jag försöka tänka om.
Men det är svårt... Styrketräning funkar även om det är tråkigt men det STÖTR mig att jag inte kan göra vad jag vill.
Jag kör mina pass trots att det gör ont och det bara för att jag tycker det är så kul. Jag mår bra av det ändå men det är en tråkig baksmälla dom gånger foten bråkar.
Jimmy försöker hjälpa mig så mycket han kan, han masserar, stretchar , lägger is på foten och grejar och jag bara hoppas jag är hel mot sommaren när det inte går att åka skidor långre.
Jag måste få bli trött. måste få svettas och jag älskar känslan av träningsvärk, en fysiskt trött kropp och musker som känns hårda och ömma av ett bra träningspass.
Jag tjurar på och det kanske inte är det smartaste, men träning är som en drog för mg . Jag måste få det och jag blir en grinig och bitter kärring när jag inte får träna som jag vill...
Såhär mår jag bäst. Iförd träningskläder, svettig och trött efter ett bra pass.....
Jag, step brädan och vikterna. Vi har en kärleksaffär som aldrig kommer att ta slut......