sunkmamma.blogg.se

Då var vi framme vid helgen igen.

Har varit en riktigt tung vecka för mig. Kan inte säga att jobbet är betungande , eller att fara iväg på morgonen ( är ju på kontoret numera) utan det är allt annat som ställer till det. 

 

Nu är det ett år som vi levt på allvar med Corona och jag är "Corona trött"  som alla andra. Sista året har man fått bekanta sig en massa ord som man kanske inte kommit i kontakt med så mycket tidigare eller inte alls.... Pandemi, LångtidsCovid, Restriktioner mm. Vi har lärt oss att inte umgås med andra, hålla avstånd, tvätta händer hela tiden, bära munskydd, undvika att resa, jobba hemma osv. Jag undrar om världen nånsin kommer bli densamma igen?

 

När det mesta stannar av så ligger ju även livet på paus trots att det ändå måste rulla på. 

Vissa är mer påverkade än andra såklart och för dom som är eller varit sjuka är det ju uppenbart att det inte är en vanlig förkylning bara.

Mina föräldrar har jag inte sett sen jul och det känns helt klart för mig att livet inte är som vanligt. Vi har inte träffats i "Halvåtta gänget" eller Bok/Vincirkeln på hela hösten och Jimmy har inte varit och rest på ett helt år. Man kan inte planera för saker för det finns inget att panera. Så de få saker man kan göra är guld värt.

 

Jag är ju en ganska positiv människa i vanliga fall men energin tryter och småsaker blir jobbiga nu. Jag känner mig arg och lättretlig och har mer nära till tårar än vanligtvis och känslan av "hopplöshet" kommer äver mig ganska ofta. "Den våta filten" har hållit sig borta som tur är, det är mer ilska och frustration nu och det är lite lättare att hantera. 

Håller mig fortfarande ganska mycket för mig själv hemma om kvällarna när jag inte tränar med Victoria och jag har tom börjat sova i Vilmas gamla rum istället för i sovrummet, för att det är tystare där. Vi har sovrummet vägg i vägg med dusch och toa och det är vansinnigt lyhört mellan dom rummen. 

Pga Corona får inte Petter ducha i omklädningsummen efter sina träningar och vissa kvällar kommer han hem efter 22.

Jag vill gärna gå isäng redan långt före 22 och det är omöjligt att somna om nån är i duschen å bökar runt, så det lättaste är att byta sovrum.

Dennis är arbetslös numera och han sitter å spelar sent och det hörs jätteväl när han pratar i rummet under oss och när han trampar runt i huset och skall isäng.

 

Tidigare har det inte stört mig riktigt lika mycket, men nu är det helt omöjligt att sova om det inte är tyst samt att jag har börjat gå isäng tidigare om kvällarna och det ska väl kanske inte påverka alla andra att tanten är trött, så då får jag byta sovplats, även om det är väldigt tråkigt att inte få sova med Jimmy.

Men alternativet att ligga och vara irriterad är inte så lockande. Jag å katten har det ganska mysigt i Vilmas rum och där är det tyst och skönt och jag sover riktigt bra om nätterna och slipper vakna av smällande dörrar , sång i duschen å plötsliga skrik från dataspelaren.

 

MEN nu ska vi se vad som är positivt framöver, och det är ju nu på lördag i första hand, då vi skall  till Rödå och träffa hela gänget! Ja vi är 10 stycken!! Bara det är ju provocerande, men vi skall träffas ute å ta en tur upp på "Selsknöjsen" utanför Rödå och grilla korv och snacka skit. Det ser jag jättemycket fram emot. Jag sakar gänget och jag vet att en dag med dom ger mig massor av positiv energi!

Mina föräldrar får sin första vaccinspruta idag och jag skall åka förbi deras hus imorgon så jag får se dom lite även om dom får stå på balkongen och vinka, men nu är det inte många veckor kvar till den där kramen jag längtar så mycket efter.

 

Nästa helg åker vi till fjällen om allt går som planerat. Vi åker med Ronny och Anna och ska bo i Jennie och Johannes stora fina stuga, så vi får en våning var med toa å dusch att hänga på. Vi kommer handla all mat innan vi åker och sköta om matlagningen parvis så vi inte ska behöva in å handla nånstans eller hänga så nära varandra i onödan, så det känns säkert det med. 

 

Det är iallafall några saker att se fram emot.

Men nu tar vi tag i denna helg.