sunkmamma.blogg.se

Ibland får jag ett ryck å kollar bloggen 10 år bak i tiden. Det är ju lite kul att den finns där, som en dagbok att läsa. 

Just för 10 år sen hade vi fått veta att vi inte skulle få bo kvar i huset i Vindeln , det skulle säljas.

Det var en ganska jobbig tid att börja klura på vart Vilma skulle ta vägen. Ida skulle ju börja gymnasiet i Umeå, det var som klart och att hon skulle bo hos pappa, Men Vilma...?

Skulle hon hänga med mig till Burträsk eller också bo hos pappa?

 

Om jag å tjejerna skulle få göra om nån period i livet så är vi ganska överrens om att det skulle vara de 1,5 år vi bodde i huset i Vindeln. Det var en speciell känsla att bo där, bara vi tre.

 

Samtidigt som det är kul att läsa så är det lite jobbigt också. Jag mådde ju så himla mycket sämre då än vad jag gör nu, 10 år senare. Dessutom var det aldrig mitt 1a val att flytta till Burträsk precis då.

Hade det funnits möjlighet att bo kvar i Vindeln,  eller i Umeå så hade jag gjort det tills Vilma var klar med skolan, men just där å då fanns det inga bostäder att få tag på så snabbt.

Dessutom jobbade jag i Bygdsiljum, och jag ville inte komma längre från jobbet än de 6 mil jag redan hade. Så det blev Burträsk för mig å Vilma. Och nu, 10 år senare kan jag ju konstatera att det varit ganska jobbiga år. Men det har jag ju skrivit om massor med gånger förut så det lämnar jag. 

 

Nu, 10 år senare är det ett annat lugn. Ungarna ( förrutom Petter) har flyttat hemifrån och skapat sig egna liv och det är en bra balans med allt just nu. Jag mår bättre på alla sätt och även om jag är 10 år äldre så känner jag mig mer bekväm med mig själv nu. Lugnare, mer harmionisk och mindre stressad. Nästan 10 kilo lättare och i bättre form. 

 

Jag har mitt jobb som jag trivs med , jag kan jobba hemifrån om det behövs, jag har 50 meter till Badhuset där jag har mina pass kvällstid och jag kan när jag vill åka till Umeå å jobba därifrån å sova på Idas soffa....

 

Det var lite torsdagstankar från Sunkmamman.