Vasaloppshelgen
Tror helgen bestått mest av skidåkning på TV faktiskt.
Nu är jag inte så superintresserad av att se på alla tävlingar som går, tycker det tar för mycket tid.
Men en tävlig ser jag alltid och det är Vasaloppet. Jag tycker det är kul med dessa långlopp då det hinner hända så mycket under loppet.
Dessutom är det ju kul när jag själv åkt Tjejvasan några gånger så sista tre milen känner jag ju till.
Men det var ju inte som vanligt i år då det inte var samma folkfest som det brukar vara.
I övrigt blev det en trevlig helg. Ida och Marcus kom hem på fredag samt Vilma och hennes kompis Sally så det var mycket ungdommar hemma. Grabbarna var hos Camilla.
Vi åt Tacos och sen fixade frisör Vilma Idas hår. Det är endel pyssel med hennes blåa hår, då det skall blekas utväxter och läggas på färg med jämna melllanrum och det har blivit hos oss på sistone av nån anedning, men det är kul. Dom hängde med oss hela kvällen sen så det var ju trevligt.
Tidigt på lördagmorgon drog ungomarna vidare till Haparanda, för att Marcus skulle köpa ännu en bil.
Hemma blev det lite pyssel med frön och blommor för min del, en sväng till Badhuset för lite träning och sen middag. Bara jag å Jimmy.
Vi såg "Andra Chansen" och sen blev det inte så mycket mer, en tidig kväll, vilket passade bra då jag skulle upp i ottan å se Vasaloppet.
Söndan blev ungefär likadan som lördan sen. Lite pyssel, träning på Badhuset och sen isäng.
Det har varit värsta April vädret i helgen. Snöstorm , sol och sen storm igen. Men det är iallafall ljust och fint på dagarna nu, snart ljust redan när jag stiger upp 5,15.
Denna vecka blir väl som alla andra. Det är sportlov, men det är bara Petter som har det hemma hos oss. Dock har han haft hemmastudier senaste månaderna så han är ju ändå hemma bara nuförtiden.
Vilma har det lite tungt just nu , så jag försöker stötta henne så mycket som jag får och kan. Men det är inte alltid så lätt i dessa tider. Coronan har satt spår hos henne, både infektionen hon hade kring jul, som inte riktigt vill släppa taget om henne, men även situationen i samhället i övrigt. Med jobb, med livet och med fritiden. Det känns faktiskt rätt tröstlöst på många sätt och jag förstår att det är jobbigt och tungt just nu. Det är svårt att se ljust på den närmaste framtiden och det är ju jobbigt för alla såklart men i hennes situation är det extra tungt just nu. Hon är ju mitt i starten av sitt yresliv men det går inte att gasa då det ideligen kommer saker ivägen. Det var samma sak förra året denna tid. Då kom hon hem ett tag för att hämta andan och vi får se om det bli så nu också.
Det var allt för nu. Jag tragglar vidare som alla andra. Är JÄVULSKT less på denna Pandemi och det är riktigt tungt just nu at se nån ljusning nånstans.
I dessa tider är jag glad att vi har varandra och vi får hjälpas åt så gott det går med allt. Vi har ju ändå en trygghet i familjen när det är tungt för nån av oss.