Rödåliden – ett paradis
Jag tror vi alla i familjen Windelius är ganska överens om att det är ett litet paradis vi har ute i ”skogen” .
Rådåliden är en liten by ca 4 mil från Umeå med mindre än 10 hus. Från mina föräldrar är det 100 meter till närmaste granne , det är helt tyst och kolsvart på natten. Hönsen vandrar fritt på gården, det bor 3 katter i huset och om man vill kan man springa naken ute utan att nån ser. Skogen finns runt knuten och det är fina stigar att vandra på eller åka skidor på vintern. Älgarna kommer på besök ibland ända in på gården.
Det är 5 kilometer grusväg till Rödåsel och drygt 1 mil till närmaste affär . DÄR har jag varit nu onsdag-söndag och jag hade kunnat stanna mycket längre.
Jag njöt verkligen av att få hänga där ute i skogen, och även om jag inte behövde sova själv mer än en natt så kändes det som jag var själv. Ida var med mig på onsdagskväll, Vilma och William på fredag och Jimmy på lördag.
Jag hann med en massa saker förutom att pussa på katterna och vattna blommor. Jag åt middag med Anna och Jennie på stan på torsdagskväll och på lördag bjöd jag hem oss till Janne och Britta där även Berit och Urban var . Som vanligt god mat och trevligt umgänge.
Jag han träna, köra lite Yoga och promenera. Slöa i solen, jobba både på kontoret i Umeå och hemma i ”skogen” . Åka hoj i snö, sol, storm och regn och ja… vad kan man mer begära av ett par dagar på landet?
Framför allt så NJÖT jag verkligen av att kunna bestämma exakt själv hur jag ville ha mina dagar. Ids jag diska idag? … nä, jag gör det imorgon istället. Ingen bryr sig och det är BARA jag som stökar till det. Jag insåg att jag är sjukt utsvulten på att få vara för mig själv. Jag trodde inte jag tyckte om det, men oj vad det var skönt. Jag har tydligen ett stort behov av sk ”egentid” där man slipper vara serviceinrättning till övriga familjemedlemmar. Verkligen en lyx och jag behövde dessa dagar känner jag nu. För i veckan drar Jimmy ut på resa igen med allt vad det innebär för mig.
