sunkmamma.blogg.se

Jag skall bara se framåt från och med i morgon, det är mitt enda nyårslöfte. Då kommer allt annat att ge sig tror jag.

Den kurator jag träffade för nån månad sedan sa att jag skulle försöka lämna allt gammalt bakom mig nu och gå vidare. Jag kämpar fortfarande med en massa saker som trängs i min ryggsäck, men jag skall försöka se framåt, inte bakåt. 2013 är ju början på nått nytt, mitt nya liv.

 Förra året den här tiden pratade jag ”Nyårsönskningar” med en vän… Inte Nyårslöften. Jag kan säga att ett par av mina ”Önskningar” slog in åxå, skall inte tala om vilka, det räcker om jag vet vilka det är. Jag minns åxå att jag funderade mycket på vart jag skulle vara om ett år. Nu vet jag… Och fortfarande funderar jag väl på vart jag kommer att vara om ännu ett år, men det första stora steget är taget, och nu är det bara att åka med… Jag hoppas bara att jag mår bra vart än jag är om ett år.

En sista tillbakablick då:

Det var ju i Juni 2011 som jag förstod att nånting var riktigt fel. Jag mådde så dåligt att jag uppsökte vårdcentralen för att ta reda på vad som var fel. Jag gick på en del undersökningar under hösten, men inget var fysiskt fel. Jag var inte ens i övergångsåldern vilket man lätt kunnat tro. Inget fysiskt alltså. Hösten var en plåga.

Mitt stora sammanbrott nog kom i Kittelfjäll i Januari 2012. Då insåg jag att nånting var jätte fel. Och för fösta gången kände jag att: detta kommer inte att funka. Efter det blev inget som förr. Jag orkade inte hålla igång träningen, började tycka det var jobbigt att umgås med folk och jag började ”fly” undan. Hela våren kände jag att jag var ”på fel ställe” men jag visste inte vad jag skulle gör för att komma på rätt plats igen. Peter förstod inte vad jag var ute efter och jag förstod nog inte själv heller. Våren segade fram. Helgerna var jobbiga eftersom arbetet var det som kunde få mig på andra tankar även om det även där var jobbigt. Förändringar i arbetsgruppen, nya kollegor och nya rutiner.  Mycket att göra och system som inte funkade. Men ändå var det på nåt sätt en bättre miljö, vi kämpade åt samma håll alla på avdelningen och det var fortfarande kul på jobbet.

Semestern var hemsk, jag kände mig inte hemma nånstans och hade inte jobbet att fly till. Det var början till slutet och när semestern var över orkade jag inte mer. Även på jobbet började vi tröttna på systemen och rutiner och när jag till slut ”bröt ihop” blev jag bara en plåga för mina kollegor.

Allt hände ganska snabbt men genom hela processen var jag och mina tjejer överens om vart vi skulle ta vägen och det har varit min trygghet och det jag hållit fast vid hela tiden.

Jag lämnade ”Världens bästa by” med världens bästa grannar och allt annat som hör dit. Lämnade vänner, ekonomisk trygghet och Peter för att gå vidare på den väg jag tror och hoppas är den rätta. Om den var rätt återstår att se.

Just nu sitter jag i Burträsk hos Jimmy, som är en del av mitt nya liv. Vi skall fira nyår tillsammans ikväll med för oss båda nya vänner i en ny by. Allt är nytt och det känns på nåt vis skönt att få starta om och lämna skit året 2012 bakom mig. Allt blir vad man gör det till och jag har bestämt att 2013 skall bli bra. Jag skall göra det bra och jag skall njuta av livet!!  Jag skall börja med att ha roligt ikväll, lära känna nya människor och bara LEVA!!!

 Älska din väg, annars förlorar allt sin mening

 
Gott Nytt År alla mina vänner!! Ha kul ikväll. Umgås med era bästa vänner och LEV I NUET! Puss på er