sunkmamma.blogg.se

Det blir mycket text i helgen.  Men som sagt är det ett av mina syften med bloggen att skriva och sen kunna gå tillbaks och läsa…Sätta ord på tankarna och få ner dom i text.

Jag var bjuden på två fester igår. Den ena i  ”Världens bäste by” som jag besökte en kortis igårkväll. Folk jag känner väl och känner mig trygg med. Jag har , eller har haft, en given plats där och har trivts bra i det gänget, fullt av galningar och tokskallar..... Den andra i Bygdsiljum, en cykelfest / husvagns sista med några jag känner och andra som jag inte känner. 

Jag antar att det var raj raj på båda håll igår , på morgonen hade jag fått mess från båda ställena nångång mellan 2 och 3 på natten.

Det första jag ser när jag går in på Fejjan nu på morgonen är partybilder från Rödånäs. En hel del drickande och Jelzin dunken töms ordentligt och det verkar till och med som några bokstavligen badar i sprit. Vilma säger när hon ”scannat” av Fejjan på morgonen ”Mamma jag tror det var bra att vi for hem igår…..”  Ja det var det nog...

Festen i Bygdsiljum vet jag inget om än, lär väl få höra de åxå så småningom… Det känns i alla fall trevligt att jag blev bjuden att delta där.  Det är väl en av sakerna som känns bra med framtiden och mitt ”nya” liv…När jag tog beslutet att lämna Peter och Rödånäs så blev det ju åxå att lämna ”Världens bästa by” och alla trevliga människor och festligheter där. Jag kommer ju att ha kvar flera av dom som vänner, men det kommer att vara svårt att både jag och Peter skall delta på festligheter där och jag vill inte tränga ut honom ur gemenskapen i byn.  Jag lämnar plats för honom att fortsätta umgås med alla där… Därför känns det bra att man ser att det finns andra gäng dit man är välkommen . Livet går vidare....

I morse vaknade jag som vanligt vid halv 9. Ida och Anna hade fått med sig en killkompis hem. Han låg fullt påklädd med mössa och allt i en saccosäck mitt på golvet och tjejerna låg i var sin säng. Hans hjälm låg på golvet  i hallen och moppen utanför uppgången. 

Jag tog en promenad med Troja broarna runt och stegen kändes faktiskt lite lättare idag. Det känns som dom mörkaste och hopplösaste tankarna har pyst ut under natten och plötsligt upptäcker jag färger på träden när jag går. Var tvungen att stanna och fota lite. Antingen har färgerna kommit under natten eller så har jag bara inte sett dem tidigare. Jag vet inte, men vacker är det i alla fall i naturen just nu.....

Idag skall jag och Vilma baka. Hade tänkt göra det igår men då fanns inte orken. Nu ska vi se hur det går....

Vackra höst löv med älven i bakgrunden.....

 Detta är jag just nu.... De gul bruna fula löven längst ner är det jag lämnar, den dåliga olustiga och sjuka känslan jag haft i kroppen ett bra tag... Det röda på mitten är just nu...Smärtsam, men inte helt utan hopp, På väg att vissna men inte riktigt än....och inte riktigt helt.  De gul gröna löven längst upp är jag...om ett tag. Stark och frisk och full av liv. Det är målet! Livet... Glädjen och kärleken.