Tonårsmorsan lämnar in...

Sådärja. Då har man lämnat "tonårsmorse" tiden.
 
Det är både med glädje och fasa jag nu kan kategorisera mig själv som "Sunkmamma med vuxna barn".  
 
Idag blir Vilma 20 år och lämnar tonåren.
 
Det betyder, som sagt, att jag inte har några egna tonåringar längre. Dennis fyller 20 i slutet på året och Petter har 4 år kvar innan han lämnar tonåren, men det är nåt speciellt för mig ändå idag.
"Vuxen" är man ju officiellt när man blir 18, men Vilma har ju bott hemma till i höst och jag märker ju mer och mer att hon lever sitt eget liv nu.
 
Jag är glad att vi 3 hängt ihop så mycket som vi gjort när dom vuxit upp. Dom har ju bott hos mig på heltid från dom var 4 och 6 år .Vi har en fin relation och jag kan inte säga att jag ångrar att vi inte gjort mer tillsammans, för jag tycker verkligen att vi gjort mycket  och jag har alltid satt dom i första rum och planerat efter deras intressen och aktiviteter. 
 
Det enda jag skulle önskat var väl att Ida bott hemma med oss lite längre. Hon flyttade ju till sin pappa redan när hon var 16 och började gymnasiet i Umeå då vi  andra flyttade till Burträsk och jag missade att ha henne nära i slutet på hennes tonårstid. DET kan jag ångra.
Hon höll lite distans ett tag, men nu är hon som tillbaka och vi pratar med varandra flera gånger i veckan och fortfarande skriver jag "Gonatt" till dem båda varje kväll. En gammal rutin som inte riktigt vill lämna oss...eller mig kanske. Men så länge dom gör detsamma så fortsätter vi väl. Kanske när jag ligger på hemmet och är senil och inte minns om det är dag eller natt att det blir svårare...
 
Vilma då. Hon har ju som jag tidigare skrivit haft lite jobbig tonårs tid, men sakta men säkert blivit mer och mer stabil. Jag vet att jag sprungit både före och efter många gånger och det kanske  snarare stjälpt än hjälpt henne på sin väg till självständighet. Men jag tycker hon är på god väg att bli en stabil och självsäker kvinna... Kvinna!!  Bara att säga så känns väldigt märkligt. Men det är ju det hon är nu. En ung kvinna , egen lägenhet, jobb, vänner och ett liv fullt med spännande saker att se fram emot. Vad ska det bli ? Eller HUR ska det bli?
Hon klipper navelsträngen vilket är helt i sin ordning, men det kommer över mig ibland ändå. Att jag numera inte har några "barn" utan vuxna döttrar. Det känns konstigt. Jag är inte alls lika inblandad i alla beslut som tas av dessa två tjejer längre men jag blir fortfarande konsulterad och indragen när det behövs , och det hoppas jag kommer fortsätta. Jag släpper gärna allt jag har för händer när jag blir tillfrågad som mamma. Vilma har jag försökt stötta kanske lite mer än nödvändigt i allt som hon ställs inför nu när hon ska stå på egna ben, och ibland, eller ofta, blir hon irriterad när jag tjatar om allt som man "måste" göra och ta reda på, kolla upp å gå med i. Men nu när hon fyller 20 ska jag försöka låta bli det. Hon måste få göra sina egna misstag även om det gör ont att se. Ida var jag inte alls lika inblandad i när hon flyttade hemifrån.
 
När dom va 10 å 12 skrev jag ett brev hur jag trodde deras liv skulle vara nr dom va 18, det har dom båda fått. Sen har jag funderat på hur det kommer se ut när dom är 30...det ska bli intressant att se om jag har prickat in nåt rätt där alls. Breven är klara iallafall.
 
Nu hoppas jag att du får en fin födelsedag Vilma. Att festen ikväll bli som du önskat och att jag lyckas få till smörgåstårtan imorgon som du vill ha den.
Puss på 20 års dagen älskade unge!
 
Lillasyster ...
 
 
 
 
 
Taggar: Kärlek;

Kommentera inlägget här :